Kvinnor utgör 70 % av världens fattiga, 2/3 av de icke läs- och skrivkunniga.
De innehar endast 14 % av chefsbefattningarna, 10 % av parlamentsplatserna
och 6 % av regeringsplatserna. I många rättssystem är de fortfarande
ojämlika. De arbetar ofta fler timmar än män, mycket av arbetet är obetalt, ej
värdesatt och inte heller uppskattat. Våld följer deras liv från vaggan till
graven.
Ur UNDP:s Human development report -95
Den kvinnosyn som kommer till uttryck i mäns våld mot kvinnor,
prostitution, pornografi, incest och sexuella trakasserier på arbetsplatserna
låter sig svårligen förenas med samhällets jämställdhetsmål som bl a innebär
att kvinnor och män skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter
inom alla väsentliga områden i livet.
Utdrag ut
kommittédirektiv "Kvinnofrid"
Synliggörande statistik
Allmänt sätt skall all statistik då det är möjligt och inga
särskilda skäl finns som hindrar könsuppdelas. På just detta
område "Mäns våld mot kvinnor" finns inga sådana hinder.
Tvärtom finns alla skäl att åstadkomma en könsuppdelad
statistik såväl vad gäller förövare som offer.
Det är viktigt för att synliggöra omfattning och orsak till våldet liksom för
att rätta åtgärder skall kunna vidtas att det av statistiken framgår följande:
ålder, kön, nationalitet, relation mellan förövare och offer, om eventuellt
besöksförbud utfärdats liksom påföljd vid fällande dom, eventuellt
skadestånd samt om det finns barn inblandade i familjen.
Initiativ bör tas av regeringen för att sådan synliggörande statistik upprättas
i alla samhällets organ som kommer i kontakt med kvinnor som utsatts för
våld.
Forskning
Forskningen inom detta område i Sverige är hittills tämligen
begränsad. Vi föreslår en utveckling med tillägget att svensk
forskning med fördel bör arbeta tvärvetenskapligt och knuten
till den forskning som finns internationellt.
Vi vill särskilt peka på att sambandet mellan pornografi och våld mot
kvinnor är vad vi vet inte tidigare belyst. Vår uppfattning är att pornografi i
allmänhet ger budskapet att kvinnors underordning och mäns överordning är
naturligt och acceptabelt, därför bör ej endast våldspornografin utan
pornografi i allmänhet kopplas till en av möjliga orsaker till mäns våld mot
kvinnor.
Viktimologi, dvs läran om offer, är en gren av forskningen som bör
prioriteras när forskningsanslag fördelas. Kvinnor och barn som utsatts för
våld mot den egna personen är en eftersatt grupp vad gäller kunskap och
metoder att hjälpa dem vidare i livet. Utan adekvat hjälp är risken stor att
våldet ger livslånga störningar med i värsta fall upprepning som konsekvens.
Socialtjänsten och hälso- och
sjukvården
Det synes naturligt med den kunskap som idag finns att
kommunerna åläggs ett ännu tydligare ansvar att verka för
att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld och andra
övergrepp får stöd och hjälp att förändra sin situation. Detta
kan med fördel skrivas in i den kommande socialtjänstlagen.
Det råder ingen som helst tvekan om att kvinnojourerna under sina drygt 20
aktiva år synliggjort mäns våld mot kvinnor, vilket varit jourernas ambition
parallellt med arbetet att hjälpa enskilda hjälpsökande kvinnor och deras barn.
Villkoren för de lokala jourerna är dock mycket varierande.
Kommunerna bör påverkas att i än större utsträckning än i dag stödja de
frivilligorganisationer som arbetar med att hjälpa och stödja misshandlade
kvinnor och deras barn. Dels för att det engagemang och de arbetsinsatser
framförallt på obekväm tid som ges av frivilliga bör tas tillvara, dels för att
många kvinnor känner sig mer tillfreds med att söka hjälp hos en organisation
som inte är myndighet.
Det är avgörande för t ex kvinnojourernas möjlighet att arbeta att de kan
förlita sig på att samhället, dvs kommunen, ansvarar för kontinuitet i sitt
anslagsgivande. Verksamheten kan inte fungera effektivt med alltför stora
ekonomiska skillnader mellan åren.
Vi vill särskilt peka på att gruppen av misshandlade kvinnor som också har
dominerande drog- och alkoholproblem liksom gruppen med svåra psykiska
problem är oerhört utsatta eftersom kvinnojourerna inte anser sig ha vare sig
resurser eller kompetens att hjälpa dessa. Här måste socialtjänsten utveckla
modeller för att även den gruppen skall få hjälp att förändra sin situation.
Vi ser det som allvarligt och oroande att det finns så få behandlingshem för
kvinnor. De få som ännu finns kvar har så låg beläggning att flera riskerar att
läggas ned. Orsak till detta tror vi kan vara att när kommunerna skall spara så
är det relativt "lätt" att spara på den här posten då kvinnor inte syns och hörs
på samma sätt som missbrukande män.
Vi konstaterar att tidiga och adekvata insatser av hög kvalitet när kvinnan
väl har signalerat sitt behov av stöd och hjälp sannolikt avvärjer framtida
belastningar på såväl hälso- och sjukvården som socialtjänsten samt
kostnader för sjukskrivningar och sjukpension.
Skyddat boende
Möjligheterna för kvinnor och barn att för kortare tid få
skyddat boende är goda i Sverige idag. Det finns emellertid
behov av skyddat boende för längre tid hos en mindre grupp
kvinnor och deras barn. Kanadas modell av Next step med
Second stage-verksamhet är lämpligt att stödjas.
Frivilligorganisationerna bör uppmuntras till initiativ i den
riktningen.
Polisens arbete
För att underlätta polisens och rättsväsendets arbete bör nya
metoder prövas. Så har t ex skett i Eksjö där polisen som
rutin filmar ingripanden där våld mot kvinnan i hemmet
misstänks. Försöket har enligt uppgift fallit väl ut och
underlättat betydligt vid påföljande rättegång. Metoden bör
kunna spridas till övriga polisdistrikt inom snar framtid.
Register över anmälningar om kvinnomisshandel och över ingripanden som
polisen gör borde kunna skapas på samtliga polismyndigheter redan idag. Det
finns otaliga exempel där ett sådant hade underlättat för tjänstgörande polis
att snabbt skaffa sig en bild över vad det kan vara fråga om när "larmet går".
Påbörjad utbildning inom polisen att möta misshandlade kvinnor bör
prioriteras framöver även i den fortbildning som anordnas.
Samverkan ger resultat
Det synes råda stor samstämmighet kring att samverkan
mellan myndigheter, organisationer och enskilda är den
absolut viktigaste strategin när det gäller att nå goda resultat
i såväl det förebyggande som det konkreta arbetet. Det 1995
avslutade projektet "Myndighetssamarbete vid
kvinnomisshandel" som genomfördes under tre år i fem län
med länsstyrelserna som huvudansvariga visar med all
önskvärd tydlighet att det lönar sig väl att satsa på att sådan
samverkan kommer till stånd. Slutsatsen av det projektet
motiverar att det finns skäl att initiera och utveckla
samarbetet även i de andra länen.
Kvarskrivning
Vid kvarskrivning i sin f.d. hemkommun är det inte ovanligt
att problem uppstår i den nya kommunen. Detta gäller
särskilt när det finns barn med som är i skolåldern eller som
behöver barnomsorg. Det är inte alltid som
inflyttningskommunen ger barnen skolplats eller barnomsorg
vilket motiveras med att barnet hör hemma i en annan
kommun. Här behöver reglerna klargöras för att undvika
ytterligare problem för kvinnan.
Fingerade personuppgifter
Att vara i den situation som föregår en ansökan om fingerade
personuppgifter är i sig en svår situation. Vi utgår från att när
en kvinna söker fingerade personuppgifter är det fråga om
särskilt allvarliga fall och att såväl spärrmarkering som
kvarskrivning prövats men inte ansetts tillfyllest. Trots det
tas många ansökningar tillbaka.
När det vid ansökningstillfället står klart för den sökande att det är fråga
om en begränsad tid och att byte av identitet bl a därför för med sig en rad
praktiska problem vid inte bara det första bytet utan också vid det andra när
det skall bytas "tillbaka" kan det förklara den höga graden av återtagande av
ansökningar.
Vi föreslår att orsakerna bakom de många återtagningarna kartläggs.
Möjlighet till permanent identitetsbyte förslår vi dessutom skall införas då
vi tror att det är en av orsakerna till de många återtagningarna.
En översyn och förändring bör göras av kriterierna för att beviljas fingerade
personuppgifter i syfte att öka möjligheten för kvinnor att skydda sig mot
fortsatta övergrepp grundat på hänsyn till den nya kunskap kring
kvinnomisshandel som Kvinnovåldskommissionen förmedlar.
Hot med vapen
Angående olaga hot föreslår vi en skärpning i lagen så att
hot med farliga vapen riktat mot någon som är i en särskilt
utsatt ställning regelmässigt hänförs till den grova graden av
brott. Med farliga vapen menar vi skjutvapen, knivar och
föremål som offret har anledning att uppfatta som särskilt
farliga.
Könsstympning
Unga flickor boende i Sverige, ofta mellan fem och tolv år,
utsätts för ett av de grövsta brott mänskligheten kunnat hitta
på, nämligen att delar av könet skärs bort. Detta är ett ökande
problem i Sverige som måste bekämpas på olika sätt.
I lagtexten föreslår vi att ordet omskärelse ersätts av könsstympning som
på ett bättre sätt beskriver vad det kriminaliserade ingreppet egentligen
innebär
Ur straffskalan när det gäller könsstympning föreslår vi att böter tas bort.
Det kan aldrig finnas några förmildrande omständigheter när en brottslig
handling som stympning av en flickas eller kvinnas kön begås.
Straffet för normalbrottet bör ändras till fängelse i högst fyra år. Vidare
föreslår vi en ändring av kriterierna vid bedömningen om brottet skall anses
som grovt på så sätt att livsfara, svår kroppsskada och allvarlig sjukdom bör
utgå. Straffminimum bör vara fängelse i två år.
Såväl förberedelse som stämpling av brott liksom underlåtenhet att avslöja
brott föreslår vi skall vara straffbart.
Brott mot frid
I överensstämmelse med Kvinnovåldskommissionens
överväganden och förslag föreslår också vi att en ny
straffbestämmelse i brottsbalken införs. Dock med skillnaden
att vi föreslår en könsneutral rubricering, fridsbrott.
I övrigt är kommissionens analys och slutsatser helt i överensstämmelse
med vår. Vi vill särskilt framhålla hur nedbrytande och kränkande det är att
långvarigt vara utsatt för kontroll, hot om våld, våld och sexuella övergrepp
liksom annan psykisk eller fysisk påverkan.
Kunskapen som idag finns kring detta måste tas tillvara och ge utslag i en
modern lagstiftning som just tar hänsyn till helheten i offrets berättelse och
inte som idag i huvudsak enskilda händelser.
Det är vidare angeläget att domstolarna skaffar sig adekvat kunskap om
normaliseringsprocessen vid kvinnomisshandel och övrig kunskap om
orsaker och konsekvenser vid (vår beteckning) fridsbrott.
Straffmätning
Vad gäller straffmätning bör skäl för "förmildrande
omständigheter" granskas. Skäl som relationsproblem,
svartsjuka, misshälligheter, slitningar inom
äktenskapet/förhållandet, otrohet, känsla av underlägsenhet p
g a lägre lön, svårare att uttrycka sig verbalt och liknande
tillhör ett gammalt synsätt och har inget stöd i allmänhetens
uppfattning om vad som kan vara förmildrande omständighet
för män att begå våldsbrott mot kvinnor.
Grupper av särskilt utsatta
kvinnor
Kvinnor med invandrarbakgrund
Invandrarkvinnornas särskilda utsatthet när de utsätts för
våld är mångomvittnad.
När en person kommer som invandrare till sitt blivande nya hemland borde
hon/han erbjudas en än fylligare information än idag över det svenska
samhällets sätt att fungera. Det har visat sig att våldsutsatta invandrade
kvinnor ofta har ringa kunskap om sina rättigheter, möjligheter och
skyldigheter enligt svensk lag/praxis.
Vi anser att denna okunskap kan minskas om den invandrade kvinnan
erbjuds en mer omfattande obligatorisk information/utbildning tillsammans
med andra kvinnor, gärna med kvinnlig informatör och helst på det egna
språket. Motsvarande information skall beredas även för männen.
Studieförbunden kan med fördel användas för sådan verksamhet om
grundinnehållet finns med vid beställning från kommunen som har det
övergripande ansvaret.
2-årsregeln
Det torde inte vara obekant för någon att vissa män på olika
sätt genom egna resor, förmedlingsfirmor, privata kontakter
osv tar kontakt med kvinnor från andra länder. Dessa länder
har ofta en annan kultur och en annan syn på kvinnans roll,
jämlikhet och jämställdhet än vår.
Mannen etablerar ett förhållande/äktenskap och utsätter i vissa fall kvinnan
för kränkande behandling, våld och sexuella övergrepp.
Kan kvinnan fly och ta sig tillbaka till sitt ursprungsland utan att bli utstött
gör hon naturligtvis det hellre än att stanna i denna för henne främmande
värld.
Problemet uppstår när kvinnan inte har den valmöjligheten. Det kan vara
religiösa, kulturella och andra orsaker som begränsar hennes möjlighet.
Erfarenhet finns också om hur till kvinnan medföljande barn utsatts för
liknande behandling som modern.
Den s k 2-årsregeln har i de här fallen underlättat för mannen att hålla kvar
henne i en för henne kränkande och ofta utomordentligt farlig situation
genom att hota med att begära skilsmässa och på så sätt vara tämligen säker
på att få kvinnan utvisad.
Vid bedömning om en invandrad kvinna skall få stanna i landet trots att
kravet på samlevnad i minst 2 år inte uppfyllts skall hänsyn tas till om
kvinnan utsatts för våld eller annan kränkande behandling av mannen, liksom
den risk som kan föreligga av att bli förskjuten av sin familj och samhället
vid en återkomst. Vissa kulturer/religioner har en strikt fördömande syn på
en kvinna som lämnat sin make eller vars make har övergett henne.
Vi anser inte att någon lagändring är påkallad men att förtydligande
direktiv ges till beslutande myndighet att ovan beskrivna syn skall vara
vägledande vid bedömning om undantag från 2-årsregeln. Nära och
regelbunden uppföljning av myndighetens beslut skall göras för att följa upp
att myndigheten hanterar dessa ärenden med den syn vi här har beskrivit.
Våld mot äldre kvinnor
Våld mot gamla är osynligt. Trots att socialstyrelsen gett ut
två rapporter i ämnet är det tyst inom äldreomsorgen.
Varför?
Våld mot kvinnor med
funktionshinder
Även här saknas kunskap i Sverige. Studier i Kanada visar
att handikappade kvinnor löper större risk än andra kvinnor
att utsättas för våld och sexuella övergrepp. Det ligger i
sakens natur att handikappade kvinnor nästan alltid är starkt
beroende av anhöriga och vårdande personals omsorg vilket
ger dem en särskilt utsatt tillvaro.
Kvinnojourerna kontaktas i regel inte av handikappade kvinnor, vilket är ett
incitament till att tro att dessa kvinnor i än mindre utsträckning än andra
kvinnor är benägna att söka hjälp från utomstående. Det torde vara helt
felaktigt enligt den kanadensiska studien att dra slutsatsen att handikappade
kvinnor i mindre utsträckning än andra kvinnor utsätts för våld.
Tonårsflickor
Vad gäller flickors och pojkars inställning och attityder till
våld är det ofta en spegel av hur de uppfattat vuxenvärldens
signaler.
Den kanadensiska undersökningen om "dating violence" borde också för
oss vara en varningsklocka. Vi konstaterar att våld i unga parförhållanden
måste uppmärksammas mer. Vi behöver kunskap om omfattning, om hur
våldet ser ut, vilka som drabbas och vilken hjälp som bör finnas.
Barnen
Bristande rutiner och dåligt utvecklad samverkan mellan
olika myndigheter inkl skola, fritids och dagis är ett påtagligt
skäl till att barnen inte får det stöd de behöver. Genom att
utveckla samverkan kan nuvarande brister undanröjas.
Stockholms läns landsting driver en verksamhet kallad "Lotsen" - en
mottagning för misshandlade kvinnors barn i åldern 0-20 år. Arbetet sker bl a
i grupp där barnen får dela erfarenheter med andra barn. Ersta Vändpunkten
(Sthlm) står som förebild för flera nystartade verksamheter runt om i landet
när det gäller gruppbehandling av barn till missbrukande föräldrar. Här finns
kunskap och arbetsmetoder att hämta även för gruppverksamhet för barn i
misshandelsmiljöer.
Kvinnojourerna möter några - långt ifrån alla av dessa barn i sin
verksamhet. Under 1995 bodde 1454 barn på kvinnojourerna.
Det är få jourer som har utvecklat särskilt stöd för barnen.
Kvinnojourerna bör ges möjlighet att utveckla barnverksamheten. Vi har
erfarit att det finns ett betydande intresse hos jourerna men medel saknas i
regel samtidigt som förebilderna är få än så länge i Sverige.
Initiativ av även andra frivilligorganisationer som syftar till att bygga upp
stödjande verksamhet för barn och ungdomar som lever i familjer där våldet
är en del av vardagen bör välkomnas och aktivt stödjas.
Samtliga dessa grupper av särskilt utsatta kvinnor, dvs de äldre, de
handikappade och tonårsflickorna samt barnens situation bör särskilt studeras
var för sig.
Regeringen föreslås här få i uppdrag att ta initiativ till särskilda studier i
syfte att hämta kunskap och föreslå åtgärder för kunskapsspridning och för
förebyggande och hjälpande, stödjande och skyddande verksamhet.
Männen
Program som syftar till att påverka våldsamma män, och få
dem att lösa konfliker på annat sätt än genom våld, kan göra
nytta.
Allt talar för att det är fullt möjligt att genom insiktskapande och attityd-
förändrande program ge män med våldsbeteende möjlighet till förändring.
I Sverige genom det mångomtalade Frideborg men framförallt utomlands
finns det intressanta program som syftar just till det ovan beskrivna.
Regeringen bör ta initiativ till att sådana program påbörjas och sprids i
Sverige inom såväl samhällets ansvarsområden som inom frivilligverksamhe-
ten.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om våld mot kvinnor m.m.
Stockholm den 2 oktober 1996
Berit Andnor (s)
Eva Arvidsson (s)
Agneta Brendt (s)
Monica Green (s)
Inger Segelström (s)
Siw Wittgren-Ahl (s)