Kärnproblemet inom rättsväsendet är att det är obalans
mellan resursbehov och resurstillgång. Problemet kan inte
lösas genom tillförande av extra resurser eftersom sådana
varken finns eller kommer att finnas i framtiden. Därför
måste i stället jämvikt åstadkommas genom reformation av
rättsväsendets verksamhet och organisation.
Rättslig reformation
Utgångspunkten för all reformation är en organisatorisk
förändring, som i sin tur grundar sig på en systematisk
genomgång av hela verksamhetsområdet, följd av en
ingående analys av respektive arbetsuppgift. Först därefter
kan man genomföra verkliga förändringar.
Det handlar framför allt om att förenkla arbetsuppgifter och rutiner samt
att renodla yrkesrollen. Dessutom måste den s.k. kompetenspunkten fast-
ställas så att varje arbetsuppgift noga anpassas till personalens kompetens.
Den organisatoriska reformationen kan innebära förändringar på flera
skilda sätt. Renodling innebär att arbetsuppgifter överförs från rättsliga
myndigheter till andra samhälleliga myndigheter eller flyttas mellan rättsliga
myndigheter. Så kan ske horisontellt mellan myndigheter på samma nivå och
vertikalt mellan myndigheter på olika nivå. Vidare avses med reformation en
förändring inom den aktuella myndigheten genom främst ansvarsfördelning
och delegering, allt inom kompetenskraven.
En reformation av rättsväsendet får inte minska utan snarare öka
lekmannainflytandet. Allmänhetens rättsliga förtroende måste främjas och
där utgör lekmannainflytandet något av en garantifunktion.
Personalpolitiken inom rättsväsendet behöver förändras så till den grad att
reformationen kan uppfattas som en revolution. En särskilt viktig fråga är att
skapa en öppen juristkarriär mellan de olika rättsliga sektorerna.
Till syvende og sidst sätter kraven på rättssäkerhet upp gränser för
reformationens omfattning. Det är och förblir en självklarhet att rättssäker-
heten inte får äventyras.
Bred genomgång
Hela det centrala rättsväsendet behöver reformeras. Det
gäller främst domstolsväsendet men även de övriga
sektorerna eftersom det här uppenbarligen handlar om en
sammanhängande helhet.
Domstolsväsendet är verkligen i behov av ytterligare förändring. Här
föreligger stora och växande problem med arbetsläget och personalpolitiken.
En renodling inom domstolsväsendet kan ske genom överföring av vissa
göromål till annan myndighet. Enklare ärenden såsom vissa strafföre-
lägganden kan överföras till åklagarsidan. Vidare bör hela domstolsorgani-
sationen bli föremål för översyn, därvid samtidigt en sammanslagning av
allmänna domstolar och förvaltningsdomstolar aktualiseras.
Även inom åklagarväsendet krävs renodling. Så kan ske genom över-
förande av lämpliga ärenden till annan myndighet. Den interna renodlingen
kan främst ske genom nya summariska rättsliga förfaranden. Detta kan då
föranleda att åklagare överlämnar alla arbetsuppgifter till polis i alla mål som
inte absolut kräver åklagarkompetens. Genom en intern omorganisering kan
man införa en diskretionär åklagarprövning och utvidgad behörighet
beträffande strafföreläggande. Dessutom måste arbetsuppgifter delegeras
från åklagare till kanslipersonal samt kanslierna tillföras ökat teknikstöd.
Sedan måste renodlingsprocessen fullföljas ned på polisplanet. I korthet
handlar det om en radikal utrensning av icke-polisiära arbetsuppgifter, en
rejäl utvidgning av polisens behörighet beträffande ordningsföreläggande,
strafföreläggande, förundersökning och processföring, en omfattande dele-
gering till administrativ personal samt satsning på brottsförebyggande
verksamhet. Därutöver krävs stimulering av medborgarmedverkan vid
brottsbekämpningen och aktivering av kommunerna, då särskilt genom
socialtjänsten.
På kronofogdesidan leder en renodling till att man måste vara beredd att ta
över bl.a. konkursärenden från domstolen och då genom en fristående
obeståndsmyndighet.
Behovet av förbättringsåtgärder är som synes mycket stort inom det
centrala rättsväsendet. Reformationen omfattar de flesta sektorer och får
konsekvenser på såväl verksamhet, organisation som personalpolitik. I detta
sammanhang måste också tillgripas depenalisering och avkriminalisering.
Samlat grepp
Delreformer är en dålig väg som lätt leder till endast
begränsade förbättringar och som även medför risk för
sinsemellan motstridiga dellösningar. Ett illustrativt exempel
kan anföras. Frågan om nya summariska rättsliga förfaranden
är av central betydelse för en framgångsrik reformation.
Lösningen är uppenbarligen av sektorsövergripande karaktär
och berör samtidigt polis, åklagare, domare och kronofogde
och ytterst även ombudsmannainstitutionen som
kontrollorgan. I dag är ombudsmannaorganisationen splittrad
och bör effektiviseras genom att samlas under ett tak men
med lokalt förankrad verksamhet.
Då rättsväsendets problem inte kan lösas i separata steg, blir slutsatsen att
det först bör tillsättas en parlamentarisk utredning för att fastlägga
riktlinjerna för utformningen av det framtida rättsväsendet. Därefter får
respektive sektor utredas inom de riktlinjer riksdagen fastslagit. Härigenom
garanteras bästa möjliga slutresultat av en total reformation av
rättsväsendet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om effektiviserat rättsväsende.