Kärnproblemet inom rättsväsendet är att det är obalans mellan resursbehov och resurstillgång. Problemet kan inte lösas genom tillförande av extra resurser eftersom sådana varken finns eller kommer att finnas i framtiden. Därför måste i stället jämvikt åstadkommas genom reformation av rättsväsendets verksamhet och organisation.
Rättslig reformation
Utgångspunkten för all reformation är en organisatorisk förändring, som i sin tur grundar sig på en systematisk genomgång av hela verksamhetsområdet, följd av en ingående analys av respektive arbetsuppgift. Först därefter kan man genomföra verkliga förändringar.
Det handlar framför allt om att förenkla arbetsuppgifter och rutiner samt att renodla yrkesrollen. Dessutom måste den s.k. kompetenspunkten fast- ställas så att varje arbetsuppgift noga anpassas till personalens kompetens.
Den organisatoriska reformationen kan innebära förändringar på flera skilda sätt. Renodling innebär att arbetsuppgifter överförs från rättsliga myndigheter till andra samhälleliga myndigheter eller flyttas mellan rättsliga myndigheter. Så kan ske horisontellt mellan myndigheter på samma nivå och vertikalt mellan myndigheter på olika nivå. Vidare avses med reformation en förändring inom den aktuella myndigheten genom främst ansvarsfördelning och delegering, allt inom kompetenskraven.
En reformation av rättsväsendet får inte minska utan snarare öka lekmannainflytandet. Allmänhetens rättsliga förtroende måste främjas och där utgör lekmannainflytandet något av en garantifunktion.
Personalpolitiken inom rättsväsendet behöver förändras så till den grad att reformationen kan uppfattas som en revolution. En särskilt viktig fråga är att skapa en öppen juristkarriär mellan de olika rättsliga sektorerna.
Till syvende og sidst sätter kraven på rättssäkerhet upp gränser för reformationens omfattning. Det är och förblir en självklarhet att rättssäker- heten inte får äventyras.
Bred genomgång
Hela det centrala rättsväsendet behöver reformeras. Det gäller främst domstolsväsendet men även de övriga sektorerna eftersom det här uppenbarligen handlar om en sammanhängande helhet.
Domstolsväsendet är verkligen i behov av ytterligare förändring. Här föreligger stora och växande problem med arbetsläget och personalpolitiken. En renodling inom domstolsväsendet kan ske genom överföring av vissa göromål till annan myndighet. Enklare ärenden såsom vissa strafföre- lägganden kan överföras till åklagarsidan. Vidare bör hela domstolsorgani- sationen bli föremål för översyn, därvid samtidigt en sammanslagning av allmänna domstolar och förvaltningsdomstolar aktualiseras.
Även inom åklagarväsendet krävs renodling. Så kan ske genom över- förande av lämpliga ärenden till annan myndighet. Den interna renodlingen kan främst ske genom nya summariska rättsliga förfaranden. Detta kan då föranleda att åklagare överlämnar alla arbetsuppgifter till polis i alla mål som inte absolut kräver åklagarkompetens. Genom en intern omorganisering kan man införa en diskretionär åklagarprövning och utvidgad behörighet beträffande strafföreläggande. Dessutom måste arbetsuppgifter delegeras från åklagare till kanslipersonal samt kanslierna tillföras ökat teknikstöd.
Sedan måste renodlingsprocessen fullföljas ned på polisplanet. I korthet handlar det om en radikal utrensning av icke-polisiära arbetsuppgifter, en rejäl utvidgning av polisens behörighet beträffande ordningsföreläggande, strafföreläggande, förundersökning och processföring, en omfattande dele- gering till administrativ personal samt satsning på brottsförebyggande verksamhet. Därutöver krävs stimulering av medborgarmedverkan vid brottsbekämpningen och aktivering av kommunerna, då särskilt genom socialtjänsten.
På kronofogdesidan leder en renodling till att man måste vara beredd att ta över bl.a. konkursärenden från domstolen och då genom en fristående obeståndsmyndighet.
Behovet av förbättringsåtgärder är som synes mycket stort inom det centrala rättsväsendet. Reformationen omfattar de flesta sektorer och får konsekvenser på såväl verksamhet, organisation som personalpolitik. I detta sammanhang måste också tillgripas depenalisering och avkriminalisering.
Samlat grepp
Delreformer är en dålig väg som lätt leder till endast begränsade förbättringar och som även medför risk för sinsemellan motstridiga dellösningar. Ett illustrativt exempel kan anföras. Frågan om nya summariska rättsliga förfaranden är av central betydelse för en framgångsrik reformation. Lösningen är uppenbarligen av sektorsövergripande karaktär och berör samtidigt polis, åklagare, domare och kronofogde och ytterst även ombudsmannainstitutionen som kontrollorgan. I dag är ombudsmannaorganisationen splittrad och bör effektiviseras genom att samlas under ett tak men med lokalt förankrad verksamhet.
Då rättsväsendets problem inte kan lösas i separata steg, blir slutsatsen att det först bör tillsättas en parlamentarisk utredning för att fastlägga riktlinjerna för utformningen av det framtida rättsväsendet. Därefter får respektive sektor utredas inom de riktlinjer riksdagen fastslagit. Härigenom garanteras bästa möjliga slutresultat av en total reformation av rättsväsendet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om effektiviserat rättsväsende.
Stockholm den 3 oktober 1996
Bengt Harding Olson (fp)