Bakom varje brott finns ett eller flera brottsoffer. Även i de
fall brottet anses som mindre grovt kan det ge upphov till
såväl mänskligt lidande som avsevärda ekonomiska förluster.
I en del fall kan det vara svårt att avgöra vem som stulit det ena eller det
andra. Ett sådant fall kan vara då två eller flera går in i en butik och stjäl
varor. Ofta har en av tjuvarna rollen att dra uppmärksamheten till sig och
underlättar därmed för de andra att plocka till sig varor.
Även om någon från butiken lyckas stoppa någon av dem som varit inne
och stulit kan det, trots att han eller hon har varor gömda på sig, i väska
eller
barnvagn, vara svårt att få vederbörande fälld. Det kan till och med bli
samma resultat om butikspersonalen ser att någon passerar kassan utan att
betala. Ofta skyller den som ertappas på de andra. "Jag fick varorna av de
andra. Jag trodde att de andra skulle betala" eller "jag sa åt honom eller henne
att betala". Det är otillfredsställande att kunna undgå ansvar för brott genom
att på detta sätt skylla på varandra. Här bör lagstiftningen skärpas. Detta bör
naturligtvis vara fallet vid tillgreppsbrott men också vid betydligt
allvarligare
brottslighet då våld riktas mot människor.
När gärningsmannen grips på bar gärning eller där det är uppenbart att
påträffade varor är stulna bör varorna snarast möjligt lämnas tillbaka till den
rätte ägaren. Återlämnandet bör ske före eventuell rättegång eller ett beslut
att
inte väcka åtal. Det är otillfredsställande att, i fall där det är uppenbart att
det
rör sig om stulna varor, vänta i kanske över ett år innan stöldgodset lämnas
tillbaka till den rätte ägaren. Det kan vara gods som påträffas på den
misstänkte, i väskor, barnvagnar, bilar, förvaringsboxar eller vid
husrannsakan. I många fall drar utredningen ut på tiden. I andra fall blir
resultatet att man inte kan styrka vem som gjort vad och gärningen leder inte
till åtal. De stulna varorna tillfaller i sådana fall gärningsmännen. Detta är
mycket stötande.
Vid stölder i t.ex. klädesaffärer hinner stulna kläder ofta bli omoderna och
därmed mindre värda innan de eventuellt återlämnas till den rätte ägaren.
Förutom lång tids ovisshet orsakar detta förfaringssätt betydande och onödiga
förluster för den drabbade. Detta är oacceptabelt och bör snarast rättas till.
Slutligen bör det åläggas brottsutredarna att fortlöpande hålla brottsoffren
informerade om hur utredningen framskrider. I de fall utredningen kommer
fram till att inte åtala, bör detta besked innehålla information om möjligheten
för brottsoffret att begära överprövning.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan lagändring att det
går att komma till rätta med brott där de olika gärningsmännen skyller på
varandra i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring som möjliggör
ett snabbt återlämnande av stöldgods till den rätte ägaren i enlighet med vad
som anförts i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna för
information till brottsoffret om hur pågående utredning fortskrider samt hur
man begär överprövning av ett fattat beslut i enlighet med vad som anförts i
motionen.