Denna ettåriga, tillfälliga (sedan 1952) lag återkommer till riksdagen varje år i form av en proposition. Miljöpartiet de gröna har varje gång vi fått uttala oss avslagit propositionen med två grundläggande skäl för avslag.
1. Bestämmelserna i rättegångsbalken åsidosätts. SÄPO kan på helt egna grunder vidta omfattande ingripanden genom straffprocessuella tvångsmedel vid förundersökning. Brottets karaktär är allmänt specificerade såsom brott mot rikets säkerhet och andra grova brott, betecknade allmänfarliga. Försök, förberedelse och stämpling till dessa brott är skäl till ingripande.
Miljöpartiet de gröna anser att SÄPO får alldeles för stora befogenheter med hjälp av denna lag. Det räcker inte att SÄPO själva anför att lagen är utomordentligt värdefull för deras arbete. De anför också att lagen utnyttjats i stor omfattning, vilket ger anledning till oro.
Vad vi ska ha en säkerhetspolis till, vad som skall vara dess mål, vilka faror som finns med verksamheten och vilka principer som måste lagfästas för att förhindra att verksamheten går i en riktning som inte är önskvärd är frågor som är centrala för en demokrati och som måste debatteras.
SÄPO:s agerande och analyser går inte att ifrågasätta eftersom deras skäl till ingripande inte behöver presenteras för den anklagade och de rent faktiska omständigheterna kan endast undantagsvis motbevisas. SÄPO definierar själv sina uppgifter och maktbefogenheter under absolut sekretess.
2. Lagens tillfälliga karaktär: Miljöpartiet har i tidigare utlåtande förordat att de bestämmelser som anses nödvändiga i 1952 års tvångsmedelslag i så fall skall permanentas och ingå i rättegångsbalken. Tidsbegränsning av lagar bör användas med försiktighet och endast då det är oundgängligen nödvändigt.
Regeringen tillkännager nu att en utredare ska tillsättas för att utreda frågor om kriminalpolisiära arbetsmetoder inom straffprocessuella tvångsmedel samt lämna förslag till hur 1952 års lags bestämmelser kan permanentas och arbetas in i rättegångsbalken. I utredningsuppdraget ingår även att ändra nuvarande bestämmelser om hemlig kameraövervakning som nyss antagits av riksdagen. Efter endast ett år ska denna lag ändras för att få lägre kriterier såsom användning vid lägre straffminimum än två års fängelse samt lägre grad av misstanke än skäligen misstänkt. Miljöpartiet tar avstånd från dessa förslag. 1952 års tillfälliga tvångsmedelslag upphör förhoppningsvis genom utredningen, men denna är klar först den 1 mars 1998.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1996/97:26.
Stockholm den 20 september 1996
Kia Andreasson (mp)
Barbro Johansson (mp) Ragnhild Pohanka (mp)