Idag tas en tvistemålsavgift om 450 kronor ut. Denna har nyligen höjts. Jag anser att det kan ifrågasättas om inte avgiften bör ses över ytterligare. Tvistemål kan gälla de mest skilda saker och tvistemålssumman kan variera avsevärt. Tvistemålen innebär dessutom många gånger så stor arbetsinsats. Inte sällan måste dokument översättas till andra språk, etc. Större tvistemål tar även relativt lång tid varför dessa upptar stora personella resurser. Samtidigt finns besparingsbeting på domstolarna och ärendebalanserna är många gånger höga. Kritik framförs inte sällan från allmänheten om att ärendehantering tar alltför lång tid.
Jag anser förvisso att tvistemålsavgiften inte skall vara på en så hög nivå att den enskilde av den anledningen drar sig för ett tvistemål. Emellertid bör ifrågasättas om inte avgiften idag är så pass låg att det finns ett visst överutnyttjande av möjligheten. En höjd avgift skulle möjligen leda till ett mindre antal tvistemål. Därutöver bör det övervägas om tvistemålsavgiften skulle kunna sättas i relation till tvistesumman. Det förefaller orimligt att samma tvistemålsavgift tas ut oavsett om tvistesumman är 5 000 kronor eller 100 miljoner kronor, inte minst mot bakgrund av att det för domstolen innebär betydande resurser som tas i anspråk för större tvister. Jag anser att möjligheten till differentierad tvistemålsavgift beroende på tvistesumman bör utredas.
I ett läge där samtliga statliga myndigheter åläggs besparingsbeting kan en höjd tvistemålsavgift leda till viss intäkt för statskassan samtidigt som mindre resurser inom domstolsväsendet behöver tas i anspråk för tvistemål.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om höjd tvistemålsavgift,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av tvistemålsavgift.
Stockholm den 6 oktober 1996
Ingbritt Irhammar (c)
Gotab, Stockholm 1996