Fridslagarna
Birger Jarl stiftade enligt traditionen de s k fridslagarna: kvinnofrid, hemfrid, kyrkofrid och tingsfrid. De bekräftades genom Alnö stadga år 1280. S k asylkyrkor fanns i Sverige redan under medeltiden. Sedan dess har lagarna i många avseenden förfallit. När det gäller hemfriden och kvinnofriden har vi i Sverige sedan länge kända problem och lagen räcker inte alltid till för att skydda den utsatta. På senare år har det visat sig att inte heller kyrkofriden har tillräckligt lagskydd.
Polisen kan tränga in i kyrkor och hämta ut människor, som inte gjort sig "skyldiga" till annat än att ha flytt från en för dem outhärdlig verklighet i det egna landet. När de hotas av polisen har de tagit sin tillflykt till kyrkan, som sedan gammalt i Europa betraktats som okränkbart heligt rum. Men okränkbarheten gäller ej i Sverige.
I Sverige har man tagit sig in i Alsike kloster och hämtat flyktingar, likaså i Malung i en frikyrka och på Vikbolandet, hände samma sak i ett kyrkorum. Mönstret upprepar sig.
Kyrkofrid
På Birger Jarls tid var det de styrandes uppgift att skydda dem som tog sin tillflykt till kyrkan, och de som förgrep sig på dem som tog sin tillflykt till kyrkans skydd skulle straffas. I dag tillåter lagen statens representanter att gå in i kyrkor och med våld föra ut dem som sökt kyrkans skydd. På senare år har många flyktingar tagit sin tillflykt till kyrkan, men de riskerar då att polisen med tvång skall föra dem därifrån.
Återupprätta lagarna
Mycket av de gamla lagarna behöver återupprättas. Givetvis i modern form, men med samma syfte. Vid tidigare behandlingar av ärendet har man uttalat följande:
"Något behov att anordna en fristad för personer som är misstänkta för brott eller som eftersöks av annan anledning förelåg inte." Miljöpartiet de gröna anser att det är diskriminerande - en ärekränkning - att likställa flyktingar med brottslingar.
Vidare talas om frizoner, att justitieministern inte kan tänka sig införa frizoner, där polisingripanden över huvud taget inte får ske, men det är ju just en fristad flyktingen söker. Att få leva i fred - i frid - för att få chans till upprättelse. De har i de flesta fall flytt från tortyr - såväl fysisk som psykisk tortyr - men fått avvisningsbeslut från de svenska myndigheterna.
Fattigdomsbevis
Det är ett fattigdomsbevis att Sveriges regering behandlar dem som märkts av flera års krig och sökt sig en fristad i vårt land så inhumant och känslokallt. Verkställigheten av avvisningsbeslut är under all kritik. Vi känner väl till fallet Sincari, men många har i tysthet avvisats på liknande sätt. Det kan ifrågasättas om dessa fall omfattats av de mänskliga rättigheterna.
Förstärk skyddet för flyktingar
I tidgare betänkande kan man återfinna att remissinstanser som Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund (SST) och ärkebiskopen tillstyrker yrkandet och Judiska församlingarnas i Sverige centralråd är positiva till en ändring i rättegångsbalken för ett omedelbart förstärkt skydd mot processuella tvångsåtgärder i kyrka eller annan lokal för religionsutövning. RÅ, rikspolisstyrelsen och juridiska fakultetsstyrelsen avstyrker motionsförslagen. Ganska väntat.
Idag tycks det saknas ett samlat ansvar vid avvisning. Polisen verkställer avvisningen och kan rycka flyktingar ut ur kyrkan, men vilka är ytterst ansvariga för detta? Vid frågestunder har det framkommit att det är polisens ensak hur man verkställer beslut, men det märkliga är att de agerar på helt olika sätt i de olika delarna av landet beroende på vilken invandrarregion de tillhör. Är det Justitiedepartementet, kriminalvården eller Rikspolisstyrelsen som har det yttersta ansvaret för att reglerna tillämpas lika i hela landet?
Det är något som har gått snett i Sverige. Runt om i landet går skaror ut för att protestera mot den flyktingpolitik som råder i vårt land i dag, men de styrande slår dövörat till. Det är allvarligt.
"Att passivt acceptera ett orättvist system är att samarbeta med detta och därigenom bli medskyldig till dess ondska"
Martin Luther King
Miljöpartiet anser att det behöver införas lagar som hindrar en ovärdig, inhuman flyktingpolitik. Börja med lagen om kyrkofrid.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kyrkofrid,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inhumana avvisningar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det yttersta ansvaret för avvisningar samt verkställighet av desamma.
Stockholm den 5 oktober 1996
Eva Goës (mp) Ewa Larsson (mp)