Inom affärslivet, såväl i Sverige som internationellt, är det
väsentligt att uppkommande tvister kan lösas snabbt,
effektivt och samtidigt säkert. Det är bakgrunden till att
kommersiella tvister i Sverige i så hög grad avgörs genom
skiljeförfarande. Såväl antalet tvister som omtvistade värden
är betydande.
Inom den internationella handeln är skiljeförfarandet den helt dominerande
tvistlösningsmetoden. Ofta förläggs därvid skiljeförfarandet till ett tredje,
neutralt land. Sverige har i det sammanhanget fått en viktig ställning.
Över 100 internationella skiljeförfaranden per år äger rum i Sverige.
Åtskilliga av dessa skiljeförfaranden är mellan parter från Kina och före detta
Sovjetunionen, å ena sidan, och amerikanska och europeiska parter å andra
sidan. Flertalet parter är företag men det förekommer även att stater och
statsorgan är parter.
Den internationella skiljedomsverksamheten skapar betydande "goodwill"
för Sverige och svenskt rättsväsen. Den involverar också åtskilliga svenskar.
Skiljenämndens ordförande är normalt svensk, målen administreras ofta av
Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut och parterna engagerar inte
sällan jurister och andra experter från Sverige.
Ett alltmer besvärande problem när det gäller skiljeförfarande i Sverige är
dock skiljemannalagstiftningen som i dag är både föråldrad och bristfällig.
Skiljemannalagen är från 1929 och tillkom sålunda före den gällande
rättegångsbalken som trädde i kraft 1948. Internationellt har FN 1985 antagit
en modellag för internationella skiljeförfaranden. Modellagen är utarbetad
inom FN:s handelsrättskommission (UNCITRAL) under aktiv svensk
medverkan.
Flertalet utvecklade länder och flera utvecklingsländer har under de senaste
årtiondena antagit nya skiljemannalagar. Särskilt aktiv har
lagstiftningsprocessen varit sedan 1985 då FN:s modellag antogs.
Bristerna i den svenska skiljemannalagstiftningen har sedan länge
uppmärksammats, både i Sverige och internationellt. I riksdagen behandlade
justitieutskottet under våren 1991 en motion om översyn av skiljemannalagen
i samband med att frågor om anslag till domstolsväsendet togs upp
(1990/91:JuU16). Utskottet sade sig dela motionärernas uppfattning att en
översyn att lagen var erforderlig och utgick från att en sådan skulle komma
att inledas inom kort. I ett särskilt yttrande till utskottets betänkande
underströks vikten av att en översyn kom till stånd inom en snar framtid.
1992 tillsatte regeringen en utredning med uppgift att bland annat se över
skiljemannalagstiftningen. Ett delbetänkande (SOU 1994:81) med förslag till
ny lag om skiljeförfarande presenterades 1994. Förslaget remissbehandlades
samma år. Regeringen har ett således fullständigt beslutsunderlag och bör
kunna lägga fram ett förslag under riksmötet 1996/97.
Att Sverige inte förmår fullfölja det inledda lagstiftningsarbetet har
uppmärksammats både inom landet och internationellt. Existerande brister
kvarstår. Internationellt äventyras Sveriges roll som ledande skiljedomsland.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i lagen om
skiljemän i enlighet med vad som anförts i motionen.