Det har nyligen konstaterats att advokater medverkat i s.k.
penningtvätt. Det är inget nytt att vissa advokater medverkar
i oetiska förfaranden och misstänkt brottslighet. Endast
sällan utesluts sådana advokater ur Advokatsamfundet. I
regel blir det en erinran eller varning och i allvarliga fall
möjligen en straffavgift.
Mot bakgrund av att titeln "advokat" är auktoriserad av samhället och ingår
i rättssystemet intar advokaterna en särställning och särskilt höga krav kan
ställas på deras yrkesutövning. Det kan därför inte accepteras att medlemmar
av en av samhället på detta sätt skyddad yrkesgrupp vid uppenbara övertramp
skall få behålla och använda sig av advokattiteln. Man kan fråga sig: All den
ekonomiska brottslighet som avslöjats i samband med de miljardförluster
bankerna gjort, hade den varit möjlig att genomföra utan hjälp av bl.a.
skickliga advokater? Åtskilliga advokater figurerar ju i de brottsutredningar
som just nu pågår med anledning av bankskandalerna. Cirka 20 miljarder
kronor av bankernas förluster är resultat av kriminella handlingar såsom
invecklade skalbolagsaffärer och liknande. En advokat uppges av åklagare ha
tjänat mer än fem miljoner kronor på att genomföra ett hundratal
skalbolagsaffärer i Västsverige. Man har rätt att kräva en högre etik av en
advokat.
Av den årliga sammanställning av anmälningar mot advokater som
Advokatsamfundet självt gör framgår att 662 anmälningar mot advokater
inkom under 1995. Det är en dramatisk ökning. Inte något år tidigare har så
många advokater anmälts. Inte en enda advokat har emellertid uteslutits med
anledning av dessa anmälningar! 79 advokater prickades - även det ett
rekord. Av dessa fick fem den strängaste påföljden i straffavgift. Det mest
flagranta exemplet är en advokat som fick en straffavgift på 10.000 kronor för
att han hjälpt en häktad narkotikalangare att smussla undan knarkpengar. Att
en advokat lånar sig till att medverka vid uppgörelser i den undre världen av
detta slag borde chockera även Advokatsamfundet.
Debatten om Advokatsamfundet och dess disciplinnämnd har varit livlig i
flera år. Exempel på allvarliga övertramp, brottsliga förfaranden och oetisk
verksamhet har inte saknats. Nyligen gavs i ett TV-program ett exempel på
en advokat som mot - förmodligen högt - arvode hjälper rika klienter att föra
ut pengar till olika skatteparadis. I de invecklade skalbolagsaffärer som
florerade i stor skala på 1980-talet medverkade många advokater - utan deras
hjälp hade dessa affärer inte varit möjliga.
Men Advokatsamfundet lever i den bästa av världar - man säger att en mer
kvalificerad kontroll än den som samfundet utövar kan man svårligen tänka
sig.
Hur går då denna kvalificerade kontroll till? När en anmälan mot en
advokat görs är det i första hand styrelsen som tar upp ärendet. Om styrelsen
finner att en disciplinär åtgärd inte är påkallad, får styrelsen avgöra ärendet.
I
annat fall ska ärendet hänskjutas till disciplinnämnden. En befogad fråga i
detta sammanhang är: Varför ska styrelsen först sortera anmälningarna?
Styrelsen, som alltså gör en första bedömning av om ett ärende ska få gå
vidare till disciplinnämnden, består enbart av advokater. I disciplinnämnden
sitter åtminstone två offentliga representanter förutom sju advokater. Fram till
1982 var alla nio i nämnden advokater, men efter bl.a. en motion i riksdagen
av dåvarande riksdagsledamoten Stig Gustafsson (s) beslutade samfundet att
förekomma ett riksdagsbeslut och ändrade stadgarna genom att införa ett
system med två offentliga representanter.
Redan 1982 föreslogs i en riksdagsmotion att disciplinnämnden efter
danskt mönster borde ha en sammansättning bestående av nio advokater och
nio personer som inte är advokater. Det danska advokatsamfundet har från
början ställt sig bakom denna sammansättning av nämnden och anser att den
fungerat bra. Flera samhällsrepresentanter skulle stärka allmänhetens
förtroende för systemet. Men det svenska advokatsamfundet gör självt den
bedömningen att allmänheten har all anledning att känna förtroende för det
nuvarande systemet - detta trots den uttalade misstro som från olika håll
framkommit mot den nuvarande ordningen. Nämndens avgöranden innehåller
inte sällan etiska bedömningar och där har det ett särskilt värde att
lekmannastyrelser förs fram.
Samfundet har också regler om god advokatsed som brukar åberopas till
stöd för uppfattningen att allt står väl till. Men det är anmärkningsvärt att
förhållandet till det allmänna inte fått någon framträdande plats i reglerna.
Det är en brist som bör rättas till. Av den anledningen bör bestämmelsen om
god advokatsed kompletteras med en regel om att en advokat, samtidigt som
han har rätt och skyldighet att lämna upplysning om gällande lagstiftning och
dess anda och mening, också ska avråda klienter från att begå handlingar som
strider mot lagens anda. Då hade vi kanske sluppit se den advokat som satt i
ett TV-program och föreslog klienter olika vägar att med hjälp av bl.a. sina
bankkort och på andra sätt gömma undan pengar från skatt på olika
skatteparadisöar.
En fråga som uppmärksammats på sistone är informationsutbytet mellan
myndigheter och samfundet. I dag vet domstolar, åklagare och andra
myndigheter ofta inte att en viss advokat prickats av disciplinnämnden. Det
borde vara en rutin att berörda myndigheter underrättas om detta, liksom att
myndigheter som i sin verksamhet iakttar en anmärkningsvärd omständighet i
en advokats handlande ska fästa samfundets uppmärksamhet på detta. Det
borde ligga i både samhällets och samfundets intresse att det är väl sörjt för
att missförhållanden inom advokatkåren på ett så tidigt stadium som möjligt
upptäcks och beivras.
Vi vet att det inom samfundet finns insiktsfulla personer som välkomnar en
förändring. Det stora flertalet advokater ägnar sig inte åt att missbruka sin
ställning genom att underlätta t.ex. ekonomisk brottslighet utan är hederliga
och rättskaffens yrkesutövare.
Denna stora grupp kan inte vara betjänt av att samfundet fortsätter att
försvara ett system som murknat inifrån och som medfört ett alltmer minskat
förtroende från allmänhetens sida.
Det nuvarande systemet med först styrelsens och sedan disciplinnämndens
verksamhet har i princip oförändrat varit i kraft sedan 1948. Det säger sig
självt att ett snart 50-årigt kontrollsystem för en kår som i dag har att verka
under helt andra samhällsförhållanden än under 1940-talet är moget för en
ordentlig revision. Till detta kommer att antalet advokater under denna tid
ökat avsevärt. Det är därför angeläget att den granskning som riksdagen redan
aviserat snarast fullföljs.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av lagändringar vad gäller Advokatsamfundets
disciplinnämnd.