I denna motion föreslår jag lagstiftning som dels kraftigare
inskärper skyldigheten för parter i tvistemål att tala sanning,
dels straffsanktionerar processbedrägeri.
Argumentation för mitt förslag
I "Undervisning i Christendomskunskapen", Schartaus
katekes, återfinns under åttonde budet frågan och svaret:
"Hwilket är det grofwaste falska vittnesbördet?" Svar: Det
som sker inför domstol.
I rättegångsbalken 43 kap 6 § föreskrivs att parterna vid en rättegång skall
tala sanning, uttala sig om vad motparten anför samt besvara frågor. I
praktiken kan emellertid en part ljuga hur mycket som helst om han lyckas bli
trodd. Att bedra en domstol, s.k. processbedrägeri, är nämligen inte straffbart
enligt svensk lag. Exempelvis anges i brottsbalkskommentaren (Beckman m
fl, 4 uppl, sid 366) att man inte kunde straffa en person som genom
lögnaktiga uppgifter förmått rätten att åsätta för låg dagsbot.
Att någon sanningsplikt inte föreligger för den tilltalade i brottmål kan man
väl beklaga ur rent moralisk synpunkt men knappast ändra. När det gäller
civila tvister ställer det sig emellertid annorlunda. Både motparten och rätten
har uppenbart den moraliska rätten att kräva och förutsätta att parten talar
sanning och inte far med lögn. Vad som fattas i svensk rätt är emellertid
sanktionsmöjligheten. Man kan alltså ljuga så länge man inte avlagt ed eller
sanningsförsäkran. Ed eller sanningsförsäkran avläggs normalt inte under
sakframställning.
I detta hänseende skiljer sig svensk rätt oförmånligt i förhållande till vad
som i allmänhet gäller i Europa. Jag väljer här, bara för att precisera vad jag
menar, att exemplifiera med tysk rätt.
En jämförelse mellan tyska rättegångsordningen (ZPO) § 138 och vår egen
rättegångsbalk 43 kap 6 och 7 §§ utfaller inte till svensk förmån. I den tyska
lagen, med rubriken "Förklaringsplikt över faktiska förhållanden", anges:
1. Parterna har att lämna sina uppgifter fullständigt och
sanningsenligt.
2.
3. Varje part har att yttra sig över motpartens uppgifter.
4.
5. Faktauppgifter som inte uttryckligen bestrids skall anses
som vitsordade, såvida inte ur partens egna övriga
uppgifter framgår att han önskar bestrida.
6.
7. En förklaring att man inte vet godtas bara beträffande
sakförhållanden som varken rör egna handlingar eller
föremål för egen iakttagelse.
8.
Sanningsplikten är i Tyskland (och även i andra kontinentala
länder) självfallen, oavsett om sanningsförsäkran eller ed
föreligger eller ej. Intressant nog gäller detsamma för vittnen,
som då inte så ofta bringas till edgång eftersom straffbarhet
för lögn ändå föreligger.
Brott mot sanningsplikten, som en part gör sig skyldig till i Tyskland, ger
straff för processbedrägeri. Motparten har efter en sådan dom tillgång till ett
särskilt rättsmedel - närmast resning. I Sverige fordras i motsvarande fall att
lögnen uttalats under ed eller sanningsförsäkran. Möjligen kan i Sverige
sägas åtminstone i regel föreligga en motsvarande möjlighet genom
resningsbestämmelsen i rättegångsbalken 58 kap, 1 § punkt 3.
Vid en fortsatt integration i det mellanfolkliga samarbetet skall vi inte
skilja ut oss genom bevarande av gamla dåliga traditioner. I fråga om
sanningsplikten för parter och deras ombud, vilka i allt större omfattning
kommer att vara parter i rättegångar inför utländska domstolar, måste
kunskapen om vår i detta hänseende egendomliga domstolssed påverka synen
på oss svenskar. Redan har vissa misshälligheter i den riktningen försports
när Sverige fört talan i europeisk domstol. Så mycket större är då
nödvändigheten att svensk lag starkare inskärper nödvändigheten att alltid
tala sanning i domstol, åtminstone när fråga inte är om brottmål. Därför bör
processbedrägeri vara straffbart som vilket bedrägeri som helst.
Att en sådan reform tillfredsställer moralens krav är självklart. Vidare är
det en reform som skapar rent praktiska fördelar - större rättssäkerhet, större
benägenhet för alla att självmant göra rätt för sig och inte i onödan belasta
domstolarna. För att tala med den moderna nationalekonomins teoretiker: Om
alla talar sanning så sjunker transaktionskostnaderna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning som kraftigare
inskärper skyldigheten för parter i tvistemål att tala sanning och
straffsanktionerar processbedrägeri i enlighet med vad som anförts i
motionen.