med anledning av prop. 1996/97:9 Ny rättshjälpslag
Den nödvändiga budgetsaneringen kräver förändringar på
alla samhällsområden. Detta måste leda till neddragningar av
statens kostnader även inom rättsväsendet och rättshjälpen
kan inte få något fribrev.
Regeringens förslag
Regeringens förslag till ny rättshjälpslagstiftning innebär ett
rättsligt systemskifte genom att rättshjälpen blir "generellt
subsidiär till rättsskyddet". Det innebär att den som har en
rättsskyddsförsäkring som täcker den aktuella
angelägenheten inte skall få rättshjälp. Inte heller skall den
som med hänsyn till sitt försäkringsskydd i övrigt eller sina
ekonomiska och personliga förhållanden borde ha haft en
rättsskyddsförsäkring kunna få rättshjälp. Om det finns
särskilda skäl skall dock den som borde ha haft en
rättsskyddsförsäkring kunna få rättshjälp. Härigenom
beräknar regeringen att uppnå en besparingseffekt om knappt
200 miljoner kronor.
Viktig utgångspunkt
När 1973 års rättshjälpslag tillkom ansågs det vara viktigt att
alla människor, oavsett ekonomisk situation, skulle
tillförsäkras en möjlighet att ta tillvara sin rätt i olika
sammanhang. Kostnaderna för den enskilde var
inledningsvis ganska små men har under de drygt 20 år lagen
varit i kraft ökat väsentligt. Genom införandet av den
procentuella tilläggsavgiften har den del som den enskilde
rättssökande ska betala i många fall blivit förhållandevis hög.
Rättshjälpen är inte på något sätt gratis för den som kan
utnyttja den men den är ett viktigt komplement för att
tillgodose att enskilda medborgare ska kunna ta tillvara sin
rätt i rättsliga angelägenheter.
Genom rättshjälpslagen i dess nuvarande utformning tillgodoses med
säkerhet artikel 6 i den europeiska konventionen angående skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som anger att staten
ska ha det finansiella ansvaret för medborgarnas rättshjälp, medan
rättshjälpslagen i dess föreslagna utformning kanske kan stå i strid mot
Europakonventionens krav.
Osäker
försäkringskonsekvens
Resultatet av detta systemskifte på rättshjälpsområdet är
synnerligen osäkert. Anledningen är att förslaget bygger på
förutsättningen att människor även i fortsättningen ska
teckna och ha möjlighet att teckna hemförsäkringar där
rättsskydd ingår i nuvarande form. Som Lagrådet anför är det
mot bakgrund av de synpunkter som lämnats under
remissbehandlingen av b1 a företrädare för
försäkringsbranschen och från Finansinspektionen svårt att
göra några klara förutsägelser om den framtida utvecklingen
på rättsskyddsmarknaden. Det finns inga som helst garantier
för att det försäkringsrättsliga rättsskyddet inte kommer att
separeras från hemförsäkringarna och erbjudas som tillägg
med därav följande högre premier. Samtidigt kan nya
försäkringsvillkor aktualiseras såsom högre självrisker och
vidare kan ytterligare områden komma att undantas från
rättsskyddet. Allt detta kommer naturligtvis att resultera i en
allt lägre försäkringstäckning.
Drabbade kvinnogrupper
Dessutom drabbar rättshjälpsförslaget genom sina ändringar
på familjerättens område i första hand kvinnorna och då i
synnerhet dem som tillhör de lägst avlönade, som LO:s
låglönegrupper och alla deltidsarbetande. Dessa kvinnor
kommer inte att ha samma möjligheter till kvalificerad
rådgivning och juridisk hjälp i samband med
familjeseparationer som sina män. Det underläge kvinnor
många gånger har när det gäller att hävda sin rätt kommer
ytterligare att förstärkas på detta sätt.
Tveksam besparingseffekt
Regeringsförslaget kan medföra ökade samhällskostnader
istället för besparingseffekter.
Det finns nämligen stor risk att antalet tvister i domstol på det
familjerättsliga området kommer att öka betydligt, och dessa tvister kan bli
mer komplicerade än de hade behövt bli om båda parter haft tillgång till
juridiskt biträde från början. Kostnaderna kan på detta sätt komma att vältras
över på domstolarna och öka i synnerhet tingsrätternas redan nu stora
arbetsbörda. De negativa effekter som allvarliga tvister mellan föräldrar i
separationssituationer har på barnen kan också få samhällsekonomiska
konsekvenser.
Det kan inte anses klarlagt att inskränkningarna i möjligheten till rättshjälp
i samband med familjeseparationer ger sådana kostnadsbesparingar för
samhället som förutsatts. Att i denna situation införa nya regler som allvarligt
påverkar många familjer som redan på grund av sin situation har stora
svårigheter kan inte anses försvarligt enbart av besparingsskäl.
Alternativt förslag
Kostnadsbesparingar kan naturligtvis aktualiseras även på
rättshjälpsområdet. Men det framlagda regeringsförslaget är
otillfredsställande och osäkerheten för den enskilde alltför
stor för att det ska vara möjligt att genomföra förslaget till ny
rättshjälpslag.
I stället bör de besparingar som anses nödvändiga i varje fall till en del
kunna ske genom en uppstramning av den nuvarande lagen. En ökad
kostnadsmedvetenhet hos den rättssökande kan åstadkommas genom att
rättshjälpsavgifterna debiteras kontinuerligt under ärendets handläggning.
Vidare bör ett kostnadstak införas i varje ärende. Dessutom bör en översyn
ske av själva beslutsgången.
På längre sikt kan en ny utredning om rättshjälpen göras om så befinns
lämpligt och möjligt för att uppnå rimliga besparingar inom rättssäkerhetens
ramar.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att avslå regeringens proposition 1996/97:9 Ny
rättshjälpslag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändringar i gällande rättshjälpslag,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ny utredning om rättshjälpens utformning.