Den nödvändiga budgetsaneringen kräver förändringar på alla samhällsområden. Detta måste leda till neddragningar av statens kostnader även inom rättsväsendet och rättshjälpen kan inte få något fribrev.
Regeringens förslag
Regeringens förslag till ny rättshjälpslagstiftning innebär ett rättsligt systemskifte genom att rättshjälpen blir "generellt subsidiär till rättsskyddet". Det innebär att den som har en rättsskyddsförsäkring som täcker den aktuella angelägenheten inte skall få rättshjälp. Inte heller skall den som med hänsyn till sitt försäkringsskydd i övrigt eller sina ekonomiska och personliga förhållanden borde ha haft en rättsskyddsförsäkring kunna få rättshjälp. Om det finns särskilda skäl skall dock den som borde ha haft en rättsskyddsförsäkring kunna få rättshjälp. Härigenom beräknar regeringen att uppnå en besparingseffekt om knappt 200 miljoner kronor.
Viktig utgångspunkt
När 1973 års rättshjälpslag tillkom ansågs det vara viktigt att alla människor, oavsett ekonomisk situation, skulle tillförsäkras en möjlighet att ta tillvara sin rätt i olika sammanhang. Kostnaderna för den enskilde var inledningsvis ganska små men har under de drygt 20 år lagen varit i kraft ökat väsentligt. Genom införandet av den procentuella tilläggsavgiften har den del som den enskilde rättssökande ska betala i många fall blivit förhållandevis hög. Rättshjälpen är inte på något sätt gratis för den som kan utnyttja den men den är ett viktigt komplement för att tillgodose att enskilda medborgare ska kunna ta tillvara sin rätt i rättsliga angelägenheter.
Genom rättshjälpslagen i dess nuvarande utformning tillgodoses med säkerhet artikel 6 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som anger att staten ska ha det finansiella ansvaret för medborgarnas rättshjälp, medan rättshjälpslagen i dess föreslagna utformning kanske kan stå i strid mot Europakonventionens krav.
Osäker försäkringskonsekvens
Resultatet av detta systemskifte på rättshjälpsområdet är synnerligen osäkert. Anledningen är att förslaget bygger på förutsättningen att människor även i fortsättningen ska teckna och ha möjlighet att teckna hemförsäkringar där rättsskydd ingår i nuvarande form. Som Lagrådet anför är det mot bakgrund av de synpunkter som lämnats under remissbehandlingen av b1 a företrädare för försäkringsbranschen och från Finansinspektionen svårt att göra några klara förutsägelser om den framtida utvecklingen på rättsskyddsmarknaden. Det finns inga som helst garantier för att det försäkringsrättsliga rättsskyddet inte kommer att separeras från hemförsäkringarna och erbjudas som tillägg med därav följande högre premier. Samtidigt kan nya försäkringsvillkor aktualiseras såsom högre självrisker och vidare kan ytterligare områden komma att undantas från rättsskyddet. Allt detta kommer naturligtvis att resultera i en allt lägre försäkringstäckning.
Drabbade kvinnogrupper
Dessutom drabbar rättshjälpsförslaget genom sina ändringar på familjerättens område i första hand kvinnorna och då i synnerhet dem som tillhör de lägst avlönade, som LO:s låglönegrupper och alla deltidsarbetande. Dessa kvinnor kommer inte att ha samma möjligheter till kvalificerad rådgivning och juridisk hjälp i samband med familjeseparationer som sina män. Det underläge kvinnor många gånger har när det gäller att hävda sin rätt kommer ytterligare att förstärkas på detta sätt.
Tveksam besparingseffekt
Regeringsförslaget kan medföra ökade samhällskostnader istället för besparingseffekter.
Det finns nämligen stor risk att antalet tvister i domstol på det familjerättsliga området kommer att öka betydligt, och dessa tvister kan bli mer komplicerade än de hade behövt bli om båda parter haft tillgång till juridiskt biträde från början. Kostnaderna kan på detta sätt komma att vältras över på domstolarna och öka i synnerhet tingsrätternas redan nu stora arbetsbörda. De negativa effekter som allvarliga tvister mellan föräldrar i separationssituationer har på barnen kan också få samhällsekonomiska konsekvenser.
Det kan inte anses klarlagt att inskränkningarna i möjligheten till rättshjälp i samband med familjeseparationer ger sådana kostnadsbesparingar för samhället som förutsatts. Att i denna situation införa nya regler som allvarligt påverkar många familjer som redan på grund av sin situation har stora svårigheter kan inte anses försvarligt enbart av besparingsskäl.
Alternativt förslag
Kostnadsbesparingar kan naturligtvis aktualiseras även på rättshjälpsområdet. Men det framlagda regeringsförslaget är otillfredsställande och osäkerheten för den enskilde alltför stor för att det ska vara möjligt att genomföra förslaget till ny rättshjälpslag.
I stället bör de besparingar som anses nödvändiga i varje fall till en del kunna ske genom en uppstramning av den nuvarande lagen. En ökad kostnadsmedvetenhet hos den rättssökande kan åstadkommas genom att rättshjälpsavgifterna debiteras kontinuerligt under ärendets handläggning. Vidare bör ett kostnadstak införas i varje ärende. Dessutom bör en översyn ske av själva beslutsgången.
På längre sikt kan en ny utredning om rättshjälpen göras om så befinns lämpligt och möjligt för att uppnå rimliga besparingar inom rättssäkerhetens ramar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att avslå regeringens proposition 1996/97:9 Ny rättshjälpslag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringar i gällande rättshjälpslag,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ny utredning om rättshjälpens utformning.
Stockholm den 2 oktober 1996
Bengt Harding Olson (fp)
Siw Persson (fp) Ola Ström (fp)