Riksdagen har under senare år vid flera tillfällen behandlat
förslag om översyn av lagen om hets mot folkgrupp. Behovet
av en sådan översyn blir för varje år utan ett positivt besked i
frågan allt större.
Ett vid det här laget välkänt problem gäller rättsväsendets behandling av
den form av hetspropaganda som består i att man förnekar att nazisternas
förintelse av judar, zigenare, psykiskt utvecklingsstörda och homosexuella
under andra världskriget ens har ägt rum - ofta med tillägget att judarna hittat
på alltsammans för att pressa världen på sympati och pengar och bereda
vägen för ett judiskt världsherravälde.
Teoretiskt skulle man kunna tänka sig att rasister eller högerextremister
beskyllde vilken som helst av de aktuella grupperna för att i eget intresse ha
hittat på sin egen förintelse. I verkligheten beskylls endast judarna för detta
-
av det uppenbara skälet att det bara är om beskyllningen riktas mot judarna
som den ur dessa extremisters synpunkt får någon mening, genom att
beskyllningen knyter an till sekelgamla föreställningar om judarnas intriger
för att tjäna pengar och påtvinga resten av världen sitt eget herravälde. sådana
föreställningar har aldrig frodats kring någon av de andra grupper som
nazisterna försökte utplåna från jordens yta.
Påståendet att förintelsen aldrig ägt rum frikänns i dag i svenska domstolar
om det sista ledet utelämnas - alltså om man inte uttryckligen säger att den
föregivna lögnen är skapad av judarna. Säger man däremot uttryckligen att
det är judarna man syftar på så kan man fällas.
Var och en torde inse att effekten av och det kränkande innehållet i sådana
påståenden är detsamma, vare sig man nämner judarna uttryckligen eller ej.
Skillnaden mellan "lögn" och "judisk lögn" existerar i detta fall inte. Men
genom denna inkonsekvens i rättstillämpningen öppnas en möjlighet för
antisemitiska och nazistiska grupper att utan påföljd föra ut det som i dag är
huvudbudskapet i vår tids antisemitiska propaganda. Kan dessa krafter få
tillräckligt många att tro att förintelsen är påhittad eller att frågan om dess
historiska verklighet är osäker eller omtvistad så har den avgörande spärren
brutits ned mot en upprepning av krigsårens massmord. Att detta är syftet
med denna s.k. revisionistiska propaganda deklareras också ibland
uttryckligen av företrädare för dessa grupper. Ingen av dem som för ut
påståendet att förintelsen är påhittad tror på påståendet som sådant - "det är
bara så djävla effektivt" som en svensk nazist häromåret uttryckte saken.
Därför finns inte heller - och kan inte finnas - någon vetenskaplig debatt
kring frågan huruvida förintelsen ägt rum eller ej, lika litet som geografer
debatterar frågan huruvida Nordamerika existerar eller inte. Vad som däremot
finns är en mycket omfattande debatt om olika historiska händelser kring
förintelsen och den nazistiska perioden i Europas historia, där inte minst nya
arkivfynd i det f.d. kommunistiska Östeuropa ytterligare belyser vad som
hände. Sannolikt är förintelsen den i särklass bäst dokumenterade historiska
händelsen någonsin. Tilläggas kan att forskare verksamma vid Uppsala
universitet f.n. förbereder en mer omfattande svensk forskning kring
förintelsen, vilket mot bakgrund av den propaganda som i dag kan spridas
delvis utan påföljd i vårt land givetvis är mycket välkommet.
I andra EU-länder och i flera länder utanför EU har man insett vad syftet
och innebörden av denna propaganda är och därför i sina motsvarigheter till
lagen om hets mot folkgrupp klargjort att påståendet att förintelsen är påhittad
måste betecknas som förtal och smädelse av de grupper som berördes. Så bör
ske också i Sverige.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av betänkandet om hets mot folkgrupp.
Stockholm den 6 oktober 1996
Håkan Holmberg (fp)
Eva Flyborg (fp)
Widar Andersson (s)
Mikael Odenberg (m)
Rose-Marie Frebran (kd)
Alice Åström (v)