Riksdagen har under senare år vid flera tillfällen behandlat förslag om översyn av lagen om hets mot folkgrupp. Behovet av en sådan översyn blir för varje år utan ett positivt besked i frågan allt större.
Ett vid det här laget välkänt problem gäller rättsväsendets behandling av den form av hetspropaganda som består i att man förnekar att nazisternas förintelse av judar, zigenare, psykiskt utvecklingsstörda och homosexuella under andra världskriget ens har ägt rum - ofta med tillägget att judarna hittat på alltsammans för att pressa världen på sympati och pengar och bereda vägen för ett judiskt världsherravälde.
Teoretiskt skulle man kunna tänka sig att rasister eller högerextremister beskyllde vilken som helst av de aktuella grupperna för att i eget intresse ha hittat på sin egen förintelse. I verkligheten beskylls endast judarna för detta - av det uppenbara skälet att det bara är om beskyllningen riktas mot judarna som den ur dessa extremisters synpunkt får någon mening, genom att beskyllningen knyter an till sekelgamla föreställningar om judarnas intriger för att tjäna pengar och påtvinga resten av världen sitt eget herravälde. sådana föreställningar har aldrig frodats kring någon av de andra grupper som nazisterna försökte utplåna från jordens yta.
Påståendet att förintelsen aldrig ägt rum frikänns i dag i svenska domstolar om det sista ledet utelämnas - alltså om man inte uttryckligen säger att den föregivna lögnen är skapad av judarna. Säger man däremot uttryckligen att det är judarna man syftar på så kan man fällas.
Var och en torde inse att effekten av och det kränkande innehållet i sådana påståenden är detsamma, vare sig man nämner judarna uttryckligen eller ej. Skillnaden mellan "lögn" och "judisk lögn" existerar i detta fall inte. Men genom denna inkonsekvens i rättstillämpningen öppnas en möjlighet för antisemitiska och nazistiska grupper att utan påföljd föra ut det som i dag är huvudbudskapet i vår tids antisemitiska propaganda. Kan dessa krafter få tillräckligt många att tro att förintelsen är påhittad eller att frågan om dess historiska verklighet är osäker eller omtvistad så har den avgörande spärren brutits ned mot en upprepning av krigsårens massmord. Att detta är syftet med denna s.k. revisionistiska propaganda deklareras också ibland uttryckligen av företrädare för dessa grupper. Ingen av dem som för ut påståendet att förintelsen är påhittad tror på påståendet som sådant - "det är bara så djävla effektivt" som en svensk nazist häromåret uttryckte saken.
Därför finns inte heller - och kan inte finnas - någon vetenskaplig debatt kring frågan huruvida förintelsen ägt rum eller ej, lika litet som geografer debatterar frågan huruvida Nordamerika existerar eller inte. Vad som däremot finns är en mycket omfattande debatt om olika historiska händelser kring förintelsen och den nazistiska perioden i Europas historia, där inte minst nya arkivfynd i det f.d. kommunistiska Östeuropa ytterligare belyser vad som hände. Sannolikt är förintelsen den i särklass bäst dokumenterade historiska händelsen någonsin. Tilläggas kan att forskare verksamma vid Uppsala universitet f.n. förbereder en mer omfattande svensk forskning kring förintelsen, vilket mot bakgrund av den propaganda som i dag kan spridas delvis utan påföljd i vårt land givetvis är mycket välkommet.
I andra EU-länder och i flera länder utanför EU har man insett vad syftet och innebörden av denna propaganda är och därför i sina motsvarigheter till lagen om hets mot folkgrupp klargjort att påståendet att förintelsen är påhittad måste betecknas som förtal och smädelse av de grupper som berördes. Så bör ske också i Sverige.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av betänkandet om hets mot folkgrupp.
Stockholm den 6 oktober 1996
Håkan Holmberg (fp)
Eva Flyborg (fp) Widar Andersson (s) Mikael Odenberg (m) Rose-Marie Frebran (kd) Alice Åström (v)