Våldet mot kvinnor är utbrett och förekommer överallt i
samhället. De män som misshandlar eller begår sexuella
övergrepp mot kvinnor kommer från alla miljöer och är i alla
åldrar. De misshandlande männen är oftast bekanta med
kvinnan. Inte sällan är gärningsmannen den drabbade
kvinnans nuvarande eller tidigare livskamrat.
Våldet sker huvudsakligen i hemmet. Detta medför att våldet mot
kvinnorna ofta är osynligt och en stor grupp kvinnor drar sig för att
polisanmäla brotten i fruktan för att detta skall förvärra situationen. Denna
typ av våldsbrott har därför mycket höga mörkertal. Med ledning av detta kan
man befara att det verkliga antalet misshandlade kvinnor per dag är långt
större än vad som visar sig i statistiken. Antalet anmälda brott har dock ökat
under senare år.
Undersökningar visar, att mellan år 1991 och 1992, skedde en ökning av
antalet anmälda sexualbrott med hela 25 %. Även anmälningar om sexuellt
tvång, sexuellt utnyttjande och sexuellt umgänge riktat mot vuxna personer
ökade i nästan lika hög grad. Sexuellt ofredande ökade med 35 % under
samma period.
Trots denna utveckling är det fortfarande svårt att konstatera
kvinnomisshandelns omfattning. Anmälda brott göms ofta undan under annan
beteckning, såsom lägenhetsbråk, familjevåld och ringa misshandel. Det vore
önskvärt att såväl lagstiftare som berörda myndigheter införde en mer korrekt
terminologi och benämner våldet vid dess rätta namn. Då kan vi också få en
riktigare bedömningsgrund för åtgärder mot denna brottsform.
Problematiken hänger ofta nära samman med drogmissbruk, framför allt
kan konstateras att alkohol förekommer i samband med lägenhetsbråk.
Kvinnor som hotas av sina f d män/pojkvänner ska ha samma rätt till skydd
för liv och lem som exempelvis hotade politiker eller företagsledare. De
hotade kvinnornas möjlighet att få livvakt ska därför bedömas generöst.
Återfallsbenägna våldtäkts- och misshandelsmän bör övervakas av polisen på
samma sätt som nu sker med narkotikahandlare.
Våldtäkt är ett av de allra mest förnedrande brott som kan utföras mot en
kvinna. Våldtäkter kan självklart leda till graviditet. I dessa fall är det
rimligt
att anta att graviditeten oftast är ovälkommen. En del kvinnor förtränger, i
den svåra situation de hamnat i, möjligheten av att kunna bli gravid. Den
utsatta kvinnan måste därför så snabbt som möjligt erbjudas möjlighet att
genomgå graviditetstest. Hon måste erbjudas stöd och hjälp oavsett om hon
väljer att behålla barnet eller göra abort.
Handläggningstiderna för sexuella övergrepp och misshandel av kvinnor är
för långa, upp till sex månader. Med tanke på att våld och övergrepp i
familjen tenderar att upprepas bör dessa fall få högsta prioritet.
Polisen måste få plikt att meddela en kvinna, som anmäler att hon utsatts
för sexuellt brott eller misshandel, om att hon har rätt till målsägarbiträde
samt att hon kan begära besöksförbud för den man som trakasserar henne.
I dag är det många kvinnor som av olika skäl väljer att inte anmäla våldtäkt
(det kan handla om hot från förövaren, skam- och skuldkänslor, rädsla för
uppmärksamhet, lojalitet gentemot anhöriga etc.).
Trots att samhället har vidtagit ett stort antal åtgärder under senare år är,
enligt tillgängliga studier, det dolda våldet omfattande.
Åtgärder för att komma tillrätta med detta våld berör av naturliga skäl i
första hand de utsatta kvinnorna och deras barn, samt de män som utövar
våldet. Åtgärderna måste dock i större utsträckning beakta orsakerna till att
våld mot kvinnor uppstår. Det handlar bl.a. om samhällets och de enskilda
människornas allmänna kvinnosyn, förlegade uppfattningar om kvinnorollen
etc.
För att motverka våld, övergrepp och diskriminering mot kvinnor krävs ett
arbete på bred front. Fördomar, som direkt och indirekt, tar sig uttryck i
uppfattningar om mäns makt över kvinnor måste bekämpas med kraft. I
förlängningen utgör dessa en grogrund för uppkomsten av våld mot kvinnor.
För att kunna föreslå riktiga och effektiva insatser mot detta våld, är det
viktigt att inhämta kunskaper om de bakomliggande orsakerna till att våldet
mot kvinnor ökar. Det handlar bl.a. om tvärvetenskaplig forskning om
sexuellt våld mot kvinnor. Det är också angeläget att kvinnor uppmärk-
sammas beträffande sina egna rättigheter och möjligheter till skydd. Även
poliser, socionomer, jurister och andra verksamma inom rättsväsendet måste
ges fördjupade kunskaper kring denna problematik.
Vi vill betona kvinnojourernas oerhörda betydelse för kvinnor som hamnat
i en utsatt situation i samhället och vikten av att de ges resurser att möta det
behov som finns. Vi föreslår därför att ytterligare fem miljoner kronor,
avsedda till kvinnojourerna, anslås till frivilliga organisationer på det
sociala
området.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att myndigheter använder en mer korrekt terminologi
när det gäller våld riktat mot kvinnor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hotade kvinnors möjlighet att få livvakt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om våldtagna kvinnors rätt till stöd,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om handläggningstiderna när det gäller våldsbrott mot kvinnor,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om målsägarbiträde och besöksförbud,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av tvärvetenskaplig forskning för att förstå bakomliggande
orsaker till våld mot kvinnor,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att polisen och andra verksamma inom rättsväsendet ges fördjupad
kunskap kring kvinnovåldet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att kvinnojourer tilldelas tillräckliga resurser,1
9. att riksdagen till C 2 Bidrag till organisationer på det sociala området
(utgiftsområde 9) för budgetåret 1997 anvisar 5 miljoner kronor mer än vad
regeringen har föreslagit eller således 62 841 000 kr.1
Stockholm den 7 oktober 1996
Eva Flyborg (fp)
Karin Pilsäter (fp)
Margitta Edgren (fp)
Birgit Friggebo (fp)
Siri Dannaeus (fp)
Siw Persson (fp)