Inget samhälle som vill göra anspråk på att vara demokratiskt
och byggt på respekt för allas lika värde, kan fortsätta att
acceptera könshandeln.
Den kvinnosyn som kommer till uttryck i mäns våld mot kvinnor,
prostitution, pornografi, incest och sexuella trakasserier på arbetsplatserna
låter sig svårligen förenas med samhällets jämställdhetsmål som bl a innebär
att kvinnor och män skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter
inom alla väsentliga områden i livet.
Så framsynt uttrycks i direktiven till den stora utredningen
som fick namnet Kvinnofrid. Samtidigt har arbetet med den s
k Prostitutionsutredningen pågått och som nu lagt fram sina
förslag till regeringen.
Vi ser kriminalisering av könsköparna som ett sätt för samhället att
signalera att prostitution inte är något som vi accepterar. Därmed inte sagt att
vi tror att det enbart går att lagstifta bort prostitutionen.
Vi har genom Prostitutionsutredningen erhållit goda kunskaper om hur
prostitutionen ser ut i Sverige idag. Vi vet t ex att könshandeln, efter en
nedgång under 80-talet och början av 90-talet, nu åter ökar. Vi vet att
andelen kvinnor, bland de prostituerade, som lider av psykiska störningar
ökat på senare år liksom andelen utländska kvinnor. Ungefär hälften av de
gatuprostituerade är drogmissbrukare.
Forskning, information och uppsökande verksamhet måste fortsätta och
gärna intensifieras. Däremot anser vi inte att det räcker att år ut och år in
försöka informera bort könshandeln, det har samhället prövat länge utan
resultat.
Kring könshandeln finns det mycket skam och skuld. Det är högst ovanligt
att män öppet talar om att de går till prostituerade. Däremot talar män oftare,
jämfört med kvinnor, om könshandel och pornografi som något acceptabelt.
Underförstått att det handlar om andra flickor och kvinnor än de egna
döttrarna, systrarna eller den egna hustrun.
Ett sätt för samhället att reagera är med lagstiftning. Ett bra exempel är
lagen om förbud mot barnaga. Det fanns de som i den debatten gav uttryck
för att det väl inte var någon idé att lagstifta mot något som ändå inte går att
kontrollera på ett bra sätt. Trots det valde riksdagen att lagstifta om att det
inte är tillåtet att slå barn i Sverige. Med facit i hand vet vi att den lagen
har
fungerat. Idag vet alla, både vuxna och de lite större barnen att det inte är
tillåtet att slå barn. Det sker tyvärr ändå men i betydligt mindre utsträckning
än tidigare.
Ett argument som brukar användas mot kriminalisering av könshandel är
att denna flyttar bort från gatan och blir mindre synlig och därmed blir det
svårare att försöka hjälpa kvinnorna. Det är ett svagt argument då tre
fjärdedelar av all prostitution redan idag sker inomhus i den mer osynliga
lägenhetsprostitutionen, på massageinstitut, i eskortservice och callgirl-
verksamhet. Könshandeln sker, till största del, således inte på gatan utan är
redan osynlig.
Vi anser att det dröjt alldeles för länge och vill nu se en kriminalisering av
könsköparna, de s k torskarna. Könshandeln har inte någon plats i vårt
samhälle som bygger på respekt för allas lika värde. Könshandeln har heller
inte någon plats i landet med världens mest jämställda parlament.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kriminalisera könsköparna, de s.k. torskarna.