Våldet i samhället tenderar att bli grövre jämfört med hur det
var för bara några år sedan. Våld mot andra människor,
ibland med dödlig utgång, utövas i en skrämmande
utsträckning.
Den som drabbas av en våldshandling utan att själv vara vållande drabbas
av dubbelt lidande, dels själva handlingen, dels följderna av den. Den som
begått brottet upplevs ibland komma för lindrigt undan.
Det finns allt för många människor som blivit handikappade för livet för att
de kommit i vägen för någon som brukat våld mot dem. Den som hela sitt liv
tvingas sitta i rullstol medan brottslingen endast får några månaders fängelse
upplever sig illa behandlad även av samhället. Den skadelidande upplever att
hans/hennes liv inte är så mycket värt i domstolens ögon när gärningsmannen
kan skylla på att "det var inte meningen att skada".
Man måste även i berusat tillstånd eller när man är mycket arg vara beredd
att ta ansvar för sina handlingar. Man måste veta att ett slag kan ta illa och
för
hårt så att någon annan kan bli allvarligt skadad. Därför måste man behärska
sig och inte slå någon.
De påföljder som döms ut för våldsbrott men även vid annan brottslighet
upplevs idag inte stå i överensstämmelse med allmän rättsuppfattning.
Tillämpningen av redan befintlig lagstiftning upplevs också ha förskjutits i
riktning mot lindrigare påföljder som inte heller är i linje med den allmänna
rättsuppfattningen. Dessa förhållanden gör att allmänpreventionen i svenskt
rättsväsende försvagats. Detta är inte tillfredsställande. Såväl tillämpningen
av lagarna som påföljderna bör skärpas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om straffpåföljder och skärpt lagtillämpning.