Idag finns ingen tillfredsställande lagstiftning för att hindra
utförsel av stöldgods.
Huvudregeln är att tullen ansvarar för varukontrollen och polisen för
personkontrollen (och naturligtvis viss varukontroll, t ex vad beträffar
narkotika). Tullen ingriper främst med stöd av tullagen och varusmugglings-
lagen. Uppgiften är att tillse att tullklarering sker och att det inte
förekommer
varusmuggling.
Utförsel av stöldgods är emellertid inget varusmugglingsbrott, utan är
närmast att bedöma som häleri. Tullens enda stöd för att ingripa vid
misstanke om detta brott är den allmänna regeln i RB 24:7 om envars rätt att
på "bar gärning eller flyende fot" gripa en misstänkt brottsling. Från tullens
sida anser man sig emellertid inte kunna basera sin verksamhet på denna
bestämmelse. Den ger för övrigt heller inte tullen möjlighet att genomföra
visitation, förordna om beslag o s v. Bestämmelser om sådan befogenheter
för tullen finns i tullagen och varusmugglingslagen.
I dag går det i praktiken till så att tullen vid misstanke om utförsel av
stöldgods, t ex en bil, kontaktar polisen och i avvaktan på dess ankomst
"konstruerar" ett skäl för att kvarhålla godset. Detta sker dock bara i
begränsad omfattning och vid mycket stark misstanke. Det finns inga ordnade
former för detta samarbete mellan tull och polis. Organiserat samarbete
förekommer däremot beträffande narkotika genom ett avtal som benämns
"trekanten".
En möjlighet för att komma åt detta problem vore att införa ett generellt
exportförbud för stulen egendom. Genom ett sådan förbud skulle tullen få
stöd för att göra ingripanden och möjlighet att gå in i polisens register.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bristande regelverk för utförsel av stöldgods.