I Sverige begås en hel del brott där rånaren är beväpnad med ett skarpladdat skjutvapen. För att kunna bevisa denna omständighet krävs att gärningsmannen skjuter eller att han grips under själva rånet, vilket nästan aldrig sker. Polisen blir i stället tvungen att fråga rånaren om vapnet var skarpladdat. Svaret är på förhand givet och därför fälls i princip inga butiksrånare för grovt rån.
Att ha en lagstiftning där gärningsmannen själv har övertaget och därmed väljer brottsrubriceringen måste anses strida mot allmän rättsuppfattning. Det vore rimligare att i stället sätta rånoffrets upplevelse i centrum för att avgöra om rånet skall anses som grovt eller inte.
Vapen som i dag kan användas utan risk för att åtalas för "grovt rån" är kniv, yxa, hivsmittad kanyl, vapenattrapp och riktigt oladdat vapen. Helt klart är att de som utsätts för rån blir lika rädda för en kniv som för en pistol. Offrets upplevelse av rånet är mycket viktigare än gärningsmannens kännedom om vapnet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av lagstiftningen att alla väpnade rån klassas som grova i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 25 september 1996
Maud Ekendahl (m) Leif Carlson (m)