Regeringen har i proposition 1996/97:9, Ny rättshjälpslag, föreslagit förändringar och besparingar på det här området. Några av de viktigaste förslagen till förändringar är att rättshjälpen generellt ska bli subsidiär till rättsskyddet. Den som har en rättsskyddsförsäkring som täcker den aktuella angelägenheten ska inte få rättshjälp. Inte heller ska den som med hänsyn till sitt försäkringsskydd i övrigt eller sina ekonomiska och personliga förhållanden borde ha haft en rättsskyddsförsäkring kunna få hjälp.
Andra förändringar är att inkomstgränsen för rätt till rättshjälp sänks till 210 000 kronor per år. En prövning ska alltid göras av om det är rimligt att staten bidrar till kostnaderna i det enskilda fallet. Enligt regeringens förslag skulle det också bli svårare för näringsidkare i angelägenhet som rör näringsverksamhet att beviljas rättshjälp. Här ska rättshjälpen endast beviljas om det finns särskilda skäl.
Särskilda skäl krävs också för att rättshjälp ska beviljas i angelägenheter som rör underhållsbidrag. Förmånen av biträde skulle begränsas till högst 100 arbetstimmar och utredningskostnaderna i fortsättningen ersättas med sammanlagt högst 10 000 kronor.
Kristdemokraterna motsätter sig i vissa delar den framlagda propositionen. Rättshjälpens grundläggande syfte, som också nämns i propositionen, att "utgöra ett yttersta skyddsnät för dem som inte kan få rättsligt bistånd på annat sätt" får inte sättas på spel.
Det är till exempel angeläget att en person som beviljats rättshjälp får behålla den och att inga gränser sätts upp för fortsatt hjälp. Det vore orimligt om utredningsarbetet begränsas på bekostnad av rättssäkerheten. Dessutom bör det inte finnas något inkomsttak. Istället bör i varje enskilt fall en bedömning göras huruvida en ansökan om rättshjälp ska beviljas. Det ligger redan i de grundläggande förutsättningarna för att få rättshjälp tillräckliga garantier för att missbruk eller överutnyttjande av systemet inte ska kunna förekomma. Huvudregeln bör vara att var och en som kan ska se över och ansvara för ett försäkringsskydd. Reglerna bör dock vara så utformade att hänsyn tas till oförutsägbara omständigheter och förutsättningar och att full rättshjälp, utan begränsningar, erbjuds den som har behov av detta.
En annan åtgärd som föreslås är att rättshjälp inte ska beviljas i en angelägenhet som rör skuldsanering enligt skuldsaneringslagen (1994:334). Förslaget är inte genomtänkt. Reglerna om skuldsanering är så komplicerade att behov av rättshjälp många gånger föreligger. En person som har försatt sig i en skuldtyngd situation och som behöver biträde har knappast möjlighet att stå för kostnaden själv.
Vår demokrati är beroende av att de myndigheter som nämns under utgiftsområdet kan verka i praktiken. Rättssäkerheten får inte sättas ur spel genom att vissa förvägras det bistånd de behöver. Genom att bland annat sätta ett tak för utredningskostnader och arbetstimmar riskerar de som inte har möjlighet att betala ett biträde att få sin sak prövad på ett icke tillförlitligt sätt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reglerna rörande rättshjälp skall utformas enligt de förslag som framförts i motionen.
Stockholm den 30 september 1996
Rolf Åbjörnsson (kd)