Motion till riksdagen
1996/97:Ju512
av Inger Davidson m.fl. (kd, s, m, c, fp, v, mp)

Barn till föräldrar som vistas på anstalt


Motionen delad mellan flera utskott
Situationen idag
Mer än hälften av dem som sitter på våra anstalter runt om i
landet är föräldrar. Deras barn har precis som alla andra barn
behov av sina föräldrar. Detta problem uppmärksammas
sällan. Föräldrarnas straff drabbar också barnen, trots att
dessa ingenting gjort. Sanningen är att dessa barn och den
övriga familjen istället bör betraktas som brottsoffer.
Birgit Altahr-Cederberg och Helena Bering, båda legitimerade psykologer,
har undersökt situationen för barn till fängelseintagna föräldrar. Resultatet
från undersökningen visar att de grundläggande rättigheterna enligt
barnkonventionens intentioner inte uppfylls. I princip skulle man enligt de nu
gällande lagarna på området (lag om kriminalvård i anstalt och
kriminalvårdsverkets författningssamling) kunna göra åtskilligt men inget
görs.
Barn på anstalt
Både små barn 0-3 år och lite äldre förskolebarn skulle
kunna vistas tillsammans med sina föräldrar på anstalten
förutsatt att fängelsemiljön anpassas bättre efter barns behov.
Barnen måste få möjlighet att bo tillsammans med sina
föräldrar och inte behöva resa långt för att träffa mamma
eller pappa under några få timmar. Dessutom saknas idag
föreskrifter om barns besök i fängelse. Detta leder till att
barnen nu ofta låses in med besökande förälder och intagen
under några timmar. Under dessa timmar ska föräldrarna
umgås och barnen är hela tiden hänvisade till att vara med
även om föräldrarna har sexuellt umgänge.
Om den intagne besöks på sin vårdavdelning kan barnet hänvisas till
övriga intagna och befintlig personal medan föräldrarna låser in sig i cellen
för umgänge utan att barnet är närvarande. Det behövs särskilda
bestämmelser för utformning av hur barns besök ska gå till beträffande
besöksrum, dess inredning och storlek, tid för besök, särskilda utrymmen för
barn och föräldrar och särskilt utbildad personal vid bevakade besök. En
grundläggande förutsättning är att fängelserna görs helt drogfria. Detta är
livsviktigt för barnen men också för föräldrarna. Det har visat sig att det inte
sällan förekommer att en förstagångsfängelsedömd börjar missbruka droger
på anstalten.
Anställda psykologer
Det är också nödvändigt att föräldrar och barn får stöd och
hjälp såväl under fängelsetiden som efter frigivningen.
Hinseberg, som är riksanstalt för kvinnor, saknar till exempel
möjligheter att ge mödrarna den psykologiska hjälp de
behöver för att uthärda långa fängelsevistelser och samtidigt
kunna fungera som bra föräldrar. Anstalten saknar en fast
anställd psykolog som kan stödja de intagna och ge
handledning till personalen. De psykiskt påfrestande
villkoren utan möjlighet till hjälp leder till att drogmissbruk
florerar och barnen tar stor skada. Barnen förstår inte alla
sammanhang, de känner sig övergivna och ensamma.
Alla barn genomgår vissa faser i sin utveckling. I en del faser är de mer
känsliga än andra. Barn mellan 4 och 5 år går igenom den viktiga
identifikationsprocessen då pojkarna identifierar sig med pappa och flickorna
med mamma. När pappan plötsligt försvinner,  kanske under brutala former,
blir denna upplevelse mycket traumatisk för en liten pojke. Följden blir svår
utagerande destruktivitet och aggressivitet som ofta går ut över mamman.
Flickorna i sin tur får ofta ett depressivt beteende: "Pappa tycker inte om
mamma och mig, han vill inte komma hem." De  känslomässiga skador dessa
barn får kan bli bestående. I många fall är det morgondagens "värstingar"
som ropar på hjälp men inte får någon.
Medverkan vid beslut
Barnpsykologisk expertis måste få medverka då
socialförvaltningen fattar beslut om barnens behandling när
deras förälder tas in på anstalt. Idag fattar socialsekreteraren
oftast beslut om fosterhemsplacering utan hörande av
barnpsykologisk expertis med kunskaper om barnets behov
och utveckling. Vid anstaltsplacering bör hänsyn tas till hur
viktigt det är att vidmakthålla eller bygga upp kontakten med
familjen, övervakaren, arbetskamraterna och andra
resurspersoner.
Föräldragruppverksamhet
Barn behöver båda föräldrarna. Detta uppmärksammades på
Mariefredsanstalten där Rädda barnen våren 1995 ordnade en
pappagrupp. Initiativet togs av de intagna som skrev och bad
om hjälp att starta en sådan grupp. Gruppen möttes tio
gånger och två stödpersoner från Rädda barnen deltog. En
fråga som ständigt kom upp var: Kan man vara viktig för
sina barn fast man sitter på kåken? Att samtala i en grupp
upplevdes som oerhört värdefullt. Frågor som: Hur undviker
jag att min son blir kriminell? Hur påverkas barnen av att
växa upp utan en kontinuerlig kontakt med sina fäder? Hur
bygger man upp kontakten med ett barn som fötts under
fängelsetiden? behöver ventileras och bearbetas. Pappor och
mammor är viktiga för sina barn oavsett var de befinner sig.
Kontakten måste därför kunna byggas upp och upprätthållas
även under en fängelsetid. En permanent
föräldragruppverksamhet bör finnas på alla anstalter och
umgänge med barnen underlättas.
Föräldrar och barn
Barnen betyder mycket för sina föräldrars rehabilitering.
Barn och förälder kan tillsammans skapa goda
förutsättningar för en normal livssituation. För samhället är
det en god investering att satsa på familjen, inte splittra den. I
dessa nedskärningstider är det viktigt att se över
anstaltsvården. Många åtgärder kan vidtas om bara förståelse
skapas för de berörda och vad som kan åstadkommas. Kan vi
skapa en bättre situation för de intagna och deras barn har vi
kommit långt. Kan vi dessutom se till att det stöd som ges
också fortsätter efter frigivningen har vi kommit betydligt
längre. Barn behöver sina föräldrar men föräldrar behöver
också sina barn.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att barnkonventionens intentioner skall uppfyllas även när det
gäller barn vars förälder vistas på anstalt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att anpassa anstalterna efter barns och föräldrars behov av
umgänge,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att fängelserna för både barns och föräldrars väl görs helt
drogfria,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att barnpsykologisk expertis bör finnas tillgänglig på anstalter där
barn vistas,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att barnpsykologisk expertis får medverka då socialförvaltningen
fattar beslut om barnens behandling när en förälder tas in på anstalt,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att vid anstaltsplacering hänsyn tas till hur viktigt det är att
vidmakthålla eller bygga upp kontakten med familjen, övervakaren,
arbetskamraterna och andra resurspersoner,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att föräldrar och barn får stöd och hjälp efter frigivandet så att
förutsättningar för en normal livssituation kan skapas.1

Stockholm den 6 oktober 1996
Inger Davidson (kd)
Birgitta Carlsson (c)

Siri Dannaeus (fp)

Ewa Larsson (mp)

Margareta E Nordenvall (m)

Eva Zetterberg (v)

Margareta Israelsson (s)



























1 Yrkandena 5 och 7 hänvisade till SoU.

Gotab, Stockholm 1996