Det är svårt att rekrytera nämndemän till våra domstolar idag. Människor tycker att tiden inte räcker till och att ersättningen är låg. Detta utgör ett demokratiskt problem. Enligt lag har vi rätt att bli dömda av våra likar i domstol. Det innebär att nämndemännen skulle vara ett genomsnitt av befolkningen och redan det är svårt i dagsläget.
Ett ytterligare problem innebär Domstolsverkets tydande av var man som nämndeman har sin arbetsplats vid förrättningen. Enligt kommunallagen och i övrigt statliga myndigheter skall bostadsorten betraktas som arbetsplats och reseersättning utgå när förrättningen sker på annan ort.
Om man tjänstgör som nämndeman får man däremot ingen ersättning utan får istället yrka avdrag i deklarationen för kostnader för inkomstens förvärvande. Eftersom man trots allt inte kommer upp till ett belopp som leder till att man kan yrka avdrag för de här kostnaderna upplever man att man som privatperson får betala för att utföra ett samhällsuppdrag. Om man är nämndeman i hovrätten och får hotellrum betalt av domstolen vid flerdagsförrättningar uppstår samma sak. Man får betala skatt för förmånen att få sköta ett uppdrag i samhällets tjänst.
Om man inte rättar till de här olikheterna jämfört med alla andra som har förtroendeuppdrag i samhället kommer det i framtiden inte att vara möjligt att rekrytera nämndemän till våra domstolar. Denna utveckling är ett steg bort från demokratin och kan inte accepteras.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av ersättningen till nämndemän.
Stockholm den 24 september 1996
Margareta Andersson (c)