Det svenska domstolsväsendet har anor sedan medeltiden.
De gamla häradena utgjorde domsagor på landsbygden och i
städerna fanns rådhusrätterna.
Den lokala och folkliga förankringen är lika viktig idag som igår för ett
fungerande domstolsväsende. Ett stort förtroende för polis, åklagare och
domstolar är i själva verket en av hörnstenarna i ett fungerande rättssystem.
Närhet mellan medborgare och de rättsvårdande myndigheterna är en
förutsättning för att detta förtroende skall kunna skapas.
Den utveckling som för närvarande sker inom rättsväsendets organisation
ger därför anledning till stor oro.
Regeringen har tillsatt en domstolsutredning, vilken enligt direktiven fått
till uppgift att presentera förslag till ny organisation av domstolsväsendet
innebärande att det bör finnas en tingsrätt i varje residensstad eller större
stad.
Enligt direktiven skall utredningen vidare utgå från att domstolarnas
sidofunktion på sikt skall avskaffas.
Resultatet av en sådan minskning av antalet domstolar kan bli att ungefär
hälften av dagens tingsrätter läggs ner. Detta innebär i så fall en fortsatt
centralisering av rättsväsendet, till stor skada för rättssäkerheten. Den
folkliga
förankringen och förtroendet kommer att påverkas mycket negativt och
därmed också förutsättningarna för ett effektivt domstolsarbete.
Även regionalpolitiska, sysselsättningspolitiska och samhällsekonomiska
skäl bör beaktas i denna utredning. Den juridiska kompetensen riskerar att
försvinna på de mindre orter som drabbas, om de rättsvårdande
myndigheterna läggs ner. Såväl enskilda som samhälle och näringsliv har stor
nytta av att ha nära till juridisk sakkunskap.
Det är viktigt att inte enbart förmodade ekonomiska konsekvenser för den
enskilda verksamhetsgrenen beaktas vid större organisationsförändringar.
Övriga statsfinansiella och samhällsekonomiska effekter måste medtas i
underlaget för beslut om eventuella omorganisationer.
Erfarenheter från tidigare verkställda och tänkta sammanslagningar visar
att besparingseffekten är marginell. I vissa fall ökar t.o.m. kostnaderna
beroende på ombyggda lokaler, ökade utgifter för resor och tidsspillan för
advokater, vittnen, nämndemän m.m.
Några effektivitetsvinster vid sammanslagning av tingsrätter torde vara
svårt att påvisa, eftersom tingsrätternas arbete och arbetsmetoder i så hög
grad styrs av lagstiftningen. Tingsrätten kan inte påverka vad den skall syssla
med , och i stor utsträckning inte heller hur. Den måste behandla allt som
kommer in och på av lagstiftaren anvisat sätt. Mängden arbete torde inte
minska i tingsrätterna på grund av en sammanslagning.
I Kalmar län finns idag tre tingsrätter: Kalmar, Oskarshamn och Västervik.
Kalmar omfattar Torsås, Nybro, Emmaboda, Kalmar, Borgholm och
Mörbylånga kommuner.
Oskarshamns domsaga omfattar kommunerna Mönsterås, Högsby,
Oskarshamn och Hultsfred, medan tingsrätten i Västervik omfattar
kommunerna Vimmerby och Västervik.
Invånarantalet i länet är ca 240 000 personer. På grund av länets
långsträckthet är avstånden i länet, inklusive Öland, mycket långa.
En reducering av antalet tingsrätter i länet skulle av bl.a. ovan nämnda skäl
innebära en betydande försämring av den folkliga och lokala förankring, som
är en förutsättning för ett effektivt domstolsarbete.
Det skulle också få kraftiga kostnadseffekter på grund av ökat resande och
längre resande för exempelvis advokater, utredare, poliser, vittnen, nämnde-
män m.fl. Nya lokaler torde också innebära en avsevärd fördyring.
Kalmar län har under en längre period drabbats av "sektorssjukan" d.v.s.
när allt fler myndigheter, utan några krav på helhetssyn, omorganiserar,
rationaliserar, lägger ner verksamhet eller flyttar ut från länet.
Kalmar län är därför det län i landet som, i jämförelse med andra län, har
den lägsta andelen statlig verksamhet.
Det betyder att också ur regionalpolitisk synpunkt är ett bevarande av
länets nuvarande tingsrätter oerhört viktigt.
Kalmar län har hos regeringen ansökt att få bli försökslän beträffande en
mera förtroendevald och länsbaserad förvaltning. Det är otillfredsställande att
statliga ämbetsverk och organisationer sektorsvis bestämmer sin regionala
organisation utan möjligheter till övergripande politisk prövning. Därför
föreslår Centerpartiet ett moratorium för bildandet av sektorsvisa storregioner
i den statliga sektorn i avvaktan på pågående utredningsarbete och
möjligheterna till utvecklingen av en mera effektiv läns- och
förtroendebaserad förvaltning.
Detta moratorium bör även gälla för de av regeringen aviserade
förändringarna av kronofogdemyndigheternas regionindelning.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bevarande av nuvarande tre tingsrätter i Kalmar län.