Det svenska domstolsväsendet har anor sedan medeltiden. De gamla häradena utgjorde domsagor på landsbygden och i städerna fanns rådhusrätterna.
Den lokala och folkliga förankringen är lika viktig idag som igår för ett fungerande domstolsväsende. Ett stort förtroende för polis, åklagare och domstolar är i själva verket en av hörnstenarna i ett fungerande rättssystem. Närhet mellan medborgare och de rättsvårdande myndigheterna är en förutsättning för att detta förtroende skall kunna skapas.
Den utveckling som för närvarande sker inom rättsväsendets organisation ger därför anledning till stor oro.
Regeringen har tillsatt en domstolsutredning, vilken enligt direktiven fått till uppgift att presentera förslag till ny organisation av domstolsväsendet innebärande att det bör finnas en tingsrätt i varje residensstad eller större stad. Enligt direktiven skall utredningen vidare utgå från att domstolarnas sidofunktion på sikt skall avskaffas.
Resultatet av en sådan minskning av antalet domstolar kan bli att ungefär hälften av dagens tingsrätter läggs ner. Detta innebär i så fall en fortsatt centralisering av rättsväsendet, till stor skada för rättssäkerheten. Den folkliga förankringen och förtroendet kommer att påverkas mycket negativt och därmed också förutsättningarna för ett effektivt domstolsarbete.
Även regionalpolitiska, sysselsättningspolitiska och samhällsekonomiska skäl bör beaktas i denna utredning. Den juridiska kompetensen riskerar att försvinna på de mindre orter som drabbas, om de rättsvårdande myndigheterna läggs ner. Såväl enskilda som samhälle och näringsliv har stor nytta av att ha nära till juridisk sakkunskap.
Det är viktigt att inte enbart förmodade ekonomiska konsekvenser för den enskilda verksamhetsgrenen beaktas vid större organisationsförändringar. Övriga statsfinansiella och samhällsekonomiska effekter måste medtas i underlaget för beslut om eventuella omorganisationer.
Erfarenheter från tidigare verkställda och tänkta sammanslagningar visar att besparingseffekten är marginell. I vissa fall ökar t.o.m. kostnaderna beroende på ombyggda lokaler, ökade utgifter för resor och tidsspillan för advokater, vittnen, nämndemän m.m.
Några effektivitetsvinster vid sammanslagning av tingsrätter torde vara svårt att påvisa, eftersom tingsrätternas arbete och arbetsmetoder i så hög grad styrs av lagstiftningen. Tingsrätten kan inte påverka vad den skall syssla med , och i stor utsträckning inte heller hur. Den måste behandla allt som kommer in och på av lagstiftaren anvisat sätt. Mängden arbete torde inte minska i tingsrätterna på grund av en sammanslagning.
I Kalmar län finns idag tre tingsrätter: Kalmar, Oskarshamn och Västervik.
Kalmar omfattar Torsås, Nybro, Emmaboda, Kalmar, Borgholm och Mörbylånga kommuner.
Oskarshamns domsaga omfattar kommunerna Mönsterås, Högsby, Oskarshamn och Hultsfred, medan tingsrätten i Västervik omfattar kommunerna Vimmerby och Västervik.
Invånarantalet i länet är ca 240 000 personer. På grund av länets långsträckthet är avstånden i länet, inklusive Öland, mycket långa.
En reducering av antalet tingsrätter i länet skulle av bl.a. ovan nämnda skäl innebära en betydande försämring av den folkliga och lokala förankring, som är en förutsättning för ett effektivt domstolsarbete.
Det skulle också få kraftiga kostnadseffekter på grund av ökat resande och längre resande för exempelvis advokater, utredare, poliser, vittnen, nämnde- män m.fl. Nya lokaler torde också innebära en avsevärd fördyring.
Kalmar län har under en längre period drabbats av "sektorssjukan" d.v.s. när allt fler myndigheter, utan några krav på helhetssyn, omorganiserar, rationaliserar, lägger ner verksamhet eller flyttar ut från länet.
Kalmar län är därför det län i landet som, i jämförelse med andra län, har den lägsta andelen statlig verksamhet.
Det betyder att också ur regionalpolitisk synpunkt är ett bevarande av länets nuvarande tingsrätter oerhört viktigt.
Kalmar län har hos regeringen ansökt att få bli försökslän beträffande en mera förtroendevald och länsbaserad förvaltning. Det är otillfredsställande att statliga ämbetsverk och organisationer sektorsvis bestämmer sin regionala organisation utan möjligheter till övergripande politisk prövning. Därför föreslår Centerpartiet ett moratorium för bildandet av sektorsvisa storregioner i den statliga sektorn i avvaktan på pågående utredningsarbete och möjligheterna till utvecklingen av en mera effektiv läns- och förtroendebaserad förvaltning.
Detta moratorium bör även gälla för de av regeringen aviserade förändringarna av kronofogdemyndigheternas regionindelning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bevarande av nuvarande tre tingsrätter i Kalmar län.
Stockholm den 27 september 1996
Sivert Carlsson (c) Agne Hansson (c)