Regeringen har vid sammanträde den 29 juni 1995 beslutat att tillsätta en kommitté med uppgift att granska domstolsväsendets organisation. Kommittén skall i en första etapp lämna förslag till en ny organisation för domstols- väsendet som helhet. Som nu är vanligt förekommande för utredningar hängs på ett krav om minskat medelsbehov på 200 milj.kr. per år.
Utredningen har långt innan den lagt fram sitt betänkande blivit föremål för kritik, både från jurister och från allmänheten. Regeringen vill att antalet domstolar skall reduceras vilket leder till komplikationer i olika led. Samtidigt med att domstolsväsendet nagelfars, våndas åklagarväsendet i påkomna sviter efter en s.k. reform som infördes 1 juli 1996 och som kan komma att få fatala följder för behandling av brottmål, som riskerar läggas i långbänk p g a bortrationaliserade kanslibesättningar landet över. För att fullständiga bilden av läget för svensk rättskipning är polisväsendet utsatt för kraftiga besparingskrav som kommer att bli väldigt kännbara för medborgarna men glädja de brottsutövande krafterna.
Regeringens direktiv om att spara pengar är vällovligt, men endast under förutsättning att det rör sig om positiva nettoeffekter. Innebär besparingar att andra sektorer i samhället får ta ökade kostnader, är inte mycket vunnet. Direktiven till domstolskommittén låter klart ana att aktuella rationaliseringar är så omfattande att revor uppstår i den svenska rättsordningen.
Det finns skäl att anta att regeringen är ute efter att halvera antalet domstolar. I dag finns 97 tingsrätter som är illa ute. I det område jag närmast har kontakt med gäller det tingsrätterna i Strömstad, Stenungsund, Åmål, Varberg, Lidköping, Falköping, Skövde, Alingsås och förmodligen också Trollhättan.
Jag ser det som rimligt att där särskilda skäl föreligger måste en och annan av de små tingsrätterna föras över till större enheter. Men rationaliseringen måste ligga på en nivå som inte äventyrar den svenska rättssäkerheten. De nya stora tingsrätterna med en underdimensionerad kansliorganisation riskerar få alltför hög arbetsbelastning.
Domstolsutredningen bör också erinra sig att ett mindre antal domstolar kommer att medföra merkostnader för nya större tingsrätter och avvecklingskostnader för nedlagda domstolar. Därtill uppkommer ökade kostnader för alla som har ärenden till de nya domstolarna. Långa avstånd uppkommer, allt från 10 mil till kanske 25. Redan idag förekommer det "skolk" vid tingsförhandlingar och det kommer öka om avstånden blir större. Långa polishämtningar är inte billiga!
Det förtjänar påpekas att ersättningen till vittnen och andra för förlorad arbetsinkomst är maximerad till 300 kr. om dagen. Med kraftigt förlängda restider för vittnen och målsägande riskerar allt fler att göra en nettoförlust när de skall fullgöra sin medborger-liga skyldighet. Detta kan leda till att respekten för rättsväsendet urholkas, allt för ett antal sparade miljoner i budgeten. Alternativet är att öka ersättningarna men i så fall blir "reformen" obegriplig.
En annan aspekt är att antalet rättegångar knappast blir mindre om tingsrätterna blir färre. Det finns vidare anledning att sätta ett frågetecken för tesen att en stor domstol automatiskt har bättre skickade domare. En stor styrka hos dagens mindre tingsrätter är kännedomen om lokala förhållanden, där inte minst nämndemännen har god person-kännedom som i det enskilda fallet är av stort värde.
Det finns i den allmänna kostnadsjakten inga klara verifikationer på att stordrift i domstolsväsendet ger ekonomiska fördelar. Stockholms tingsrätt är med drygt 100 domare klart störst bland landets tingsrätter. Av Domstolsverkets statistik över slutförda brotts- och tvistemål år 1995 framgår att snittet mål per domare vid de flesta tingsrätter ligger på 250-300 mål. Vid Stockholms tingsrätt slutfördes samma år 20 000 mål, vilket förvisso är mycket, men när det blir utslaget på antalet berörda domare, kommer man inte ens upp i 200. Här finns alltså inget belägg för att en stor tingsrätt med 100 domare är effektivare än en mindre.
Ser man till målkostnaden för stor-mindre tingsrätt är den en dryg tusenlapp högre per mål än kostnaderna för ett antal mindre tingsrätter. Notabelt är att Sollefteå tingsrätt, som bara har en domare, var effektivast av alla tingsrätter i landet. De små tingsrätterna är duktiga. Som jag framhållit tidigare bör också domstolsväsendet vara med och spara pengar. Sverige ligger på översta plats i Norden. År 1994 kostade domstolarnas verksamhet 4,3 miljarder kronor, mot 1,8 i Norge, 1,5 i Danmark och i Finland 2,3 miljarder kronor. De 200 miljoner kronor som regeringen vill skall sparas in per år kommer som jag beskrivit i motionen att ge negativa effekter på känsliga områden som inte står i rimlig proportion till nyttan av det samlade sparbetinget. Förslaget som synes bli utredningens huvuduppgift, att ge nådastöten åt halva antalet tingsrätter, bör i den delen läggas i malpåse, med undantag för neddragningar som i enstaka fall kan motiveras utifrån lokala förhållanden.
Direktiven till utredningen handlar mycket om effektivitet, kvalitets- uppnående och en billigare organisation. Det är rimligt att anta att den pågående utredningen djupgranskar erfarenheter från tidigare utredningar och från tidigare sammanslagningar. Och vad kommer förebådade sammanslagningar att ge för nettovinst? Trots allt styrs tingsrätternas arbete av lagstiftning. Tingsrätten kan inte påverka sin uppgift. Den är bunden att behandla ärenden som kommer in.
En sammanfattning: 50 % färre tingsrätter innebär inte att mål och ärenden minskar lika mycket; de kommer i bästa fall att vara oförändrade. Och personalminskningen kommer ofelbart att leda till stora störningar i administrationen med följder som är lätt förutsägbara.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om värdet av att de små tingsrätterna behålls,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrade utredningsdirektiv vad gäller de mindre tingsrätterna.
Stockholm den 27 september 1996
Kenth Skårvik (fp)