med anledning av prop. 1996/97:135 Ändring i brottsbalken. Skärpning av straff för övergrepp i rättssak
Sammanfattning
Med hänvisning till senare tids minskade benägenhet att
vittna vid domstol och till det ökande antalet fall av hot och
trakasserier riktade mot vittnen föreslår regeringen en
straffskärpning för brottet övergrepp i rättssak, 17 kap. 10 §
brottsbalken. Straffmaximum för normalgraden av detta höjs
enligt förslaget från ett till två års fängelse. För grovt brott
föreslås en höjning av straffminimum från sex månaders till
ett års fängelse samt en höjning av straffmaximum från
nuvarande fyra till sex års fängelse. Några ytterligare förslag
om hur vittnens och målsägandes skydd i domstol i övrigt
kan stärkas lämnas inte utan regeringen hänvisar till
Brottsofferutredningens pågående arbete, som förutom
utvärdering av vidtagna åtgärder för brottsoffren under den
senaste 10-årsperioden även skall undersöka omfattningen
och arten av hot mot vittnen m.fl.
Vi moderater tycker naturligtvis att det är mycket välgörande att även en
socialdemokratisk regering, som regelmässigt vill tona ner eller underkänna
straffets allmänpreventiva värde, numera tycks tillmäta straff och
strafflatituder kriminalpolitiska effekter. När regeringen nu föreslår en
höjning av straffet för övergrepp i rättssak anser vi dock att det finns skäl,
som närmare utvecklas i vår motion, att ta steget fullt ut och tillmäta
övergrepp i rättssak samma straffvärde som mened. Riksdagen bör därför
avslå propositionen och i stället anta det i motionen framlagda förslaget
Vårt förslag
Övergrepp i rättssak bör tillmätas
samma straffvärde som mened
Vi delar regeringens uppfattning att statsmakten kraftfullt
måste markera mot brottet övergrepp i rättssak. Sambandet
mellan organiserad, grov brottslighet och ökningen av antalet
fall där vittnen utsatts för våld eller hot om våld framstår allt
tydligare. Den rädsla som många medborgare i dag känner
för att vittna mot t.ex. medlemmar av kriminella MC-gäng
som misstänks för brott måste tas på största allvar. I annat
fall riskerar vi att kriminella gängmedlemmar och övriga
kriminella som valt att leva utanför lagen kommer att
uppfatta sig själva som segrare över systemet, samtidigt som
de människor som råkar ut för deras hot och repressalier
kommer att känna sig svikna av rättssamhället.
Flera remissinstanser framhåller att straffvärdet för övergrepp i rättssak bör
vara lika högt som för mened. Som redan framgått ovan delar vi denna
uppfattning. Båda brotten utgör allvarliga angrepp mot såväl rättssamhället
som mot enskilda. Vid övergrepp i rättssak utsätts den enskilde för
repressalier eller hot om sådana i syfte att förmå honom eller henne att tiga
om t.ex. ett begånget brott. Mened kan i värsta fall innebära att en
medborgare blir oskyldigt dömd för ett allvarligt brott eller att ett
brottsoffer
går miste om skadestånd då gärningsmannen felaktigt friats från ansvar för
brott. I båda fallen hotas rättssäkerheten och förutsättningarna för att skipa
rätt. Övergrepp i rättssak och mened tillhör således samma art av brott och
bör bedömas lika i ljuset av den utveckling som har föranlett propositionen.
Det får enligt vår mening inte råda några som helst tvivel om att den som
väljer att begå ett brott av denna art och som därmed också ger uttryck för
likgiltighet eller förakt för rättsordningen också är att betrakta som ett hot
mot den demokratiska rättsstaten som sådan.
Härutöver är det angeläget att regeringen så snart som möjligt återkommer
till riksdagen med förslag till de ytterligare åtgärder som behövs för att
stärka
vittnens och målsägandes skydd i samband med brottsutredningar och under
domstolsprocessen.
Mot denna bakgrund föreslår vi att övergrepp i rättssak och mened bör
tillmätas samma straffvärde. Härmed uppnås en klar och otvetydig
uppgradering av brottet övergrepp i rättssak som bättre torde avspegla den
stränga syn som statsmakten måste ha på angrepp mot rättsordningen, liksom
på angrepp mot vittnen och målsägande.
Vi föreslår därför att straffmaximum för normalgraden av övergrepp i
rättssak höjs till fängelse i högst fyra år, istället för, som regeringen
föreslår,
från ett till två års fängelse. Vidare föreslår vi att straffmaximum för den
grova formen höjs till fängelse i lägst två och högst åtta år, istället för, som
regeringen föreslår, till fängelse i lägst ett och högst sex år.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag,
2. att riksdagen beslutar om ändring i 17 kap. 10 § brottsbalken i enlighet
med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 25 mars 1997
Gun Hellsvik (m)
Göthe Knutson (m)
Anders G Högmark (m)
Maud Ekendahl (m)
Jeppe Johnsson (m)
Åke Sundqvist (m)
Christel Anderberg (m)
Liselotte Wågö (m)
Lars Björkman (m)