Trots att antalet avsiktliga oljeutsläpp från fartyg utanför
Sveriges kuster har ökat kraftigt under senare år är det ytterst
sällsynt att det väcks åtal för dessa miljöbrott. Under år 1993
var antalet bekräftade oljeutsläpp i svenska farvatten 281 och
år 1994 steg antalet till 415. Under år 1995 registrerade
Kustbevakningen 482 oljeutsläpp. Antalet identifierade
utsläppskällor var 24 respektive 28 under åren 1993 och
1994. År 1995 identifierades 23 utsläppskällor.
Kustbevakningen förklarar ökningen av antalet oljeutsläpp
dels med att man har skärpt bevakningen, dels med att
sjöfarten i Östersjön kraftigt har ökat under senare år.
(Utsläppens lokalisering följer i stort farlederna i Östersjön.)
När Kustbevakningen misstänker att ett fartyg har släppt ut olja anmäls
detta till åklagare. Åklagaren gör en bedömning och beslutar om eventuell
förundersökning. Enligt uppgift som jag erhöll från Riksdagens utrednings-
tjänst den 16 september i år har under de senaste fem åren endast ett
oljeutsläpp lett till åtal och fällande dom.
Bl.a. på begäran av Kustbevakningen beslutade överåklagaren vid region-
åklagarmyndigheten i Stockholm under hösten 1995 att åklagare på nytt
skulle ta upp några nedlagda förundersökningar från tidigare år. I ett av dessa
fall hade den tidigare utredningen lagts ner i brist på bevis och i ett annat
fall
ansåg åklagare att något väsentligt allmänt eller enskilt intresse inte
åsidosatts
då det var ett begränsat utsläpp under kort tid. Därutöver har
åklagarmyndigheten i Visby den 27 juni 1996 på nytt väckt åtal mot tre
befälspersoner som släppt ut olja utanför Gotland år 1992.
Enligt uppgift från Kustbevakningen finns det flera skäl till att så få blir
fällda för oljeutsläpp från fartyg. Här kan nämnas:
- Åklagarnas prioriteringar (fallen är resurskrävande).
-
- Bristande kunskaper (Åklagarna har ofta ingen eller obetydlig erfarenhet
av att arbeta med miljölagstiftningen som rör vatten och hav, dvs. de är
mer eller mindre "landkrabbor")
-
- Trögt rättssystem (Det tar alldeles för lång tid från anmälan till beslut om
förundersökning.)
-
- Av väderskäl kan myndigheterna inte alltid stoppa ett misstänkt fartyg,
som då hinner ut på internationellt vatten.
-
Enligt överåklagaren vid regionåklagarmyndigheten i
Stockholm är det flera faktorer som samverkar till att så få
åtalas för oljeutsläpp:
- Bristande samverkan mellan myndigheter, dvs. åklagare, kustbevakning
och polis.
-
- Specialkompetens saknas för att utreda de aktuella utsläppen hos såväl
åklagare som polis.
-
- För att fälla den ansvarige enligt svensk lag krävs att åklagaren kan bevisa
att det antingen förekommit ett uppsåt eller en oaktsamhet som är så
allvarlig att den kan bedömas som straffbar.
-
- Ansvarsfrågan är ofta komplicerad.
-
I sitt historiska betänkande om havsrättskonventionen och
tillämpningsavtalet (1995/96:UU17) föreslog utrikesutskottet
med anledning av ett förslag från justitieutskottet att
riksdagen skulle göra ett tillkännagivande om en
effektivisering av det rättsliga förfarandet för att beivra
oljeutsläpp. Riksdagen beslöt i enlighet härmed.
Justitieutskottet angav flera olika vägar som borde prövas:
- Ansträngningar bör göras inom berörda myndigheter att föra ytterligare
fall till åtal.
-
- Bevakningen bör ligga på en hög ambitionsnivå.
-
- Effektivare sanktionssystem genom att indrivningsförfarandet förbättras.
-
- Ekonomiska sanktioner i form av företagsbot bör kunna användas i en del
fall.
-
- Effektivare användning av instrumentet vattenföroreningsavgift.
-
- Utvidgade direktiv till Miljöbalksutredningen att undersöka olika
möjligheter på det straffrättsliga området för att komma till rätta med
föroreningen av den marina miljön.
-
En sak som justitieutskottet inte tog upp var ökade
möjligheter för Kustbevakningen att ta över utredningsarbete
från polisen. Enligt min menig bör Kustbevakningen få
befogenhet att fullfölja utredningen när den upptäckt ett
oljeutsläpp - utan att som nu en rapport först skall gå till
polisen som i sin tur efter utredning kontaktar åklagare.
Jämförelse kan göras med tullkriminalen som har ett
fullständigt utredningsansvar inom sitt område.
Att ge Kustbevakningen befogenhet att överta ansvaret för utredningar om
oljeutsläpp från fartyg är en åtgärd som kan genomföras utan att avvakta
regeringens samlade genomgång av hur det rättsliga förfarandet skall
effektiviseras på detta område. Utredningsansvaret bör överföras till
Kustbevakningen i samtliga fall då detta innebär tids- och resursbesparing
utan att kvaliteten i utredningen blir lägre.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Kustbevakningen bör ges befogenhet att genomföra hela den utredning som
kan behövas som underlag för att åklagare skall kunna väcka åtal för brott
mot lagen om åtgärder mot förorening från fartyg.