I propositionen föreslår regeringen att åklagare skall ha möjlighet att utfärda strafföreläggande i de fall det är uppenbart att rätten skulle döma till villkorlig dom eller sådan påföljd i förening med böter.
Regeringen anför som utgångspunkt för reformen att domstolsprövningen och därmed domstolens resurser i första hand skall förbehållas mål där parterna inte är ense eller som avser allvarliga eller komplicerade mål.
Strafföreläggandeinstitutet tillkom i slutet av 1940-talet och tillämpades inledningsvis i ganska ringa omfattning. Tillämpningsområdet har därefter utvidgats vid flera tillfällen.
För närvarande förekommer i domstolarnas praxis en rad fall där påföljden regelmässigt bestäms till villkorlig dom. Under senare år har det avkunnats ca 11 000 villkorliga domar per år.
Ur strikt resurshushållningssynpunkt kan skäl anföras för att utvidga institutets användningsområde, bl.a. då målen är okomplicerade och påföljden förutsägbar. Argumenten som kan anföras mot och som inte minst Lagrådet anför, gäller förstagångsförbrytare och då särskilt unga sådana.
Lagrådet hänvisar bl.a. till dåvarande regeringens resonemang och överväganden i prop. 1994/95:23, vilket ledde fram till att regeringen avstod från att lägga fram förslag om utvidgat strafföreläggande med denna påföljd. Vikten av att förstagångsförbrytaren - ofta en yngre person - fick konfronteras med domstolsmiljön och dess allvar tillmättes större betydelse än vissa tänkbara rationaliseringsvinster.
I föreliggande proposition undantar regeringen åtalade under 18 år. Diskussionen gäller därför nu i första hand åldersgruppen 18-21 år. Lagrådet konstaterar i sitt yttrande att den i propositionen föreslagna reformen "torde stå i mindre god överensstämmelse med regleringen i avsikterna bakom de ändringar i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare som trädde i kraft 1994 (SFS1994:1760)".
Enligt vår uppfattning äger samma skäl som anfördes av den borgerliga regeringen mot en utökad användning av strafföreläggande fortsatt aktualitet i dag. Vi anser att det ur kriminalpolitisk synpunkt finns ett inte obetydligt värde i att påföljden även i dessa fall, d.v.s. för 18-21-åringar, åläggs av domstol. En sådan ordning visar tydligt allvaret i samhällets reaktion mot brott. Med regeringens förslag uppnås inte denna enligt vår mening värdefulla pedagogiska effekt.
Mot denna bakgrund kan vi inte ställa oss bakom regeringens förslag i dess helhet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1996/97:8 i den del som avser att strafföreläggande utvidgas till att omfatta personer mellan 18 och 21 år i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 1 oktober 1996
Gun Hellsvik (m)
Göthe Knutson (m) Anders G Högmark (m) Maud Ekendahl (m) Jeppe Johnsson (m) Åke Sundqvist (m) Christel Anderberg (m) Liselotte Wågö (m) Lars Björkman (m)