I Stockholm sker en misshandel i timmen. Var 50:e minut anmäls en fickstöld. Varje timme grips någon misstänkt för narkotikabrott. Var 90:e minut sker ett inbrott i någons hem. Varannan timme sker ett rån och tre gånger per dygn sker en våldtäkt.
En kartläggning av ungdomsbrottsligheten visar att det finns ca 20 kriminella ungdomsgäng i Stockholm som ägnar sig åt olika slags brottslighet - bara den är lönsam. Ett antal av dessa gäng är mycket avancerade och ägnar sig åt bl.a. narkotikabrott, indrivning och utpressning. Motsättningarna mellan vissa ungdomsgrupper och ungdomar med invandrarbakgrund ökar oroväckande.
AB Storstockholms Lokaltrafik (SL) kommer bl.a. efter allvarliga anmärkningar från Järnvägsinspektionen på grund av det dåliga ordningsläget att få stänga tunnelbanan på nätterna.
Till Stockholm kommer grova brottslingar från övriga landet när de blivit alltför välkända på hemorten. Enligt länskriminalens underrättelseenhet bor eller tillbringar de 200 grövsta rånarna i landet huvuddelen av sin tid i Stockholm, även om de begår brott även i andra delar av landet. En stor del av landets ekonomiska brottslingar finns i Stockholmsområdet där de större bankerna, finansinstituten och de stora affärsmöjligheterna finns.
Stockholm har också blivit en transitort för narkotika. Polisens egen erfarenhet, men även spaningsinformation från andra länders polisorganisa- tioner, visar att narkotikakurirer väljer att resa in till Stockholm/Arlanda från ett utomnordiskt land för att sedan via tåg nå slutdestinationen i ett annat EU- land.
Detta är ett litet utdrag ur det brottspanorama som pågår i Stockholm varje dygn, varje vecka och varje månad - året om.
Högen av icke avslutade brottsutredningar fortsätter att växa. Mer än 60.000 anmälda brott ligger idag på polisstationerna och väntar på att bli utredda. Oroade brottsutredare säger att nästa steg blir att bil- och bostadsinbrott aldrig blir utredda, eftersom det saknas personal. Om brott som drabbar våra invånare inte blir utredda därför att de betraktas som vardags- eller småbrott hotas inte bara rättstryggheten, utan också medborgarnas tilltro till de rättsvårdande myndigheterna och därmed en av grundvalarna för rättssamhället.
För att kunna hantera situationen och för att bättre kunna förebygga brott har polisen i Stockholms län sedan juli 1994 genomfört en stor omorganisa- tion, varigenom ca 1 500 poliser har flyttats ut till 60 närpolisområden. Syftet med närpolisreformen har varit att bana väg för en effektivare kriminalpolis samt en lugnare och mänskligare polisroll nära invånarna. De korta erfarenheterna av närpolisreformen är hittills övervägande positiva. Enligt vår mening håller emellertid reformen nu på att slås sönder av regering och riksdag.
För budgetåret 1995/96 genomdrev riksdagens socialdemokratiska majoritet besparingar inom polisväsendet på 235 miljoner kronor. De fortlöpande besparingsbetingen har drabbat polisen i Stockholms län särskilt hårt, och för innevarande budgetår skall Stockholmspolisen - i enlighet med Rikspolisstyrelsens fördelningsmodell - lämna ifrån sig 110 miljoner kronor till andra delar av landet. Tanken bakom denna omfördelning av medel är att hundratalet poliser i Stockholm bättre behövs i andra delar av landet och därför skall söka sig till nya befattningar där. Nu har inte de län som fått extra tillskott av Stockholmspengar anställt poliser i den omfattning som var avsikten. Effekten har i stället blivit att poliserna finns kvar i Stockholms län - däremot inte pengarna till deras löner.
Men enligt regeringen är detta inte nog, utan besparingarna inom rättsväsendet kommer att fortsätta. Enligt en nyligen träffad överens- kommelse mellan polismyndigheten i Stockholms län och Rikspolisstyrelsen kommer polisen i Stockholm att tvingas spara ytterligare 56 miljoner kronor 1998.
Samtidigt som regeringen genom Rikspolisstyrelsen tar ifrån regionen dess pengar utgår man ifrån att Stockholmspolisen skall anställa 309 aspiranter som kommer att utexamineras från Polishögskolan. Denna kull poliser är särskilt rekryterad för att arbeta i Stockholms län. Många är kvinnor och människor med invandrarbakgrund med starka rötter i regionen.
Några ekonomiska resurser för att - som förutsatts - anställa de nya poliserna vid polismyndigheten i Stockholms län finns dock inte längre. Tvärtom kommer polismyndigheten i Stockholms län att åläggas fortsatt stora besparingskrav fram till år 2001. Myndigheten har dock gjort försök att skapa erforderligt budgetutrymme, bl.a. genom att varsla 800 civilanställda - d.v.s. hälften av alla civilanställda - om uppsägning.
Detta får till följd att de civilanställdas arbetsuppgifter måste övertas av poliser, vilket i sin tur innebär färre poliser synliga på gator och torg. Både tryggheten och servicen till allmänheten riskerar därmed att försämras ytterligare. Dessutom riskerar den nyligen genomförda reformen med närpoliser och effektivare kriminalpolis att haverera fullständigt. Därtill är risken stor att den snedvridna resursfördelningen kommer att fortsätta även nästa budgetår.
Hitintills har statsmakternas Stockholmsfientlighet främst brukat komma till uttryck i utformningen av de statliga transfereringarna, såsom skatteutjämningsbidragen till kommunerna eller fördelningen av väganslag. Nu införs motsvarande skevheter också i fördelningen av de statliga driftsanslagen.
Det är rimligt att det ställs höga effektivitetskrav på polisen, liksom på all annan offentlig verksamhet. Hushållning med tilldelade skattemedel och fortlöpande rationaliseringar är nödvändigt om verksamheten skall kunna utvecklas och allmänheten ges en god service. Sådana krav skall givetvis ställas på samtliga myndigheter. Däremot finner vi det inte rimligt att omfördela 110 miljoner kronor från Stockholms län till polismyndigheter i andra delar av landet på det sätt som nu sker.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omfördelningen av resurser från polismyndigheten i Stockholms län.
Stockholm den 3 oktober 1996
Mikael Odenberg (m) Chris Heister (m)
Gotab, Stockholm 1996