När Djurgården mötte Halmstad på hemmaplan i årets
fotbollsallsvenska så fanns det inga åskådare på läktarna. Det
var en direkt följd av bråk i samband med tidigare matcher.
Polisens extrainsatser vid matchen mellan AIK och
Djurgården kostade ca en miljon kronor.
Det här är två dystra exempel som avslöjar att idrott inte längre enbart
handlar om lek, mål och tabellplaceringar. Våldet före, ibland under och efter
vissa matcher har blivit ett allvarligt samhällsproblem, såväl i vårt som i
många andra länder. Vi har fått lära oss att det finns s.k. idrottsfans som
kallas huliganer.
Matchen mellan Djurgården och Halmstad inför tomma läktare slutade
oavgjort 1-1. Fast egentligen fanns det nästan bara förlorare. Alla vänner av
rättssamhället förlorar när våldsmän begränsar hederliga människors frihet.
Vi som tycker om fotboll och annan sport känner oss av förklarliga skäl
särskilt utsatta. Vi förvägras rätten att ägna oss åt vårt fritidsintresse.
Det är självfallet många som har ett ansvar för att försöka stoppa våldet.
Den som har sett en s.k. huliganhop med unga tonåringar undrar förstås vad
deras föräldrar, övriga vuxna i deras närhet och kamrater tänker, tycker och
säger. Vi har alla ett ansvar för att stoppa våldet.
Vi politiker har ett stort ansvar. Med lagar och regler måste vi minimera
risken för våld. Därför är det bra att idrottsminister Leif Blomberg har
meddelat att han är beredd att bl.a. se över reglerna för användning av över-
vakningskameror. En ökad kontroll förefaller vara ett tråkigt men nödvändigt
inslag i kampen mot huliganerna.
Polisen har ett ansvar. Det är viktigt att ordningsmakten ställer krav på dem
som arrangerar den här typen av stora, publikdragande arrangemang. Det är
t.ex. viktigt att polisen ser till att arrangören håller sig med ett
tillräckligt
antal egna ordningsvakter och följaktligen gör vad den kan för att minimera
polisens insatser.
Idrottsklubbarna har ett stort ansvar. Det betyder inte att vi tycker att det
t.ex. är fotbollsklubbarnas fel att vissa väljer att bråka i anslutning till
deras
matcher. Däremot är det ofrånkomligt att huliganerna är beroende av
klubbarna, stämningen, de heta känslorna på läktarna och de stora publik-
skarorna. Erfarenheterna visar att klubbarna kan göra en hel del för att
förhindra våldet.
Med ett tydligt agerande från de aktivas och ledarnas sida blir det svårare
för de ledande huliganerna att dra med sig andra på läktarna i olika
våldsaktioner.
Vi är väl medvetna om att klubbarna gör en hel del. Men vi tror att de kan
och måste göra ännu mer för att förhindra våldet.
Idag är det inte möjligt för polisen att ta betalt av arrangören för de extra
insatser som krävs vid t.ex. större fotbollsmatcher. Motivet är att det handlar
om ideella föreningar.
Vi tycker inte att det är ett rimligt förhållande. Fotbollen och ishockeyn
omsätter stora belopp. De aktiva är i många fall yrkesmän. Klubbarna på
elitnivå i de stora publiksporterna utgör något slags kombination av idrotts-
förening och aktiebolag.
Åtminstone när det gäller större arrangemang borde det vara möjligt för
polisen att ta betalt för sina extra insatser.
Det kan inte försvaras att kvarterspolisverksamhet och annan viktig
polisverksamhet blir lidande på grund av att polisen måste satsa stora belopp
på att förhindra våld i samband med t.ex. fotbollsmatcher. Särskilt inte när vi
som bekant måste vara sparsamma med skattebetalarnas medel.
Om polisen får ta betalt ökar dessutom motivet för klubbarna att göra mer
för att stoppa våldet.
Vi är medvetna om att det inte är så enkelt att dra gränsen mellan stora och
små arrangemang, mellan idealitet och affärsverksamhet. Det borde dock vara
möjligt att utforma regler som enbart omfattar arrangörer, som har en rimlig
chans att ta ett ökat ekonomiskt ansvar för polisens insatser.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om polisens möjligheter att ta betalt för sina insatser i samband med
vissa typer av större arrangemang.