När Djurgården mötte Halmstad på hemmaplan i årets fotbollsallsvenska så fanns det inga åskådare på läktarna. Det var en direkt följd av bråk i samband med tidigare matcher. Polisens extrainsatser vid matchen mellan AIK och Djurgården kostade ca en miljon kronor.
Det här är två dystra exempel som avslöjar att idrott inte längre enbart handlar om lek, mål och tabellplaceringar. Våldet före, ibland under och efter vissa matcher har blivit ett allvarligt samhällsproblem, såväl i vårt som i många andra länder. Vi har fått lära oss att det finns s.k. idrottsfans som kallas huliganer.
Matchen mellan Djurgården och Halmstad inför tomma läktare slutade oavgjort 1-1. Fast egentligen fanns det nästan bara förlorare. Alla vänner av rättssamhället förlorar när våldsmän begränsar hederliga människors frihet.
Vi som tycker om fotboll och annan sport känner oss av förklarliga skäl särskilt utsatta. Vi förvägras rätten att ägna oss åt vårt fritidsintresse.
Det är självfallet många som har ett ansvar för att försöka stoppa våldet. Den som har sett en s.k. huliganhop med unga tonåringar undrar förstås vad deras föräldrar, övriga vuxna i deras närhet och kamrater tänker, tycker och säger. Vi har alla ett ansvar för att stoppa våldet.
Vi politiker har ett stort ansvar. Med lagar och regler måste vi minimera risken för våld. Därför är det bra att idrottsminister Leif Blomberg har meddelat att han är beredd att bl.a. se över reglerna för användning av över- vakningskameror. En ökad kontroll förefaller vara ett tråkigt men nödvändigt inslag i kampen mot huliganerna.
Polisen har ett ansvar. Det är viktigt att ordningsmakten ställer krav på dem som arrangerar den här typen av stora, publikdragande arrangemang. Det är t.ex. viktigt att polisen ser till att arrangören håller sig med ett tillräckligt antal egna ordningsvakter och följaktligen gör vad den kan för att minimera polisens insatser.
Idrottsklubbarna har ett stort ansvar. Det betyder inte att vi tycker att det t.ex. är fotbollsklubbarnas fel att vissa väljer att bråka i anslutning till deras matcher. Däremot är det ofrånkomligt att huliganerna är beroende av klubbarna, stämningen, de heta känslorna på läktarna och de stora publik- skarorna. Erfarenheterna visar att klubbarna kan göra en hel del för att förhindra våldet.
Med ett tydligt agerande från de aktivas och ledarnas sida blir det svårare för de ledande huliganerna att dra med sig andra på läktarna i olika våldsaktioner.
Vi är väl medvetna om att klubbarna gör en hel del. Men vi tror att de kan och måste göra ännu mer för att förhindra våldet.
Idag är det inte möjligt för polisen att ta betalt av arrangören för de extra insatser som krävs vid t.ex. större fotbollsmatcher. Motivet är att det handlar om ideella föreningar.
Vi tycker inte att det är ett rimligt förhållande. Fotbollen och ishockeyn omsätter stora belopp. De aktiva är i många fall yrkesmän. Klubbarna på elitnivå i de stora publiksporterna utgör något slags kombination av idrotts- förening och aktiebolag.
Åtminstone när det gäller större arrangemang borde det vara möjligt för polisen att ta betalt för sina extra insatser.
Det kan inte försvaras att kvarterspolisverksamhet och annan viktig polisverksamhet blir lidande på grund av att polisen måste satsa stora belopp på att förhindra våld i samband med t.ex. fotbollsmatcher. Särskilt inte när vi som bekant måste vara sparsamma med skattebetalarnas medel.
Om polisen får ta betalt ökar dessutom motivet för klubbarna att göra mer för att stoppa våldet.
Vi är medvetna om att det inte är så enkelt att dra gränsen mellan stora och små arrangemang, mellan idealitet och affärsverksamhet. Det borde dock vara möjligt att utforma regler som enbart omfattar arrangörer, som har en rimlig chans att ta ett ökat ekonomiskt ansvar för polisens insatser.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om polisens möjligheter att ta betalt för sina insatser i samband med vissa typer av större arrangemang.
Stockholm den 1 oktober 1996
Lars Stjernkvist (s) Berndt Sköldestig (s)
Gotab, Stockholm 1996