Rättssamhället är inte och får inte heller bli bara en statlig
eller kommunal angelägenhet. Det måste bygga på allas
ansvar. Först då blir det vårt rättssamhälle. Det betyder
självklart inte att allmänheten skall "ta lagen i egna händer".
Avgörande är att polisen i större utsträckning samverkar
med medborgarna, dels i polisiära, dels i civila former.
Det tredje nätverket
Välfärdsfrågorna går ofta hand i hand med rättsfrågorna.
Medborgarna uppfattar det goda samhället, inte bara som ett
välfärdssamhälle, utan också som ett fungerande
rättssamhälle. Ansvaret för rättssamhället är inte enbart en
statlig eller kommunal angelägenhet utan ligger i alla
medborgares händer.
En folkrörelse som mobiliserar frivilliga krafter skulle kunna fungera som
ett "tredje nätverk" vid sidan av välfärdsstaten och familjen. Förutom att öka
det sociala ansvarstagandet skulle rörelsen bidra till att minska
brottsligheten.
Det finns alltfler modeller av ideellt rättsarbete med varierande namn som
föräldra- eller nattvandringar, kvinnojourer och brottsofferjourer, jourhavande
medmänniska eller kompis, BRIS, Non fighting generation,
övervakarföreningar etc. etc.
Ideellt rättsarbete
Frivilliga insatser finns i många olika former men kan
indelas i fyra huvudgrupper efter sin verksamhetsinriktning.
Med brottsförebyggande inriktning finns två alternativa modeller, dels
rörliga grupper för att lugna presumtiva våldsbrottslingar främst ungdomar i
centrum och på festplatser, dels stationära grupper av exempelvis grannar
som i solidaritetens tecken slutit sig samman för att värna om främst
egendom inom sitt villaområde.
Arbete med brottsofferhjälpande inriktning började med kvinnojourer som
genom ideella krafter kunde erbjuda hjälp och stöd till främst misshandlade
kvinnor som välfärdsstaten ofta inte kunde av ekonomiska skäl men också på
grund av insatsernas karaktär. Som en fortsättning men samtidigt en
breddning av stödverksamheten till brottsoffer kan man se de ideella
brottsofferjourerna som ger hjälp till alla brottsofferkategorier.
Insatser med brottsuppklarande inriktning måste stimuleras för att öka
upptäcktsrisken. Främst gäller det att stärka allmänhetens benägenhet att
anmäla brott och vittna inför domstol.
Verksamhet med brottslingsrehabiliterande inriktning sker främst inom
den s.k. frivården som då ofta utnyttjar frivilligkrafter som övervakare. Detta
kan gälla övervakning av personer som är villkorligt frigivna eller dömda till
skyddstillsyn. Men i takt med införandet av nya påföljdsformer t.ex.
samhällstjänst och elektronisk övervakning krävs nya insatser i
rehabiliteringsarbetet. Allt för att förbättra brottslingens återanpassning i
samhället.
Egentligen är det så att alla dessa verksamheter hänger ihop och att
gränserna dem emellan är flytande. Ett framgångsrikt brottsförebyggande
arbete leder ju till ett minskande antal brottsoffer som behöver hjälp. Vidare
kan givetvis drabbade brottsoffer ge värdefulla tips till en förbättrad
brottsförebyggande verksamhet. Av grundläggande betydelse är naturligtvis
en ökad brottsuppklaring som i sin tur rimligen leder till färre brott och
därmed färre brottsoffer. Dessutom minskar en väl fungerande
rehabiliteringsverksamhet för brottslingar - som kan innefatta en konfronta-
tion med brottsoffret - risken för återfall i brottslighet.
Polisiärt samarbete
Ett ideellt rättsarbete kan också ske i mera polisiära former.
Polisen spelar en nyckelroll för vår rättstrygghet, men de
polisiära möjligheterna är som bekant begränsade. Såväl
samhällets ekonomiska resurser som polisens personella
resurser är otillräckliga.
För att stärka samverkan mellan folket och polisen bör nya vägar prövas.
Ett exempel är att ge beredskapspolisen ett breddat verksamhetsområde
genom en mindre lagändring. Beredskapspoliser finns redan och har fått
särskild utbildning inom ramen för civilförsvarsplikten. De skulle kunna
utnyttjas antingen för särskild beredskapsuppgift eller under polisiär ledning i
polisdistrikt som "drabbats" av utkommendering av ordinarie polis.
En annan modell är att utnyttja vad man skulle kunna kalla värnpliktspolis.
Lämpliga ungdomar kunde helt eller delvis få fullgöra sin värnplikts-
tjänstgöring inom polisväsendet. Dessa värnpliktiga skulle säkert också bli
värdefulla "rättsdiplomater" bland sina jämnåriga kamrater.
På sikt bör man inrätta en ny poliskategori lämpligen kallad reservpolis, dit
alla intresserade medborgare kan söka. Uppdraget går ut på att bevaka och
dirigera trafik samt att hjälpa polisen på lämpligt sätt. Dessutom kan dessa
personer dra igång olika ideella initiativ i rättssamhället såsom
grannsamverkan mot brott.
Genom ett bättre utnyttjande av beredskapspolis och värnpliktspolis samt
tillskapandet av reservpolis breddas det medborgerliga ansvaret för
rättssamhället.
Viktigt lekmannainflytande
Lekmannainflytandet är en viktig rättssäkerhetsgaranti och
finns inom de flesta sektorer inom rättsväsendet, såsom
domstolarna, polisen och kronofogden samt även
skattemyndigheterna.
Däremot får lekmannainflytandet inom åklagarväsendet anses otillräckligt.
Med tanke på åklagarnas nyckelroll i brottmål, bör medborgarna få bättre
inblick i deras arbete. Detta inflytande måste åtminstone motsvara övriga
sektorer inom rättsområdet. Därför bör deras inflytande ökas på regional nivå.
Rådgivande nämnder bör inrättas vid de regionala åklagarmyndigheterna
efter samma modell som nämnden hos Riksåklagaren. Nämnderna skulle i
första hand inrikta sig på information och uppföljning av målbalanser,
ungdomsmål, avskrivna mål och praxis för anhållande och husrannsakan vid
samtliga myndigheter inom regionen. Nämnderna ska självklart inte fatta
beslut i enskilda ärenden.
Nödvändig satsning
Mot denna bakgrund föreligger starka motiv för ett närmare
samarbete i organiserade former för det ideella rättsarbetet.
Det skulle i hög grad stärka en effektiv och framgångsrik
verksamhet över hela landet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om medborgerligt rättsansvar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beredskapspoliser,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om reservpoliser,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om värnpliktspoliser,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lekmannainflytande inom åklagarväsendet.