Redan i början av 1920-talet började man använda sig av
genetisk information vid rättsliga utredningar. Genom att
bestämma blodgruppsfaktorerna inom ABO-systemet kunde
man bestämma faderskap och utreda sakförhållanden vid
våldsbrott. Idag har metoderna utvecklats och man använder
sig huvudsakligen av molekylärgenetiska metoder. En
misstänkt gärningsman kan bindas vid eller frias från ett
brott genom att man undersöker DNA-profilen i
vävnadsfragment man finner på en brottsplats och jämför den
med DNA-profilen hos den misstänkte. Om profilerna
sammanfaller är risken att det skall finnas en annan människa
med samma profil någonstans mellan en på en miljon och en
på tio miljoner individer.
Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) har ansvaret för dessa
analyser som rent praktiskt tar ett par dagar att få fram. I praktiken tar det
dock längre tid - en till två månader - beroende på överbelastning av
laboratoriet och på att enligt uppgift metoderna inte är de allra modernaste
(Forskning och Framsteg 2/96). Polisen skulle snabbt kunna utesluta
misstänkta personer om den hade tillgång till tekniken redan i
spaningsskedet. Polisens utredare skulle också behöva bättre kunskaper om
DNA-möjligheter och hur spår skall säkras. En brist i rutinerna idag är att
polis och åklagare styr användningen av DNA-bevisningen. Det skulle
behövas riktlinjer för när och hur DNA-bevis skall säkras och hur
provtagning och analys skall ske för att misstag skall undvikas. För att
dessutom minimera risken med analysfel och andra laboratoriefel och för att
möjliggöra en förnyad prövning borde det finnas ett andra, oberoende
laboratorium att vända sig till.
Till detta kommer att det finns vissa tveksamheter ifråga om det veten-
skapliga underlaget för den sannolikhetsberäkning som DNA-analyserna
bygger på. Man har baserat sina beräkningar på ett begränsat antal personer.
De borde bygga på större populationer för att man inte skall riskera att
misstag begås.
Mot bakgrund av att gentekniken kommer att få allt större användning
inom kriminalväsendet, att rättssäkerheten inte får ifrågasättas och att det
finns brister när det gäller provtagning och analyser med hjälp av genteknik
anser jag att det behövs riktlinjer för genteknikens användning vid
brottsundersökningar. Jag anser dessutom att åtgärder behövs för att garantera
att analyserna utförs på ett kvalitativt invändningsfritt sätt.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behov av riktlinjer för genteknikens användning vid
brottsundersökningar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behov av ytterligare ett laboratorium som kan utföra gentekniska
analyser vid brottsundersökningar.