Motion till riksdagen
1996/97:Ju2
av Siw Persson och Ola Ström (fp)

med anledning av prop. 1996/97:8 Utökad användning av strafföreläggande


I propositionen föreslås att åklagare skall ha möjlighet att
utfärda strafföreläggande i de fall det är uppenbart att rätten
skulle döma till villkorlig dom eller sådan påföljd i förening
med böter. Möjligheten skall inte omfatta de fall då den
misstänkte var under arton år då brottet begicks.
Folkpartiet liberalerna motsätter sig reformen av samma skäl som den
dåvarande borgerliga regeringen anförde i prop 1994/95:23 Ett effektivare
brottmålsförfarande. Att den socialdemokratiska regeringens nu föreslagna
reform skiljer sig från det då övervägda förslaget på så sätt att undantag görs
för dem som då brottet begicks inte fyllt arton år förändrar inte vår
bedömning.
Villkorlig dom är en icke frihetsberövande alternativ påföljd till fängelse i
de fall då brottets, eller den samlade brottslighetens, straffvärde är så högt
att
påföljden inte bedöms kunna stanna vid böter. Enligt 30 kap 4 § andra stycket
brottsbalken får rätten som skäl för fängelse, utöver brottslighetens
straffvärde och art, beakta om den tilltalade tidigare gjort sig skyldig till
brott.
Det nu sagda innebär enligt rättspraxis i huvudsak att förstagångsförbrytare
som saknar övervakarbehov får förmånen av en villkorlig dom så länge
brottets, eller den samlade brottslighetens, straffvärde inte överstiger ett års
fängelse och det inte är fråga om vissa typer av brott _ "artbrott"
(exempelvis misshandel som inte är ringa, grovt rattfylleri, våld mot
tjänsteman). Villkorlig dom är alltså en påföljd för relativt allvarliga brott.
Enligt Folkpartiet liberalernas uppfattning leder reformen ur ett rent
principiellt perspektiv till en icke önskvärd betydelsefull förskjutning av
tyngdpunkten i rättskipningen från domstolarna till åklagarna _ en av
parterna i brottmålsprocessen.
Därtill kommer att det från kriminalpolitisk synpunkt finns ett egenvärde i
att påföljden vid dessa relativt allvarliga brott döms ut av en domstol. Det
skulle säkert uppfattas som en mindre allvarlig reaktion på brottsligheten om
påföljden bestäms genom ett av den misstänkte godkänt strafföreläggande.
Detta kan "smitta av sig" på sådana villkorliga domar som även efter den nu
föreslagna reformen skulle utdömas av domstolarna.
Över huvud taget torde det vara en allmän uppfattning att strafföreläggande
bara används i fråga om inte alltför allvarliga lagöverträdelser. Den
föreslagna utvidgningen av åklagarnas möjligheter att strafförelägga skulle i
så fall få negativa verkningar i fråga om medborgarnas syn på allvaret i olika
lagstridiga handlingssätt och därmed för moralbildningen i samhället.
Vi noterar visserligen att Lagrådet med viss tvekan inte motsätter sig att det
remitterade förslaget läggs till grund för lagstiftning, men också att JO, Svea
hovrätt, Hovrätten för Västra Sverige och samtliga tingsrätter som yttrat sig
avstyrker förslaget, bland annat med skälet att det inte kan godtas från
rättssäkerhetssynpunkt.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1996/97:8 Utökad
användning av strafföreläggande.

Stockholm den 2 oktober 1996
Siw Persson (fp)

Ola Ström (fp)