med anledning av skr. 1996/97:49 Lägesrapport i fråga om den ekonomiska brottsligheten
I Sverige finns i dag ingen nationell strategi för att bekämpa
miljöbrottslighet.
Miljöbrottslighet spänner över ett brett område. Det handlar om allt från
olagliga industriutsläpp till illegal handel med utrotningshotade djur. Flera
olika lagar är aktuella. Miljöskyddslagen, naturvårdslagen, lagen om kemiska
produkter och renhållningslagen är några av dem.
Statistik från BRÅ visar dock att endast ett fåtal misstänkta miljöbrott leder
till åtal och fällande dom. Under perioden 1990-1995 gjordes i genomsnitt
420 polisanmälningar per år om brott mot den svenska miljöskyddslagen. Av
dessa anmälningar resulterade knappt tio procent i åtal.
Det är kring de planerade brotten som man finner de riktiga miljöbovarna,
de som tjänar pengar på att bryta mot miljölagstiftningen.
I både Norge och Danmark finns vissa polismän specialiserade på att
utreda miljöbrott på heltid. I bägge länderna arbetar dessa miljöpoliser på
riksnivå. Men i Sverige handlar kampen mot miljöbrott om lokala initiativ
bland åklagare och poliser. Det finns varken någon nationell samordning eller
strategi för hur man mer effektivt kan bekämpa miljöbrottsligheten i Sverige.
Med anledning av regeringens skrivelse 1994/95:217, Samlade åtgärder
mot den ekonomiska brottsligheten, påpekade Miljöpartiet i motion 1994/95:
Ju21 att miljöbrotten hade fått ett alldeles för litet utrymme. Vi yrkade på att
de av regeringen föreslagna åtgärderna även skulle inkludera miljöbrotten och
tydligt uttryckas i texten.
Den nu aktuella skrivelsen visar ingen förändring i behandlingen av
miljöbrott. Kapitlet om inriktningen av det fortsatta reformarbetet samt
beskrivningen av en ny effektivare myndighetsstruktur behandlar inte miljö-
brotten. Miljöpartiet anser att miljöbrotten måste ges utrymme i dessa texter
och att strategin ska innefatta ekologiska brott. Det behövs en satsning på att
förebygga och bekämpa föroreningskriminalitet. En särskild arbetsgrupp
bestående av specialutbildade åklagare, poliser och miljöspecialister ska
enligt vår åsikt inrättas vid den nya ekobrottsmyndigheten. För att effektivare
kunna bekämpa miljöbrott måste miljöutbildade poliser och åklagare
specialisera sig på miljöärenden. Med kunskaper och erfarenheter slipper de
hamna i underläge gentemot den som misstänks ha brutit mot miljölagstift-
ningen. Det behövs även ett närmare samarbete mellan berörda myndigheter
såsom polis, åklagare och miljöenheterna på såväl kommunkontor som
länsstyrelser. Det är miljöinspektörerna vid landets kommuner och länsstyrel-
ser som ansvarar för kontrollen av miljöstörande företag och således ofta
upptäcker misstänkta miljöbrott. Genom ett ökat samarbete mellan myndig-
heterna kan miljöinspektörerna lära sig hur man säkrar bevis som håller i
rätten. Åklagarna kan i samarbete med en ekomyndighet ha större visshet och
kunskap att visa i rätten att istället för att betrakta ett otillåtet utsläpp
som en
mindre förseelse kanske det egentligen är ett ekonomiskt brott där åklagaren
bör yrka på strängare straff.
I regeringens skrivelse, kapitel 8 "effektivare sanktionsregler" finns rubrik-
en miljöbrott men texten refererar endast till den kommande miljöbalken.
Miljöbalksförslaget innehåller inte de åtgärder som krävs för att stoppa
miljöbrottslingar. Det är de flesta brottsbekämpande myndigheter överens
om. Miljöbalkens aktsamhetsregler gäller ej för miljöstörande verksamheter
som exempelvis skogsbruk och vägbyggen. Dessa prövas enligt lagar som
inte ingår i balken utan bara är knutna till den. Det måste framgå tydligt
direkt i balken att de grundläggande kravreglerna ska gälla även vid prövning
enligt exempelvis skogsvårdslagen och väglagen. Att införa en miljösank-
tionsavgift är bra men maxbeloppet på en halv miljon kronor är alldeles för
lågt satt. Miljöpartiet förutsätter att utredningen om företagsbot inkluderar
miljöbrotten och att ett ansvarssystem med straff som riktar sig mot juridiska
personer utarbetas. Regeringen måste även ta initiativ till att komma tillrätta
med det grundläggande problemen vid miljöbrott, nämligen svårigheterna
med att bevisa att ett utsläpp skett och att det är otillåtet.
Lagstiftningen om miljömål är speciell och det är svårt för åklagare eller
domare som endast hanterar ett eller ett par miljömål per år. Inrättande av
regionala miljödomstolar dit även miljöbrotten hänförs är angeläget. Det är
viktigt att miljömålen ges en högre prioritet än som tidigare varit fallet.
Norge har sedan två år en särskild enhet för miljöärenden inom deras
Ökokrim. Där bedriver den norska miljöpolisen en särskild satsning på att be-
kämpa föroreningskriminalitet speciellt när det gäller industriavfall. Enheten
arbetar systematiskt och är indelad i tre områden, fauna-flora-,
kultur/minnes- samt föroreningskriminalitet. Norge har en nationell strategi
för miljöbrott.
Danmark har sedan ett år en särskild grupp inom den danska rikspolisen,
som enbart utreder miljöbrott. Miljögruppen reser runt i Danmark för att ta
hand om de mest komplicerade miljöfallen. Nästan alla utredningar som görs
av miljögruppen resulterar i fällande domar.
Det är hög tid att i Sverige upprätta en nationell strategi för att komma till
rätta med miljöbrott. Ekobrottsligheten är ett av regeringen prioriterat område
och pengar finns för ändamålet avsatta. Att skydda natur och miljö är en
angelägen uppgift.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en nationell strategi för att bekämpa miljöbrott genomförs,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en enhet för miljöbrott upprättas inom den nya
ekobrottsmyndigheten.