Kristdemokraterna har under en lång tid arbetat för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Vi har hävdat att kampen mot den ekonomiska brottsligheten måste prioriteras om vi i längden ska kunna överleva som rättssamhälle och som ett demokratiskt samhälle. Det får inte bli så att myndigheterna koncentrerar sin verksamhet mot "småtjuvarna" och låter den avancerade brottsligheten operera relativt ostört. Vi har fört kampen mot den ekonomiska brottsligheten främst utefter tre linjer: genom förslag på nya lagar och förbättring av de nuvarande lagarna, genom att föreslå en ny organisation samt genom en förändrad syn på ekobrotten, straffen måste bli strängare och mer verksamma.
I regeringens skrivelse 1996/97:49, Lägesrapport i fråga om den ekono- miska brottsligheten, redovisas översiktligt de åtgärder som har vidtagits eller som planeras för att förverkliga strategin för samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. De åtgärder som föreslås är bland annat lagstift- ning, en ny myndighet, internationellt samarbete, insatser från näringslivet samt forskning om ekonomisk brottslighet.
Vad gäller den nu presenterade skrivelsen vill vi särskilt påpeka följande. Regeringens förslag överensstämmer till viss del med de förslag Kristdemo- kraterna arbetat för och lagt fram. Tanken på en särskild myndighet för bekämpning av ekobrott är ett steg i rätt riktning. Vi kristdemokrater till- styrker därför inrättandet av en särskild ekobrottsmyndighet. Denna bör emellertid vara utformad i enlighet med den organisation som beskrivs i regeringens ekobrottsberedning (Ds 1996:1), Effektivare ekobrottsbekämp- ning. Detta innebär att ekobrottsorganisationen bryts ut från polis- och åklagarväsendet och därmed blir en självständig organisation direkt under regeringen, på samma sätt som denna typ av verksamhet är organiserad i Danmark och Norge. Anledningen till detta är att allvarlig ekonomisk brotts- lighet, innefattande också grova miljöbrott, kräver operativa insatser av sådan kvalificerad art att en enhetlig myndighetsstruktur och ledning är nödvändig.
Enligt Kristdemokraterna ska myndigheten för bekämpning av ekonomisk brottslighet bestå av specialutbildade poliser, åklagare, skatterevisorer, tullpersonal, kronofogdar från specialindrivningsmyndigheterna, auktorisera- de revisorer och personer med anknytning till näringslivet. "Ekobrottsmyn- digheten" ska bevaka vilka lagstiftningsåtgärder som erfordras för att skärpa rättsordningen inom området och ska disponera tillräckliga medel för att kunna knyta till sig den kompetens som erfordras för att utreda och beivra komplicerade ekobrott. Till exempel ska processadvokater kunna anlitas vid behov. Det bör understrykas att myndigheten endast ska befatta sig med avancerad ekonomisk kriminalitet av samhällsfarlig art. Den reguljära polis- och åklagarverksamheten ska inte beröras av den särskilda myndigheten.
Vi avvisar tanken på införandet av så kallad skattekriminalverksamhet. Förslaget avvisades av Rättssäkerhetskommittén då Sverige inte har någon tradition på området och rättssäkerheten kräver att enbart polisen ges den befogenheten som erfordras för att utreda brott.
Det är också viktigt att betona vikten av att miljöbrott ses som en del av den ekonomiska brottsligheten, en brottslighet som ytterst hotar det demokra- tiska samhället. Miljöbrottens karaktär är densamma som traditionell ekobrottslighet på det sättet att brottet begås i näringsverksamhet och utgör ett utpräglat vinningsbrott. Bekämpandet av miljöbrotten kräver särskild kompetens och en avancerad organisationsstruktur.
Kampen mot den ekonomiska brottsligheten går vidare. Vägen till ett totalt sanerat samhälle, fritt från denna typ av brottslighet, är lång. Arbetet mot den ekonomiska brottsligheten börjar i riksdagen, i lagstiftningsprocessen. Vi politiker har ett stort ansvar när det gäller utformandet av de lagar som ska tillämpas. Lagarna ska vara utformade så att de vinner acceptans bland dem som berörs av lagstiftningen. Det är viktigt att lagarna är kraftfulla och praktiskt användbara.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av ekobrottsmyndigheten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att s.k. skattekriminalverksamhet inte bör införas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöbrott.
Stockholm den 20 november 1996
Rolf Åbjörnsson (kd)