De senaste åren har krav rests på en ny organisation av jakt-
och viltvårdsarbetet i landet, bland annat här i riksdagen i
samband med motionerna 1992/93:Jo809 Jakt- och
viltvårdsorganisationen och 1993/94:Jo802 Jakt- och
viltvårdsorganisationen. I olika tidskrifter och debattartiklar
har kraftig kritik framförts mot det sätt varpå jaktintressena
präglar utfallet i beslut som har med jakt- och viltvårdsfrågor
att göra. I Sametingets vitbok 1994 riktas hård kritik mot hur
beslutet om småviltjakt kom till.
SNS Demokratiråd ...
1994 bildades SNS Demokratiråd med syftet att stimulera en
konstruktiv och saklig debatt kring demokratins villkor
genom att föra ut begrepp, analyser och resultat från den
statsvetenskapliga demokratiforskningen. Årets rapport,
"Demokrati och ledarskap", tar bland annat upp järntrianglar
och sektorsnätverk.
... har synat jaktpolitiken
Demokratirådet konstaterar att nära kontakter mellan
politiker och särintressen kan hämma en öppen och
förutsättningslös debatt om olika handlingsalternativ
eftersom olika beslutsarenor ofta är slutna för kritik,
innovationer och insyn. Rollfördelningarna blir oklara och
nära relationer får till följd att politiker blir särintressens
fångar. Sektorspolitikens svårigheter exemplifieras med två
fallstudier där beslutsprocessen har lett till offentlig debatt
och kritik. Ett av dessa fall är jaktpolitiken, där beslutet om
småviltjakten granskas särskilt.
Man konstaterar ...
Demokratirådet konstaterar rörande jaktpolitiken bland annat
att:
- Svenska Jägareförbundet av staten har givits en särställning och släppts in
i beslutsprocessen
-
- svårigheten att förverkliga ett demokratiskt ledarskap i sektoriella
beslutsprocesser tydligt visas av besluten om småviltjakt och fiske ovan
odlingsgränsen och på renbetesfjällen
-
- förslagsställarna gällande det nya upplåtelsesystemet för småviltjakt och
fiske (Svenska Jägareförbundet och LRF) har synnerligen goda kontakter
med regeringen, särskilt Jordbruksdepartementet som handlägger dessa
frågor
-
- långt ifrån alla berörda parter, inte ens de som brukar ingå i sektorn, fick
tillfälle att kommentera förslaget till nytt upplåtelsesystem
-
- enskilda tjänstemän i Jordbruksdepartementet hade stort inflytande över
jaktpolitiken
-
- föga uppmärksamhet ägnades följderna för statens relationer med samerna
och samernas kulturella identitet
-
- samernas och miljörörelsens intressen inte gavs lika stor uppmärksamhet
som de organiserade jägarnas och att beslutet därför saknar legitimitet hos
stora grupper
-
- den jaktutredning som tillsattes 1994 och som skall redovisas i juni/juli
1997 med ett undantag följer den gamla sektorspolitiken. Utredningens
sammansättning är traditionell: flertalet experter är jägare eller företrädare
för jägarintressena; Naturvårdsverket har en expert, men samerna saknar
företrädare
-
- flera parter har uttryckt bekymmer över Jägareförbundets dominerande roll
i jaktpolitiken och att dess privilegierade roll gentemot staten måste
omprövas, vilket skall tas upp i den nya jaktutredningen.
-
Demokratirådet konstaterar att kontroversen kring
småviltjakten aktualiserar viktiga demokratiproblem,
exempelvis:
- att kraven på medborgarstyrelse långt ifrån var uppfyllda när det gäller
beslutsprocessen kring småviltjakten. Många berörda intressen fick inte
ens delta i de diskussioner som ledde fram till beslutet. Beslutsprocessen
kom att sakna en öppen och bred debatt om avvägningar och
värdeprioriteringar. Jaktsektorn visade prov på slutenhet och grupp-
tänkande. Följden blev polarisering och bristande förankring.
-
- att rättsstatens krav inte blev särskilt väl tillgodosedda. Den aktuella
sektorspolitiken suddade ut gränserna mellan staten och de organiserade
intressena - staten och Jägareförbundet är sammanbundna i en symbios av
beroenden, vilket också skall tas upp i den nya jaktutredningen.
-
- att ur rättsstatssynpunkt har den principiellt grundläggande frågan om
samernas markrättigheter aldrig fått något tillfredsställande svar. Det är
särskilt anmärkningsvärt att beslutet om småviltjakt togs alldeles innan
Sametinget instiftades och att jakten släpptes fri dagen innan Sametinget
invigdes.
-
- att natur- och miljöintressena ej beaktades och att någon miljö-
konsekvensutredning inte genomfördes före beslutet.
-
- att politikerna förhöll sig relativt passiva. De såg inte till att berörda
intressen och parter gavs tillfälle att delta i beredningen. Beslutsunderlaget
blev därför ensidigt. Samer, miljögrupper med flera väntade på
remissrundor som inte blev av. Endast ett fåtal intressekategorier
kontaktades och remissbehandlingen blev därför partisk. Förslagsställarnas
nära kontakter med Jordbruksdepartementet gav ett försteg framför andra
berörda intressen.
-
... att vissa intressen
missgynnas
Demokratirådet konstaterar att forskning om järntrianglar
och nätverk har visat att offentliga tjänstemän kan spela en
nyckelroll i beslutsprocesser. Vi har erfarit att berörda
intressen har missgynnats av handläggningen kring detta
jaktbeslut, som säkerligen bara är ett exempel. Beslutet om
utökat fiske gick till på i princip samma sätt vilket bland
annat tas upp i Finansdepartementets ESO-rapport Ds
1995:47 där det konstateras att de regleringar av fisket som
införts i Sverige inte lyckats uppnå en effektiv produktion på
biologiskt uthållig grund. Även ESO-rapporten konstaterar
att fiskepolitiken varit utsatt för påtryckningar från
intressegrupper.
Utvärderingen nedslående ...
Demokratirådet konstaterar att utvärderingen av jaktpolitiken
har givit nedslående resultat. Medborgarstyrelsen är inte väl
tillgodosedd. Beslutsarenorna uppfyller inte rättsstatens krav
på maktdelning. Saklig utvärdering och offentlig insyn har
försvårats genom att de deltagande aktörerna inte har
respekterat gränserna för sina egna befogenheter.
Demokratins legitimitet hotas när en öppen debatt om
sakskäl och handlingsalternativ hämmas. Politikerna har tagit
alltför stor hänsyn till särintressenas hot, vilket fått stora
återverkningar på demokratin.
... och slår fast ...
Demokratirådet drar slutsatsen att betydande delar av svensk
offentlig politik knappast avspeglar det allmännas bästa. I
många fall accepteras att riksdagens beslut representerar det
välorganiserade fåtalets intressen. Inom jakt- och
fiskepolitiken konstateras att besluten uttrycker särintressens
vilja.
... att helhetssyn saknas
De demokratiska missförhållandena när det gäller beslut
rörande jakt och fiske är uppenbara. Förhållandena har sitt
ursprung i en centraliserad och sektoriserad beslutsmakt och
är inte förenliga med ett demokratiskt styrelseskick.
Riksdagen har antagit proposition 1992/93:13
(Riodeklarationen UNCED). Riodeklarationen understryker
nödvändigheten av demokratiskt fattade beslut och att olika
befolkningsgruppers erfarenheter tas tillvara (prop.
1992/93:13, s. 9). I december 1993 antog riksdagen "Strategi
för biologisk mångfald" (prop. 1993/94:30). I strategin
framhålls att försiktighetsprincipen måste gälla, eftersom vi
inte har någon exakt kunskap om de grundläggande
processer som är förutsättningen för den biologiska
mångfalden. En helhetssyn skall tillämpas vad gäller åtgärder
för att upprätthålla ekologiska processer och säkra arters
långsiktiga överlevnad.
Särintressena får dominera
Natur- och miljöorganisationerna i Sverige samlar mer än
dubbelt så många medlemmar som till exempel Svenska
Jägareförbundet. De miljöanknutna organisationerna har
tillsammans med samerna under de senaste åren i ett flertal
sammanhang påtalat missförhållanden gällande framförallt
beslutsprocesserna i samband med jaktbeslut, men även vad
gäller fiske. Finansdepartementets ESO-rapport och
Demokratirådets nyligen utkomna rapport styrker den
mycket allvarliga kritik som har framförts. Det är
uppenbarligen så att grundläggande demokratiska spelregler
har åsidosatts till förmån för särintressen med kopplingar till
exempelvis Jordbruksdepartementet. Handläggningen av
frågor knutna till jakt och fiske måste granskas omgående.
Den jaktutredning som just nu pågår har en referensgrupp uteslutande
bestående av jägare med ett undantag. Inte heller denna utredning borgar för
ett utvärderingsresultat på demokratisk grund, eftersom natur- och
miljöorganisationerna liksom samerna även denna gång hålls utanför. Den
pågående jaktutredningen måste omedelbart vidgas till att omfatta även
företrädare för natur- och miljöintressen samt renskötande samer.
Svenska Jägareförbundet åtnjuter årligen cirka 46 miljoner av staten.
Jägareförbundet ger ut tidskriften Svensk Jakt. I denna tidskrift ondgör sig
artikelförfattarna regelbundet över meningsmotståndare, framförallt över dem
som företräder naturvårdens intressen. Agitationen mot samerna har fått
rasistiska förtecken sedan beslutet om småviltjakten och fjällfisket trädde i
kraft. Det årliga anslaget till Svenska Jägareförbundet bör grundligen
granskas och sannolikt kan staten göra en stor årlig besparing här, alternativt
en omfördelning av medlen så att även de som företräder naturvårdens
intressen får del av summan.
Ny organisation nödvändig
Beslutsprocesserna och besluten i framför allt jaktfrågor ter
sig föråldrade, inskränkta och föga demokratiskt förankrade.
De reser allvarliga frågor kring demokratins framtid.
Konsekvenserna av beslut där särintressen har styrt i jakt-
och fiskefrågor är inte heller i överensstämmelse med
Riodeklarationen och Strategi för biologisk mångfald.
Försiktighetsprincipen har inte tillämpats. En ny modern
självständig organisation med stor integritet behöver snarast
inrättas för att ta tillvara och samordna kunskaper i
faunafrågor.
Ovanstående redogörelse visar att långtgående åtgärder krävs för att
komma tillrätta med allvarliga problem knutna till demokratiska frågor
rörande jakten. Större öppenhet och insyn är nödvändigt. Åtgärder för att
förhindra en upprepning måste vidtas omgående. Tidigare passivitet i
riksdagen har lett till djupa konflikter mellan olika intressen och till en allt
allvarligare miljösituation. Det är dags att ändra på det nu.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en djup granskning av beslutsprocesser och handläggning i
samband med beslut om jakt och fiske, särskilt beslutet om nytt
upplåtelsesystem ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vidgat direktiv för den pågående jaktutredningen och att
företrädare för natur- och miljöorganisationerna liksom för de renskötande
samerna bör ingå till minst lika stor del som jägarintressena,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en granskning av det årliga bidraget till Svenska Jägareförbundet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en modern demokratiskt sammansatt organisation med
uppgift att samordna kunskaper i faunafrågor.
Stockholm den 7 oktober 1996
Gudrun Lindvall (mp)
Roy Ottosson (mp)
Eva Goës (mp)
Gunnar Goude (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)