I Sverige utrotades skarven som häckande fågel under 1800-
talet. Den återkom under 1940-talet och ökade mycket
kraftigt i antal från 1980-talet. Störst har ökningen varit i
Kalmar län, men den geografiska expansionen har ökat
betydligt, såväl i vårt land som i övriga Europa.
I Kalmarsund beräknades antalet mellanskarvar 1992 uppgå till 30 000
fåglar. 1994 uppskattades fåglarnas antal till 40 000. Ornitologer har vid
räkning av mellanskarv på skarvö i Kalmarsund kommit fram till att antalet
bon fördubblats varje år. I Mönsterås kommun har på ön Svartingskär, som är
skyddad som naturvårdsområde, sedan 1993 en ny koloni med mer än
2 000 bon, där varje bo som regel härbärgerar fyra stycken ungar, etablerats.
Den explosionsartade utbredningen av skarvbeståndet medför stora
konflikter med det kustnära fisket och utgör nu också såväl ett miljöproblem
som ett bad- och kulturproblem på ett stort antal skärgårdsöar.
I Danmark visar en färsk forskningsrapport, framtagen på uppdrag av
Danmarks skogs- och naturstyrelse, att skarvarna där enbart under
häckningsperioden 1994 satte i sig 4 500 ton fisk. Vissa fiskarter håller i
nuläget på att reduceras, vilket givetvis får effekter på annat liv i naturen.
Balansen rubbas.
Den enda praktiska möjlighet som står till buds för att reducera antalet
skarvar är jakt. För jakt på skarv gällde tidigare en lång allmän jakttid. På
grund av bestämmelserna i EU:s fågeldirektiv får allmän jakt på skarv inte
längre förekomma. Däremot får länsstyrelsen ge tillstånd till skyddsjakt på
skarv, för att förhindra allvarlig skada på bl.a. skog, fiske och vatten.
Länsstyrelsen i Kalmar län har beslutat om sådan skyddsjakt men denna
tidsbegränsade skyddsjakt visar sig inte ge tillräcklig möjlighet att begränsa
och balansera skarvbeståndet. En återgång till förutvarande allmänna jakt
under en längre tidsperiod är inte bara att rekommendera, det är idag en
nödvändighet.
Den forskning om skarven som nu under ett antal år bedrivs med medel
från Naturvårdsverket och Fiskeriverket bör förhoppningsvis tillföra ny
kunskap, men med tanke på skarvbeståndets nuvarande förökningstakt är en
återgång till förutvarande allmänna jakt under en längre tid nu en nödvändig
åtgärd om inte det kustnära fisket helt skall utraderas i Kalmarsund.
Inför EU-anslutningen förhandlades om skarvens, och även korpens,
utbredning och balansering. Någon allmän jakttid kunde inte erhållas.
Däremot utsades att sådana tillstånd kunde ges inom fågelskyddsdirektivets
ram, så att fåglar tillhörande de två arterna skulle kunna jagas under "allmän-
jaktliknande former".
Naturvårdsverket påpekar i skrivelse till regeringen 96-04-02 "det
angelägna i att skarvens status i fågelskyddsdirektivet ändras så fort som
möjligt. Nuvarande status innebär att ingen allmän jakt efter skarv är tillåten
inom EU. Detta är dels fel ur biologisk synpunkt eftersom skarven är mycket
allmän i delar av Nordeuropa, dels är det en fråga om fågelskyddsdirektivets
trovärdighet. Tilltron till direktivet skadas av att en så allmän art som skarv,
som utan tvekan tål en omfattande allmän jakt, i princip är fredad inom EU."
Regeringen bör snarast vidta sådana åtgärder att skarv flyttas till den lista i
fågeldirektivet som medger fastställande av allmän jakttid. Intill sådan
förändring skett bör Naturvårdsverket ges i uppdrag att utforma sådana
jaktbestämmelser att jakten , i enlighet med vad som utlovades i samband
med EU-förhandlingarna, kan ske under "allmän-jaktliknande former".
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att vidta sådana åtgärder att skarv flyttas till den lista
i
fågeldirektivet som medger fastställande av allmän jakttid,
2. att riksdagen hos regeringen begär att (intill sådan förändring skett,)
Naturvårdsverket får i uppdrag att utforma sådana jaktbestämmelser att jakten
på skarv kan ske under "allmän-jaktliknande former".