Enligt uppgift skadeskjuts i Sverige årligen ca 10 000 älgar
och 30 000 rådjur vid jakt. Siffran är något osäker då det
idag inte förekommer någon egentlig uppföljning av hur
många djur som skadeskjuts och vilka orsakerna är till
skadeskjutningen. Det finns inte heller, i egentlig mening,
någon tillsynsorganisation då det gäller jakt. Oavsett vad
man anser om jakt så bör man kunna enas om att antalet djur
som årligen skadeskjuts måste minska. Man bör också kunna
enas om att det är av största vikt att det finns fungerande
eftersöksverksamhet.
I tidningen Jakthunden, som ges ut av Svenska jägareförbundet, har man
redovisat två förslag till förändringar som man anser bör kunna stärka
eftersöksverksamheten. Bl.a. förordar man ett system med legitimerade
eftersöksjägare. Systemet, som redan är infört i Danmark, går ut på att
jägarna i samband med att de erhåller sitt årliga jaktkort även erhåller en
förteckning över legitimerade eftersöksjägare. Dessa jägare och deras hundar
har genomgått särskild utbildning och speciella prov.
I jaktkungörelsen görs en markant skillnad på de krav som ställs på
eftersök på klövvilt och eftersök på småvilt. Vid eftersök på klövvilt sägs det
helt klart att det krävs en utbildad eftersökshund. Men när det gäller fågel så
sägs endast att hunden skall kunna apportera eller kunna markera nedskjuten
fågel. I tidningen Jakthunden ställer sig jägareförbundet frågan vilken nytta
man har av sådan hund då t.ex. viltet hamnar på vatten eller utom synhåll för
jägaren. Istället efterfrågas en bestämmelse som tydligt talar om att det är en
tränad eftersökshund som skall medföras. Det sägs också att kravet på
tillgång till sådan hund bör gälla vid all småviltjakt, oavsett tidpunkten på
dygnet.
Svenska jägareförbundet erhåller årligen ca 46 500 000 kronor i stöd till sin
centrala och regionala verksamhet. Vi anser att jägareförbundet bör åläggas
att vid sin anslagsframställan speciellt redovisa sina insatser, såväl utförda
som planerade, för att skadeskjutningen skall minska samt för att
eftersöksverksamheten skall förbättras.
I delar av Sverige är det vanligt att jakthundar tränas från bil. Det är en
metod som är både oetisk, trafikfarlig och miljömässigt oacceptabel. För
hunden innebär det ett stressmoment och en fara att vara fastbunden vid ett
motorfordon i rörelse. För chauffören och en eventuell medhjälpare är det
också ett stressmoment och en trafikfara att framföra ett motorfordon med en
fastbunden hund. Slutligen är det miljömässigt oförsvarbart att köra miltals i
bil för att ge hunden nödvändig träning. Det är vår uppfattning att hund ej
skall få framföras från motorfordon i rörelse.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppföljning av skadeskjutningar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om krav på tillgång till legitimerad eftersöksjägare,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lagändring när det gäller eftersök på småvilt,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Svenska jägareförbundet vid sin årliga anslagsframställan
speciellt skall redovisa planerade insatser för att minska skadeskjutningen
samt för att förbättra eftersöksverksamheten och resultatet av insatser gjorda
året före,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbud mot att framföra hund från motorfordon.