Enligt uppgift skadeskjuts i Sverige årligen ca 10 000 älgar och 30 000 rådjur vid jakt. Siffran är något osäker då det idag inte förekommer någon egentlig uppföljning av hur många djur som skadeskjuts och vilka orsakerna är till skadeskjutningen. Det finns inte heller, i egentlig mening, någon tillsynsorganisation då det gäller jakt. Oavsett vad man anser om jakt så bör man kunna enas om att antalet djur som årligen skadeskjuts måste minska. Man bör också kunna enas om att det är av största vikt att det finns fungerande eftersöksverksamhet.
I tidningen Jakthunden, som ges ut av Svenska jägareförbundet, har man redovisat två förslag till förändringar som man anser bör kunna stärka eftersöksverksamheten. Bl.a. förordar man ett system med legitimerade eftersöksjägare. Systemet, som redan är infört i Danmark, går ut på att jägarna i samband med att de erhåller sitt årliga jaktkort även erhåller en förteckning över legitimerade eftersöksjägare. Dessa jägare och deras hundar har genomgått särskild utbildning och speciella prov.
I jaktkungörelsen görs en markant skillnad på de krav som ställs på eftersök på klövvilt och eftersök på småvilt. Vid eftersök på klövvilt sägs det helt klart att det krävs en utbildad eftersökshund. Men när det gäller fågel så sägs endast att hunden skall kunna apportera eller kunna markera nedskjuten fågel. I tidningen Jakthunden ställer sig jägareförbundet frågan vilken nytta man har av sådan hund då t.ex. viltet hamnar på vatten eller utom synhåll för jägaren. Istället efterfrågas en bestämmelse som tydligt talar om att det är en tränad eftersökshund som skall medföras. Det sägs också att kravet på tillgång till sådan hund bör gälla vid all småviltjakt, oavsett tidpunkten på dygnet.
Svenska jägareförbundet erhåller årligen ca 46 500 000 kronor i stöd till sin centrala och regionala verksamhet. Vi anser att jägareförbundet bör åläggas att vid sin anslagsframställan speciellt redovisa sina insatser, såväl utförda som planerade, för att skadeskjutningen skall minska samt för att eftersöksverksamheten skall förbättras.
I delar av Sverige är det vanligt att jakthundar tränas från bil. Det är en metod som är både oetisk, trafikfarlig och miljömässigt oacceptabel. För hunden innebär det ett stressmoment och en fara att vara fastbunden vid ett motorfordon i rörelse. För chauffören och en eventuell medhjälpare är det också ett stressmoment och en trafikfara att framföra ett motorfordon med en fastbunden hund. Slutligen är det miljömässigt oförsvarbart att köra miltals i bil för att ge hunden nödvändig träning. Det är vår uppfattning att hund ej skall få framföras från motorfordon i rörelse.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning av skadeskjutningar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på tillgång till legitimerad eftersöksjägare,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagändring när det gäller eftersök på småvilt,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Svenska jägareförbundet vid sin årliga anslagsframställan speciellt skall redovisa planerade insatser för att minska skadeskjutningen samt för att förbättra eftersöksverksamheten och resultatet av insatser gjorda året före,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud mot att framföra hund från motorfordon.
Stockholm den 3 oktober 1996
Maggi Mikaelsson (v) Hanna Zetterberg (v)