Av de svenska simänderna är stjärtanden den enda som finns
upptagen i Artdatabankens Rödlistade ryggradsdjur i
Sverige. Den hänförs här till hotkategori 4 Hänsynskrävande.
Stjärtanden är en sällsynt häckfågel i Sverige. Man räknar med att det finns
1 000-2 000 häckande par i landet. Det finns två huvudutbredningsområden,
dels tämligen rika biotoper såsom slättsjöar och kustområden i södra-sydöstra
delen av landet, dels i vatten i skogslandet upp mot fjällområdena och utmed
norrlandskusten. Stjärtanden kommer tidigt på våren och inleder också
häckningen tidigare än andra änder. Eutrofieringen av sjöar i framför allt
södra Sverige torde missgynna arten.
...men jagas ändå
Trots att stjärtanden finns i hotkategori 4 Hänsynskrävande
finns jakttid på arten och enligt jaktstatistik för jaktåret
1994/95 sköts då 1 500 fåglar. Eftersom långt ifrån alla
jägare rapporterar sina jaktresultat (mindre än 50 %
rapporterar t.ex. resultat för ripjakt; källa bilaga 3.18 till
Utvärdering av småviltsjakt...) torde siffran i realiteten var
högre.
I boken Rödlistade ryggradsdjur i Sverige, avsnitt stjärtand, står: "Allmänt
sett är våra simänder utsatta för ett hårt jakttryck på, eller på väg till, sina
övervintringsområden (framför allt i Frankrike och nordsjöländernas
kustområden). Även om ett rimligt jakttryck generellt ej behöver påverka
andpopulationer negativt, bör jaktens betydelse studeras för stjärtanden med
tanke på dess proportionellt obetydliga antal i relation till gräsanden i
Sverige. Överskrider man tröskelvärdet för det jakttryck som arten förmår
klara genom kompensatoriska mekanismer så minskar populationen."
Jakttiden är olika i olika delar av landet. På Gotland och i Blekinge,
Kristianstads och Malmöhus län tillåts jakt mellan 21 augusti och 31
december. I Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands och Västerbottens län tillåts
jakt 25 augusti-30 november. Samma jakttid gäller för Norrbottens län utom i
gränsälvsområdet, där stjärtand får jagas 20 augusti kl 11.00-30 november. I
övriga landet tillåts jakt 21 augusti-30 november.
Svår att skilja från gräsand
Stjärtanden kan vara svår att skilja från gräsanden för ett
otränat öga. Hanen är dock i praktdräkt lätt att känna igen
med mörkt huvud ovan en vit lång hals och lång stjärt, men
under juli-oktober, det vill säga under jakten, har han sin
andra dräkt, den så kallade eklipsdräkten, och är då färgad
som en hona. Honan är lik en gräsandshona och framför allt i
uppfloget kan det vara svårt att skilja dem åt. Detsamma
gäller ungfåglarna. Stjärtanden ser emellertid smäckrare ut
och har påfallande längre hals och stjärt. Den har heller ingen
vingspegel medan gräsanden har en blå sådan.
Många blivande jägare anser att just artkunskapen på änder är en av
stötestenarna för att få jägarexamen. Att jägare har svårt att skilja arterna i
fält kan emellertid inte anses som ett skäl att ha samma jakttid för stjärtand
som för gräsand. Stjärtanden är rödlistad och bör inte jagas medan gräsanden
är vanlig och klarar ett jakttryck. Kan man inte skilja arterna åt vid jakten så
får man väl jaga arter man klarar att identifiera. För många jägare finns inga
problem att skilja arterna åt.
Förbjud jakt på stjärtand
Arbetet med framtagandet av Rödlistan över djur som är
hotade är mycket bra och visar vilka arter i landet som utsätts
för sådant tryck av olika skäl att de behöver speciella hänsyn
om de skall finnas kvar. Det borde vara naturligt att en art
som finns inom någon av de fyra hotkategorierna inte jagas.
Stjärtanden är en sådan och vi anser att stjärtand inte skall
jagas i landet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jakt på stjärtand.
Stockholm den 6 oktober 1996
Gudrun Lindvall (mp)
Roy Ottosson (mp)
Annika Nordgren (mp)
Gunnar Goude (mp)
Kia Andreasson (mp)
Per Lager (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)