Enkelbeckasinen, eller horsgöken, himmelsgeten med flera
dialektala namn, är en fågel som har gått starkt tillbaka i
antal under åren 1975-1994, som Sveriges Ornitologiska
Förening bedrivit projektet Svensk häckfågeltaxering. Från
att ha varit en mycket vanlig fågel i de flesta våtmarker har
populationen reducerats till ca en tredjedel. Se figuren.
Beståndsindex under perioden
1975-1994. Index 100 motsvarar
det genomsnittliga indexet under
perioden.
Samma starka tillbakagång har konstaterats i den finska
häckfågeltaxeringen, sträckfågelräkningen i Falsterbo och i
den svenska ringmärkningen.
I Sveriges Ornitologiska Förenings publikation Fågelåret 1994, varifrån
ovanstående tabell hämtats, står att läsa: "Artens kräftgång är mycket
allvarlig. Nedgången är svårförklarlig eftersom mängden våtmarker knappast
minskat i samma takt. Nedgången är sannolikt begränsad till Sydsverige,
eftersom de få inventeringar som finns i Norrland tyder på oförändrat bestånd
i ursprungliga miljöer, fjällhedar och myrar."
Det tycks alltså inte finnas något samband mellan antalet våtmarker och
förekomsten av enkelbeckasin, och vi är många fågelskådare som numera
saknar enkelbeckasinen på tidigare säkra lokaler. Man vet inte varför arten
minskar. En orsak till tillbakagången kan vara den jakt på enkelbecksin, som
bedrivs på övervintringsområdena i framför allt Frankrike, men även i övriga
länder i sydvästra Europa. Fåglarna jagas där med halvautomatiska
hagelvapen och avskjutningen är mycket stor. En annan kan vara någon
förändring i miljön, som påverkat livsbetingelserna. Vi vet idag bara att, inte
varför, en tidigare relativt vanlig art snabbt minskat i antal.
Även i EU har enkelbeckasinens nedgång noterats och från kommissionen
har det kommit signaler om åtgärder. Det finns alltså all anledning att Sverige
genom nationellt agerande visar att här tas nedgången i populationen på stort
allvar. Sverige bör också agera för att jakten på enkelbeckasin ska upphöra
inom hela EU.
Jakt i Sverige
Enkelbeckasinen jagas i hela landet från slutet av augusti till
slutet av november, i sydligaste länen till slutet av december.
Enligt statistiken sköts under jaktåret 1994/95 600
enkelbeckasiner, enligt Jägarförbundet är antalet troligen ca
1 000 fåglar. Enligt uppgifter från jordbruksministern i
interpellationsdebatt den 31 maj 1996 skjuts ca 2 000 fåglar
per år. Med andra ord: Ingen vet tydligen idag hur många
som skjuts och den officiella jaktstatistiken tycks inte vara
riktig. Om jakten har betydelse eller inte finns det delade
uppfattningar om, men att en liten population är känsligare
för olika typer av påverkan än en stor torde stå utom allt
tvivel.
I det förslag till nya jakttider, som Naturvårdsverket presenterade i april
1996, omnämns enkelbeckasinen som en art som flera remissinstanser vill
skall undantas från jakt. I verkets avslag på detta framhålls att det är troligt
att
artens situation kommer att förbättras, eftersom fler våtmarker tros komma att
anläggas under kommande år. Efter regeringens beslut juni 1996 kvarstår
jakten på enkelbeckasin.
Att situationen för arten skulle förbättras genom anläggande av våtmarker
är inte troligt, dels därför att häckfågelinventeringen tyder på att arten
försvinner trots att våtmarkerna finns kvar, dels därför att många av de
våtmarker, som kommer att anläggas, kvävefällor på jordbruksmark, troligen
inte kommer att tillfredsställa artens krav på biotop. Det är angeläget att
Naturvårdsverket får i uppdrag att undersöka varför enkelbeckasinen så
dramatiskt har minskat i antal.
Förväxling med
dubbelbeckasin
Enkelbeckasinen är nära släkt med dubbelbeckasinen, en
sällsynt art som häckar i fjällen. Dubbelbeckasinen finns på
Artdatabankens rödlista i hotkategori Hänsynskrävande. Man
räknar med att det finns ca 2 000 individer av arten.
Dubbelbeckasinen jagas naturligtvis inte, men arten är
mycket svår att skilja åt i fält från enkelbeckasinen och blir
troligen skjuten av misstag. I utvärderingen av småviltsjakten
ovan odlingsgränsen, som överlämnades till departementet i
april, påtalas detta. Dubbelbeckasinen har ett tyngre och
rakare uppflog än enkelbeckasinen och torde därför vara
lättare att träffa än den lättare enkelbeckasinen, som
sicksackar i uppfloget.
Freda enkelbeckasinen!
Det finns alltså mycket som talar för att jakten på
enkelbeckasin borde upphöra i Sverige. I jaktkretsar hörs ofta
argumentet att det ska finnas biologiska skäl för att upphöra
med jakt på en art. Det gör det i fallet enkelbeckasin; arten
minskar snabbt och vi vet inte varför. För att få veta om
Naturvårdsverkets optimistiska profetia slår in och för att
ostört kunna utröna varför arten går tillbaka så kraftigt borde
enkelbeckasinen undantas från jakt.
Även det faktum att dubbelbeckasin av misstag skjuts i tron att det är en
enkelbeckasin talar för att arten inte borde jagas.
Enkelbeckasinen är en liten fågel. Bortsett från den långa näbben är den
stor som en stare och väger ca 100 g. Många erfarna jägare menar att detta
inte är vad de vill kalla jakt, utan prickskytte på levande måltavla och att
jakten bör upphöra. Andra menar att jaktintresset ökar i landet och att varje
skottillfälle måste vara kvar. Vi anser att den senare åsikten i längden
kommer att vara förödande för jägarnas trovärdighet. Jakten i Sverige måste
dels utgå från kunskaper om de arter som jagas, där nedgångar som den för
enkelbeckasin måste resultera i förändringar i jakten, dels insikten att
miljöförändringar i de naturliga biotoperna i många fall utgör ett hot mot
olika arter. Det hade varit önskvärt att förslag till förändring beträffande
arter
som enkelbeckasin även kommit från jägarhåll, eftersom det skulle visa ett
intresse för de jagade arterna och inte enbart värnande av antal
skott-tillfällen.
Förändringar av jakttider för arter som minskar, såsom enkelbeckasinen gör,
är hänsyn till biologisk mångfald i praktiken. Det blir annars lätt mest vackra
ord.
Vi anser att jakten på enkelbeckasin ska upphöra i Sverige och att
enkelbeckasinen därför stryks i jaktförordningen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jakt på enkelbeckasin i Sverige,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en undersökning för att klarlägga varför enkel-
beckasinen har minskat i antal så kraftigt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Sveriges agerande i EU beträffande jakt på enkelbeckasin.
Stockholm den 6 oktober 1996
Gudrun Lindvall (mp)
Gunnar Goude (mp)
Annika Nordgren (mp)
Per Lager (mp)
Elisa Abascal Reyes (mp)
Ronny Korsberg (mp)
Kia Andreasson (mp)