Efter den ändring av 29 a § i jaktförordningen som trädde i
kraft den 1 juli 1995 kan bidrag eller ersättning för djur som
rivits av fredade rovdjur bara betalas ut om det inte varit
möjligt att försäkra dem. Detta innebär i praktiken att
ersättning inte kan betalas ut för rovdjursrivna tamdjur, till
exempel får och hund, eftersom det går att försäkra dem.
Det här har orsakat mycken irritation. Till saken hör att det handlar om
mycket litet pengar att ge bidrag till eller ersättning för dessa tamdjur.
De stora rovdjuren och deras överlevnad har blivit en symbolfråga för såväl
naturvård som biologisk mångfald. Vargen, björnen och lodjuret väcker stort
intresse men också starka känslor. Det är viktigt att acceptansen för rovdjuren
är hög så att vi inte återfår en situation med olaglig jakt på de fredade
rovdjuren. Bidragen till rivna tamdjur bör finnas just av det skälet. Det är ett
sätt av samhället att i praktisk handling visa att talet om bevarande av
rovdjuren betyder något. Vi ska alla solidariskt bidra om någon får tamdjur
rivna av rovdjuren. Förlusten av djur och händelserna runt detta kan vara
svåra och upprivande ändå.
Därför är det angeläget att 29 a § jaktförordningen ändras så att det blir
möjligt att ersätta förlust av alla rovdjursrivna tamdjur. Meningen om
undantag för sådana som kan försäkras bör utgå.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändring av 29 a § jaktförordningen.