Sedan man i mitten på 1960-talet började införa särskild jakttid, d v s licensjakt, för jakt på älg har systemet för älgjakten varit i ständig förändring. Motsättningarna kring hur älgjakten ska organiseras har stundtals varit mycket stora, främst beroende på den uttalade målsättning som funnits i vissa kretsar att frånta markägare och jaktarrendatorer med små och medelstora marker rätten att fälla vuxen älg. Nu har riksdagen ändå på senare år, trots de propåer som varit om annat, hållit fast vid principen att markägare med mindre arealer ska ha rätt att jaga vuxen älg.
Man skulle då kunna tänka sig att frågan i och med detta skulle vara avgjord för lång tid framåt. Emellertid har nu exempelvis Jägareförbundet presenterat tankar och förslag om ett nytt älgjaktssystem.
För att en gång för alla försöka få denna fråga avförd från dagordningen behövs en ordentlig utvärdering av hur älgjakten fungerat och utvecklats i de olika system som funnits alltsedan 1965. En sådan utvärdering med perspektiv av 30 års älgjakt skulle exempelvis kunna ge ett fullgott underlag för att ta ställning till om den dominerande formen av jakt, licensjakt, verkligen är bra för älgstammen. En sådan utvärdering skulle också ta kål på myten om att det är de mindre jaktmarkerna som står för den stora avskjutningen. Tvärtom kommer det att visa sig att de mindre jaktmarkerna har trängts tillbaka så att de numera fäller ett fåtal älgar i förhållande till de stora licensområdena. Det kanske dessutom är så att statistiken visar att den tidigare allmänna älgjakten var fördelaktig ur älgstamssynpunkt.
En snabb översikt över avskjutningsstatistiken de senaste åren visar att underlaget för älgjakt sviktar. Det är brant fallande siffror. Till dels kan det finnas skäl att decimera stammen men siffrorna är av sådan karaktär att man kan känna oro för framtiden. Det vore synnerligen värdefullt att få klarlagt vilka orsakerna bakom detta är. Eftersom licensjakt är den dominerande jaktformen kan man dra slutsatsen att det är denna jaktform som nu ger utslag i kraftigt decimerad älgstam. Det är dock att göra det för enkelt för sig varför en ordentlig utvärdering bör göras. Detta är således ett vidare uppdrag än vad sittande jaktutredning arbetar med.
Det är dags att återigen aktualisera frågan om det inte är nödvändigt att inrätta en statlig myndighet, alternativt att man inom Naturvårdsverket inrättar en egen enhet, som administrerar jaktfrågorna. Det finns en problematik med att ett av de jägarförbund som finns har myndighetsansvar. Regeringen bör därför pröva frågan om att inrätta en statlig jaktmyndighet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en samlad utvärdering av effekterna av olika älgjaktssystem,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts att pröva frågan om inrättande av en central myndighet för administration av jaktfrågor.
Stockholm den 7 oktober 1996
Dan Ericsson (kd)