Den 1 januari 1994 infördes möjligheten att bilda
bostadsfastigheter upp till 5 ha. Målsättningen var att
underlätta möjligheten odling och mindre djurhållning.
Ändringen av jordförvärvslagen juli 1991 gjorde att reglerna
för bl.a. köp av skogs- och jordbruksfastigheter blev
generösare. Syftet var att främja och underlätta sysselsättning
och bosättning i glesbygd.
Jakt- och jaktvårdsområdeslagen är så utformad att en markägare med
mycket litet markinnehav i praktiken erhåller jakt- och rösträtt i ett
jaktvårdsområde.
Med rådande fastighetsbildnings-, jakt-, och jaktvårdsområdeslagar nyttjas
dessa till att avstycka skogsfastigheter i syfte att sälja attraktiva
jakträtter.
Dessa marker (jakträtter med små markarealer) betraktas i regel som mark av
ringa betydelse för skogsbruk, jakt och viltvård. I s.k. omarronderings-
områden är de nuvarande reglerna så utformade att endast ägare eller delägare
till jordbruksfastigheter äger rätt till förvärvstillstånd och därmed köp av
jordbruksfastighet (skogs). Omarrondering syftar till att skapa brukbara
arealer och därmed ur den enskildes och ur samhällshänseende lönsamma
brukningsenheter.
Inom ett omarronderingsområde kan bröstarvingar genom arv eller gåva
förvärva jordbruksfastighet, vilket enligt uppgifter från bl.a. Skogsvårds-
styrelsen sker i stor omfattning. Ett av huvudskälen, vid gåva till bröstarvinge
av jordbruksfastighet, har visat sig vara att "ge" bröstarvingen en jakträtt
inom ett jaktvårdsområde. Ett exempel på hur detta kan gå till är att en ägare
till en jordbruksfastighet som innehar förvärvstillstånd, köper en mindre
fastighet och ger i gåva fastigheten till en bröstarvinge som saknar
förvärvstillstånd och därmed erhåller jakträtt. Sammanfattningsvis leder detta
till en uppsplittring av arealer inom omarronderingsområdet samt att
omarronderingen ännu mera kompliceras.
Antalet ägare till små skogsarealer ökar, och detta leder till att skogliga
intressen sätts åt sidan. De små jaktintresserade skogsägarna använder sin
rösträtt via jakträtten och kan därmed bestämma över markägare med
skogliga intressen. Detta innebär en splittring av fastigheter då skogliga
intressen kommer till korta för jaktintressen.
Den stora efterfrågan på jakträtter som råder leder till att priserna på
mindre skogsfastigheter ökar i och med att konkurrensen mellan olika
budgivare är stor. Därmed blir priserna oskäliga ur skoglig synpunkt. Det
leder till att ortsberoende lantbrukare med t.ex. djurhållning ej kan köpa
mindre skogsfastigheter i syfte att nå en rationell jord- och skogshantering på
grund av oskäliga priser.
Sammanfattning
Vid köp av ytterligare jordbruksarealer bör dessa "fastigheter" bindas till
köparens fastighet i väntan på omarrondering.
Endast fastighetsägare inom omarronderingsområdet bör förvärva små
jordbruksfastigheter (mindre än 10 ha) inom omarronderingsområdet.
Avstyckning av större jordbruksfastigheter till mindre enheter skall ej
automatiskt erhålla jakträtt inom ett jaktområde.
Omarrondering kompliceras av att mindre fastigheter via köp, arv eller
gåva övergår till ägare vars intresse enbart är att behålla jakträtten.
Ett rationellt skogsbruk omöjliggörs ofta av att ägare till små
jordbruksfastigheter i huvudsak är focuserade på jakträtten.
Den stora efterfrågan på små jordbruksfastigheter med jakträtter inom
jaktvårdsområden leder till att priserna på jordbruksfastigheter blir
oskäligt höga till nackdel för sysselsättning och bosättning i glesbygd.
Omarrondering i s.k. omarronderingsområden omöjliggörs till följd av
jakträtter för mindre jordbruksfastigheter. Innehavare av mycket små
jordbruksfastigheter kommer vid en omarrondering med stor sanolikhet
att gå miste om sin jakträtt och följaktligen är dessa kraftigt emot en
omarrondering.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av jakträtten på små marker.