Den 1 januari 1994 infördes möjligheten att bilda bostadsfastigheter upp till 5 ha. Målsättningen var att underlätta möjligheten odling och mindre djurhållning. Ändringen av jordförvärvslagen juli 1991 gjorde att reglerna för bl.a. köp av skogs- och jordbruksfastigheter blev generösare. Syftet var att främja och underlätta sysselsättning och bosättning i glesbygd.
Jakt- och jaktvårdsområdeslagen är så utformad att en markägare med mycket litet markinnehav i praktiken erhåller jakt- och rösträtt i ett jaktvårdsområde.
Med rådande fastighetsbildnings-, jakt-, och jaktvårdsområdeslagar nyttjas dessa till att avstycka skogsfastigheter i syfte att sälja attraktiva jakträtter. Dessa marker (jakträtter med små markarealer) betraktas i regel som mark av ringa betydelse för skogsbruk, jakt och viltvård. I s.k. omarronderings- områden är de nuvarande reglerna så utformade att endast ägare eller delägare till jordbruksfastigheter äger rätt till förvärvstillstånd och därmed köp av jordbruksfastighet (skogs). Omarrondering syftar till att skapa brukbara arealer och därmed ur den enskildes och ur samhällshänseende lönsamma brukningsenheter.
Inom ett omarronderingsområde kan bröstarvingar genom arv eller gåva förvärva jordbruksfastighet, vilket enligt uppgifter från bl.a. Skogsvårds- styrelsen sker i stor omfattning. Ett av huvudskälen, vid gåva till bröstarvinge av jordbruksfastighet, har visat sig vara att "ge" bröstarvingen en jakträtt inom ett jaktvårdsområde. Ett exempel på hur detta kan gå till är att en ägare till en jordbruksfastighet som innehar förvärvstillstånd, köper en mindre fastighet och ger i gåva fastigheten till en bröstarvinge som saknar förvärvstillstånd och därmed erhåller jakträtt. Sammanfattningsvis leder detta till en uppsplittring av arealer inom omarronderingsområdet samt att omarronderingen ännu mera kompliceras.
Antalet ägare till små skogsarealer ökar, och detta leder till att skogliga intressen sätts åt sidan. De små jaktintresserade skogsägarna använder sin rösträtt via jakträtten och kan därmed bestämma över markägare med skogliga intressen. Detta innebär en splittring av fastigheter då skogliga intressen kommer till korta för jaktintressen.
Den stora efterfrågan på jakträtter som råder leder till att priserna på mindre skogsfastigheter ökar i och med att konkurrensen mellan olika budgivare är stor. Därmed blir priserna oskäliga ur skoglig synpunkt. Det leder till att ortsberoende lantbrukare med t.ex. djurhållning ej kan köpa mindre skogsfastigheter i syfte att nå en rationell jord- och skogshantering på grund av oskäliga priser.
Sammanfattning
Vid köp av ytterligare jordbruksarealer bör dessa "fastigheter" bindas till köparens fastighet i väntan på omarrondering.
Endast fastighetsägare inom omarronderingsområdet bör förvärva små jordbruksfastigheter (mindre än 10 ha) inom omarronderingsområdet.
Avstyckning av större jordbruksfastigheter till mindre enheter skall ej automatiskt erhålla jakträtt inom ett jaktområde.
Omarrondering kompliceras av att mindre fastigheter via köp, arv eller gåva övergår till ägare vars intresse enbart är att behålla jakträtten.
Ett rationellt skogsbruk omöjliggörs ofta av att ägare till små jordbruksfastigheter i huvudsak är focuserade på jakträtten.
Den stora efterfrågan på små jordbruksfastigheter med jakträtter inom jaktvårdsområden leder till att priserna på jordbruksfastigheter blir oskäligt höga till nackdel för sysselsättning och bosättning i glesbygd.
Omarrondering i s.k. omarronderingsområden omöjliggörs till följd av jakträtter för mindre jordbruksfastigheter. Innehavare av mycket små jordbruksfastigheter kommer vid en omarrondering med stor sanolikhet att gå miste om sin jakträtt och följaktligen är dessa kraftigt emot en omarrondering.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av jakträtten på små marker.
Stockholm den 4 oktober 1996
Sten Andersson (m)
Gotab, Stockholm 1996