Grävlingen förekommer över nästan hela den europeiska
kontinenten. I Sverige finns den i hela landet från Skåne till
Norrland, dock inte på Gotland. Grävlingen har mycket lätt
för att anpassa sig och kan t.o.m. påträffas inne i tätorter.
Bäst trivs den där skogar omväxlar med öppna marker.
Grävlingens gryt är dess hem och dess borg, där den
tillbringar större delen av dagen. Grytet är ett omfattande och
sinnrikt system av gångar och rum. Det kan bli fem till sex
meter djupt och kan användas i åtskilliga år av generationer
djur.
En naturligt mänsklig inställning borde vara att grävlingen lämnas i fred i
sitt gryt. Så är dock tyvärr inte fallet. Under förevändning att grytjakt behövs
för att träna grythundar och för uppsökande av skadade grävlingar pågår på
sina håll i vårt land en veritabel "klappjakt" på grävlingar. Förutom jakt på
grävlingar i deras naturliga gryt försiggår s.k. grytanlagsprov i konstgryt.
Dessa används för träning av hundar, vilka egentligen avses att användas vid
praktisk grytjakt. Anlagsproven motiveras med behov av att testa hundens
skärpa, något som ofta leder till regelrätta slagsmål, vilket inte sällan
innebär
otäcka bitskador hos både hunden och "provdjuret". I flera fall har grävlingar
lämnats lemlästade i sina gryt efter att ha attackerats av jakthundar. På senare
år har bl.a. terrierklubbar fått för sig att det är en fin sport att bedriva
grytjakt.
Denna jakt får ibland formen av något slags "gladiatorspel" med ett utslag av
primitivt leklynne på djurens bekostnad, präglat av brutalitet och känslokyla.
För de s.k. grytanlagsproven används viltfångad grävling. Enligt djur-
skyddslagen skall djur som hålls i fångenskap behandlas väl och skyddas mot
onödigt lidande och sjukdom. Jordbruksverket framhåller i en rapport att det
är viktigt att grythundar tränas och testas under ordnade former innan de
börjar användas för praktisk jakt. Detta kan tolkas som en motivering från
verkets sida att godkänna ett förfarande som innebär ett visst lidande, dvs.
lidandet skulle inte vara onödigt. Sveriges Veterinärförbund har riktat starka
invändningar mot detta synsätt och gör bedömningen att det ingalunda är
nödvändigt att använda levande grävling vid grytanlagstestning av hundar.
Det bör enligt förbundet vara möjligt att testa hundars lämplighet med andra
metoder, t.ex. genom användande av attrapper. Veterinärförbundet framhåller
också att det ur etisk synpunkt är helt förkastligt att på detta sätt utnyttja
ett
viltfångat djur som saknar alla chanser att fly.
Sveriges Veterinärförbund reagerar också starkt mot den i jägarkretsar ofta
förekommande argumenteringen att grävlingar ofta i vilt tillstånd får
bitskador i samband med slagsmål med artfränder. Dessa argument, som
tycks syfta till att bevisa att grävlingarna inte utsätts för otillbörligt
lidande i
samband med grythundsproven, är irrelevanta, anser förbundet. Att vilda djur
i naturen utstår lidande får aldrig tas som en ursäkt för människor att
medvetet åsamka djur i fångenskap skador.
Jordbruksutskottet hänvisar vid tidigare behandling av motioner i denna
fråga (1995/96:JoU12) dels till att det i jaktförordningen intagits en paragraf
- § 16 a - med skärpta regler för hur hundar skall tränas för grytjakt och hur
sådana gryt skall vara utformade, dels till att Jordbruksverket i samråd med
Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om hur sådana gryt skall vara
utformade.
Vi kan emellertid inte finna att sådana regler tar hänsyn till djurskydds-
lagen eller på något påtagligt sätt beaktar den kritik som Sveriges Veterinär-
förbund framfört mot jakt på grävling i gryt över huvud taget. Det torde stå
utom alla tvivel att det inte är förenligt med djurskyddslagen att använda
levande grävlingar i grytanlagsprov för hundar liksom att sådan "träning"
med grävling är oförenlig med § 27 i jaktlagen om att villebrådet inte får
tillfogas onödigt lidande. I praktiken visar sig också det åberopade
regelverket verkningslöst. Grytjakt på grävling förekommer i oförminskad
utsträckning. Av dessa skäl återstår enligt vår mening bara att ett klart
förbud
införs mot jakt på grävling i gryt, jaktträning i konstgryt och likaså vad
gäller
privat innehav av grävlingar.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbud mot jakt på grävling i gryt, jaktträning i konstgryt och
privat innehav av grävlingar.