Förr användes termen skadedjur om vissa djur. Det var innan ekologi var ett ämne på schemat, och kunskapen var mindre än idag. Nu har vi en mer nyanserad syn på de djur vi samexisterar med på jorden, och vet att de har en såväl intressant som viktig roll i naturen.
Dagens jaktlagstiftning har inte anpassats till det synsättet. Fortfarande finns ett antal djur på vilka jakt får bedrivas året runt och den gamla synen verkar finnas kvar. De återfinns i jaktlagens 23 § och i jaktförordningen 26 § bilaga 4. Jakten, som får bedrivas året runt, alltså även under yngeltiden, kallas skyddsjakt. Två av dessa arter är hermelin och ekorre.
Hermelin
För hermelin gäller allmän jakt i hela landet 1 september - sista februari enligt jaktförordningen 2 § bilaga 1. Dessutom är skyddsjakt tillåten på hermelin enligt jaktförordningens 26 § bilaga 4 punkterna 2 och 17 under hela året.
I punkt 2 anges att hermelin "som kommer in på gård eller i en trädgård och där kan orsaka skada eller annan olägenhet" får jagas av jakträttsinnehavaren. Likaså får jakt ske i anläggning för att förhindra skada eller annan olägenhet och på mark med jordbruksgrödor eller som används till yrkesmässig trädgårdsodling. Enligt punkt 17 får hermelin jagas "inom område för viltuppfödning, hönsgård eller liknande anläggning samt inom ett avstånd av 200 meter från sådan anläggning, om det behövs för att förhindra skada inom anläggningen".
Dessutom sägs i 23 § jaktlagen att under den tid regeringen föreskriver får "den som bor på en gård eller har en trädgård men saknar jakträtt där döda eller fånga eller behålla följande djur som kommer in på gården eller i trädgården". Ett av djuren är hermelin.
Antalet hermeliner som skjuts tycks minska. Under jaktåret 1982/83 sköts 2 000 djur och under jaktåret 1994/95 sköts 600 djur enligt offentlig statistik.
Hermelinen är lätt att känna igen med sin svarta svansspets. De flesta har väl idag mest sett djuret på målningar och museer och då som skinn på kungamantlar och som pälsbräm på fina damers dräkter. Pälsen brukar då vara gnistrande vit och den svarta svansspetsen ger en fin färgeffekt. På sommaren är dock hermelinen brun med ett vackert gulaktigt bröst. Det är ett nyfiket djur. Har man tur att stöta på det i naturen kan man få chans att studera det noga medan man blir lika noggrant och nyfiket studerad tillbaka av ett par pigga mörka ögon.
Hermelinen är ett litet djur. Honan är påfallande mycket mindre än hanen med en längd enklusive svansen på ca 25 cm. En riktigt stor hane kan enligt litteraturen bli stor som en liten mink, ca 40 cm inklusive svans. Storleken varierar regionalt. Den är ett djur som har små krav på biotop och kan finnas överallt från havsstränder till kalfjäll. Viss förkärlek tycks den dock ha för fuktig mark liksom diken och stengärdsgårdar. Undersökningar visar (enligt boken Däggdjur av Bjärvall, Ullström) att hermelinen behöver förhållandevis stora revir. En hona behöver 5-10 ha eller 1,5 km stengärdsgård, hanen 3-4 gånger större revir eller 5 km stengärdsgård.
Den äter framför allt smågnagare som möss och sorkar. Honorna tycks vara mer knutna till smågnagarfödan än hanarna, som under våren och försommaren även kan ta harungar och fågel. Är det mycket knapert med smågnagartillgången äter hermelinen det den kommer över: daggmask, insekter, grodor, frukt och bär.
Undersökningar har visat att en hona fordrar föda motsvarande omkring 2 små sorkar per dag, en hane det dubbla. Med tanke på detta är det underligt att skyddsjakten tycks behövas "på gård eller i en trädgård" och "på mark med jordbruksgrödor eller som används till yrkesmässig trädgårdsodling". Där torde denna smågnagarätare snarare vara en utmärkt hjälpreda för att hålla nere mängden möss och sorkar.
Hermelinen föder sina ungar under april och maj. Kullstorleken varierar mellan 5 och 12 ungar och under smågnagarfattiga år kan föryngring utebli.
Jakten har tidigare bedrivits för pälsens skull. Det var ett värdefullt skinn och avskjutningen var stor. Idag torde jakten inte ha någon ekonomisk betydelse alls. Hermelinen konkurrerar knappast med människan om bytesdjur utan måste istället ses som en välkommen predator på smågnagare. Jaktbestämmelserna för hermelin känns främmande i en tid med allt större intresse för och kunskap om det vilda. Att ha skyddsjakten under tiden då det finns små ungar, som riskerar att bli lämnade, anser vi helt fel och härröra från en tid då sådant inte ansågs oetiskt. Det borde vara dags att ompröva jakten på hermelin. Vi föreslår att såväl skyddsjakten som den allmänna jakten på hermelin tas bort ur jaktförordningen och att hermelinen stryks i 23 § jaktlagen och att jakt på hermelin därmed upphör i Sverige.
Jakt får inte bli en fråga om skott-tillfällen eller skytte på rörligt levande föremål. Jakt på hermelin kan inte motiveras idag. Vi föreslår därför att den upphör.
Ekorre
I Sverige skjuts enligt jaktstatistiken för jaktåret 1994/95 1100 ekorrar. Antalet, som skjuts, tycks minska. Jaktåret 1982/83 rapporterades 1500 ha skjutits.
Jakttiden för ekorre är allmän i hela landet från den 1 november till och med sista februari enligt jaktförordningen 2 § bilaga 1. Enligt jaktförord- ningen 26 § bilaga 4 punkt 2 är dessutom skyddsjakt under hela året tillåten på ekorrar "som kommer in på gård eller i en trädgård och där kan orsaka skada eller annan olägenhet". Det är dessutom tillåtet att jaga i anläggning, där skada eller olägenhet kan uppstå samt på mark med jordbruksgrödor eller som används till yrkesmässig trädgårdsodling om djuren där orsakar skada på grödor och odling. I 16 § jaktförordningen sägs också att skällande hund är tillåten att använda vid tillåten jakt och jaktträning under tiden 21 augusti-28 (29) februari. Dessutom sägs i 23 § jaktlagen att under den tid regeringen föreskriver får "den som bor på en gård eller har en trädgård men saknar jakträtt där döda eller fånga eller behålla följande djur som kommer in på gården eller i trädgården". Ett av djuren är ekorre.
Ekorren är ett välkänt djur i den svenska faunan. Den omges emellertid av diverse myter. En är att ekorren lever på fåglars ägg och ungar. I boken Däggdjur - alla Europas arter av Anders Bjärvall och Staffan Ullström står att läsa "Ekorren är huvudsakligen växtätare med ett tämligen brett närings- val. Frön av gran och tall dominerar födan som också kan utgöras av bär, svamp, nötter, ollon och gröna växtdelar. Svamp lagras under hösten (uppe i trädklykor m m) och kan därigenom ingå i födan året om. Påståendet att ekorren ofta plundrar fågelbon är sannolikt överdrivet. I en svensk undersökning av innehållet i 1600 ekorrmagar fann man rester av fåglar (ägg eller ungar) i bara 4 stycken."
Antal kullar och ungar varierar från år till år och är beroende av födotillgången. Vissa år får honan inga ungar alls, andra kan hon få upp till 3 kullar. Ungarna kan födas när som helst under perioden mars-september.
Förr kallades många djur, däribland ekorren, för skadedjur. Lyckligtvis är det en term som försvunnit i och med att kunskaper om olika djur och deras inbördes relation och ekologiska betydelse har ökat. Tyvärr återspeglas inte detta i dagens jakttider för olika djur och vi menar att ekorren är en art som inte borde jagas längre. Den konkurrerar inte på något sätt med människan om byten som hare och rådjur, har en diet som knappast orsakar skador i planteringar, och skinnet kan inte motivera jakten. Med dagens generösa skyddsjaktsbestämmelser tillåts också jakt under den tid det finns ungar, som naturligtvis går en kvalfull död till mötes om honan skjuts. Jaktförordningens bestämmelser tyder på en annnan tids syn på djur som ekorre, då sådana hänsyn som ungar i boet inte togs. Man ansåg att antalet skulle decimeras, ett synsätt som inte torde finnas kvar idag. Även i Naturvårdsverkets skrivelse till Jordbruksdepartementet inför regeringens beslut om jakttider våren 1996 tas ekorren upp och jakten ifrågasätts.
Jakt får inte bli en fråga om prickskytte på levande föremål. Ett slentrianmässigt tänkande, (det har varit så förr), motiverar inte heller jakten. Vi föreslår att jakt på ekorre i Sverige upphör och att ekorren därför stryks där arten nämns i jaktlagen och jaktförordningen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jakt på hermelin,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jakt på ekorre.
Stockholm den 3 oktober 1996
Gudrun Lindvall (mp)
Gunnar Goude (mp) Annika Nordgren (mp) Per Lager (mp) Kia Andreasson (mp) Thomas Julin (mp) Barbro Johansson (mp)