Såväl jakten som sådan på dykänder ovan odlingsgränsen
och på renbetesfjällen som tiden för densamma har
diskuterats i olika sammanhang. De änder det handlar om är
alfågel, svärta, sjöorre, vigg och knipa. Men även bergand
och salskrake finns i området under jakttiden och såväl
ungfåglar som honor är svåra att skilja från de andra arterna.
De två sista återfinns i Artdatabankens rödlistade
ryggradsdjur under hotkategori 4 hänsynskrävande.
I bilagor till utvärdering av småviltjakten, som Jordbruksverket,
Naturvårdsverket och Sametinget sammanställt, finns diskussioner runt en del
arter som påverkas av jakten som den bedrivs idag. I bilaga 3.14 finns
dykändernas situation. Efter samtal med författaren, fil dr Olof Pehrsson, har
vi givits möjlighet att använda texten, som förkortats och omarbetats.
Änderna påverkas indirekt
av tillgången på smågnagare
En viktig populationsreglerande faktor för småvilt ovan
odlingsgränsen är tillgången på smågnagare såsom
fjällämmel, gråsiding. Under ett gnagarår med rik tillgång på
smågnagare under häckningstid inriktas rovdjurens,
predatorernas, födosök helt på de lättfångade smågnagarna.
Predatorerna i området är rödräv, fjällräv och olika rovfåglar.
Detta innebär att häckningarna lyckas för många änder. Hos
alfågeln kan mer än dubbelt så många kullar kläckas under
gnagarår som under mellanliggande icke-gnagarår. Under ett
gnagarår föds dessutom stora kullar hos rovdjuren, medan
reproduktionen kan utebli under icke-gnagarår, med påföljd
att rovdjurstrycket kan bli mycket stort under efterföljande
gnagarfattiga år. Detta varierande tryck kan också påverka
ripornas reproduktion. Småviltjakt under icke-gnagarår, när
populationerna av ripa kan vara uttunnade, skulle i högre
grad kunna locka till jakt på dykänder.
Jakt i ett häckningsområde
under reproduktionen
Den möjliga tiden för andfåglarnas reproduktion ovan
trädgränsen är kort. Den är anpassad till den tillgängliga
perioden mellan islossning och isläggning, som dessutom
kan variera avsevärt mellan åren beroende på om våren är
tidig eller sen. På Tsåktso-platån har noterades nykläckta
ungar av alfågel 5-22 juli. Kullar av sjöorre och bergand kan
uppträda så mycket som 2-3 veckor senare än alfågeln.
Få observationer finns över de aktuella dykandungarnas ålder vid
flygkunnighet. För sjöorren finns uppgift om 6,5 veckor. Alfåglar i
fångenskap blev flygga efter 5 veckor. Viggens ungar anges i litteraturen bli
flygfärdiga först efter 9 veckor, knipans efter 8. Detta innebär att många
ungfåglar blir flygkunniga först i september och att jakt under nuvarande
förhållanden i stor utsträckning kan bedrivas på ej flygkunniga ungar.
De häckande alfågelhonorna, liksom också honor av de andra dykand-
arterna, börjar inte sin ruggning av vingpennorna förrän ungarna nått en viss
storlek. Under den tiden kan honorna inte flyga. De är fortfarande kvar i
häckningsområdet. Detta innebär att både färdigruggade honor och ungar kan
bli flygkunniga vid ungefär samma tidpunkt, vilket torde vara en viktig
biologisk anpassning. Honorna har en viktig uppgift i att leda ungkullar till
vatten med god tillgång på föda sedan ungarna blivit flygfärdiga.
Hanar av alfågel lämnar häckningssjöarna efter att ha hävdat nödvändiga
häckningsrevir före ungarnas kläckning. De ruggar på ett tidigare stadium än
honorna i andra, okända, områden. Hanar av sjöorre ruggar vingpennor vid
danska kuster i augusti och tidigt i september. Gamla hanar uppsöker
översomrande ungfåglar, sådana som är för unga för att häcka, i danska
vatten från början av juli till mitten av augusti. Även gamla hanar av svärta
uppsöker översomrande ungfåglar i danska vatten under juli-augusti.
Jakt på alfågel, sjöorre, svärta, vigg och knipa infaller mellan den 25
augusti och 30 november ovan trädgränsen. Det innebär att jakt i stor
utsträckning bedrivs på ej flygkunniga ungfåglar och honor. De flesta
småviltsjägare uppges vara mest aktiva under tiden 25/8-3/9, d.v.s. början av
jaktsäsongen. Dessa arter, i synnerhet alfågeln, som kan närma sig av ren
nyfikenhet, kan - med sin exponerade förekomst på öppna och gärna små
vatten - drabbas hårt av ansvarslös jakt. Såväl alfågeln som sjöorren är
ovanliga som häckfågel i Sverige.
Det finns inga regler avseende jakt på arter inom den aktuella
dykandgruppen. I flera avseenden avviker dessa dykänders beteende från
simänderna. Vid störning söker sig ej flygkunniga fåglar ut till det djupaste
partiet i ett vatten, där de genom dykning har störst möjligheter att
undkomma sina naturliga fiender medan simänder drar sig in i vegetationen.
Dykändernas beteende underlättar jakten för jägaren i mindre vatten.
Även oljeutsläpp drabbar
dessa arter hårt
Alfågel, svärta och sjöorre har sina vinterkvarter i områden
som är speciellt utsatta för oljeutsläpp. Antalet sådana
minskar tyvärr inte och de senaste vintrarna har antalet fåglar
som dödats av oljan kunnat räknas i 100 000-tals. Eftersom
oljedöden är störst ute till havs är antalet som dör betydligt
större än vad som framgår av antalet ilandflutna fåglar. De
flesta fåglar sjunker. Under vintern 1995 dog som exempel
26 000 alfåglar utmed Gotlands kuster.
Ta bort jakten på dykänder
ovan odlingsgränsen
I och med den fria småviltsjakten ovan skogsodlingsgränsen
finns numer betydligt fler jägare i området än tidigare.
Eftersom jakten på dykänder i tid anpassats till ripjakten,
d.v.s. till hönsfåglar som har helt avvikande ekologi och
beteende, så kan denna jakt med ett utökat jakttryck få
mycket negativa effekter på en dykandgrupp, vars arter
dessutom är utsatta för andra hot som oljan i sina
vinterkvarter.
Det är svårt att skilja ungfåglar och honor av dykänderna åt. Risken är
uppenbar att rödlistade arter som bergand och salskrake skjuts i tron att de är
alfågel, svärta, sjöorre, vigg eller knipa. Många som avlägger jägarexamen
anser att just kravet på att känna igen olika änder är en stötesten. Vad det
handlar om då är hanar i praktdräkt. Att skilja honor av dessa arter åt kräver
betydligt mer kunnande. I dag kommer många jägare från andra länder till
fjällen för att jaga. Deras artkunskap torde i många fall vara ännu mindre och
redan idag vet vi fall där jakt bedrivits på fredade arter.
Jakt på icke flygga ungar och ruggande honor bör inte förekomma. Allt
talar för att dykänderna bör fredas i sina häckningsområden ovanför
odlingsgränsen och i renbetesfjällen, vilket vi härmed föreslår.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jakt på dykänder, dvs alfågel, sjöorre, knipa, svärta och vigg, ovan
odlingsgränsen och på renbetesfjällen.