Den svensk-norska vargstammen har under de senaste åren ökat i betydlig omfattning. Stammen beräknas uppgå till drygt 50 djur. För att värna om den svenska vargstammen under nyetablering utmönstrades fr.o.m den 1 mars 1990 varg ur 27 och 28 §§ jaktförordningen.
Naturvårdsverket kan således inte medge jakt på varg även om vargstammen skulle utvecklas så att vargarna skulle bli "till synnerligt obehag för befolkningen eller orsaka avsevärd skada för tamdjursskötseln". För de övriga tre stora rovdjuren, björn, järv och lo, liksom i fråga om örn, har Naturvårdsverket denna rätt.
När björn, järv eller lo ingripit och skadat eller dödat tamdjur, och det finns skälig anledning att befara nytt angrepp, får det angripande djuret dödas om det sker i omedelbar anslutning till angreppet. Vargen omfattas inte av denna bestämmelse.
Enligt 24 kap. 3 § brottsbalken har emellertid den som konstaterat ett vargangrepp på sina tamdjur eller sin hund rätt att ingripa och att därvid, om nödvändigt, döda vargen. Vissa möjligheter till skyddsjakt finns således även för varg. Systemet med olika "skyddsjaktnivåer" är emellertid för den enskilde mer än svårförståeligt.
Det torde obetingat förhålla sig så att vargen är det av de fyra stora rovdjuren som orsakar de största problemen när det gäller dödade kreatur, får och hundar. De människor som valt att bo kvar långt från tätbebyggelse och inom områden där vargstammar nu undan för undan etablerar sig, har inte någon förståelse för varför vargen skall särbehandlas gentemot de övriga stora rovdjuren i de fall när det för dessa människor gäller att skydda sina husdjur och hundar.
Enligt min mening föreligger betydande risker för att den inställning till varg som redovisas genom att vargen exkluderas i såväl 27 som 28 §§ JF, direkt motverkar det syfte dvs. skydd av vargstammen, som åtgärden syftar till.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återinförande av varg i 27 och 28 §§ jaktförordningen.
Stockholm den 2 oktober 1996
Sigrid Bolkéus (s)